Det är onödigt att laga något som fungerar

Inte helt oväntat kommer ÖIS i morgon att starta matchen mot Falkenberg med samma elva spelare som startade matchen mot Östers IF för en vecka sedan. Åtminstone om man ska tro söndagens träning uppe på ÖIS-gården.

Cos we dig
Cos we dig
We dig
We dig repetition
We dig repetition
We dig repetition in the music
And we’re never going to lose it.
All you daughters and sons
who are sick of fancy music
We dig repetition
Repetition in the drums
and we’re never going to lose it.
This is the three R’s
The three R’s:
Repetition, Repetition, Repetition

- Mark Edward Smith, The Fall, Repetition

Det här är tyvärr ingen text som känns särskilt kul att skriva. Jag inser nämligen redan nu att det finns en uppenbar risk att jag kommer att tråka ut er. Och det är inte så vi vill arbeta här på Sambadefensiv. Nej, vi vill mer jobba efter devisen ”Satisfaction guaranteed!”. Men tyvärr är jag rädd för att jag inte kommer att leva upp till detta motto i denna införtext.

Och varför inte då?

Jo, för att Janne Anderssons startelvor är ungefär lika förutsägbara som Lady Gagas scenutstyrslar är oförutsägbara. Det vill säga de är väldigt, väldigt, väldigt förutsägbara. Eller låt mig säga så här, tänk dig att du, en Gaisare och en Ifkare var tvungen att sätta era liv på spel i ett vad som gick ut på att gissa ÖIS startelva i matchen mot Falkenberg. Och bara för att göra det lite lättare för den grönsvarte och den blåvite saten fick ni följande tre alternativ att välja mellan:

1) Peter Abrahamsson (mv) – Björn Anklev (hb), Robin Jonsson (mb), Dennis Jonsson (mb), Tommy von Brömsen (vb) – Pavel Zavadil (dm) –  Markus Gustafsson (hm), Sebastian Johansson (om), Alex Perreira (vm) – Álvaro Santos (f) och Ken Fagerberg (f)

2) Peter Abrahamsson (mv) – Björn Anklev (hb), Robin Jonsson (mb), Dennis Jonsson (mb), Christofer Bengtsson (vb) – Pavel Zavadil (dm) –  Markus Gustafsson (hm), Sebastian Johansson (om), Alex Perreira (vm) – Álvaro Santos (f) och Luka Mijaljevic (f)

3) Peter Abrahamsson (mv) – Christofer Bengtsson (hb), David Leinar (mb), Dennis Jonsson (mb), Alex Perreira (vb) – Sebastian Johansson (dm) –  Björn Anklev (hm),  Markus Gustafsson (om), Pavel Zavadil (vm) – Álvaro Santos (f) och Luka Mijaljevic (f)

Jag känner mig tämligen säker på att den genomsnittlige Öisaren och Sambadefensivläsaren skulle klara sig oskadd ur ett sådant vad. Utan några som helst problem. Min gissning är nämligen att 110 av 100 Öisare skulle känna sig tämligen säkra om de bestämde sig för att lägga sina liv i händerna på alternativ 1. Ingen dödsångest där inte. Absolut inte. Nej, jag tror snarare att de flesta Öisare skulle göra sitt val med ett lätt hjärta och ett listigt leende på läpparna. De vet ju att de kan lita på Janne Anderssons förutsägbarhet. Våra stackars alliansbröder hade nog fått det tuffare, det vill säga såtillvida inte de också (smyg)läser Sambadefensiv.

Som de flesta av er säkert har förstått vid det här laget bjöd inte eftermiddagens besök på ÖIS-gården på några överraskningar av det större slaget. Och som jag också tror redan har framgått av texten känner Tommy von Brömsen inte av den ljumskskada som tvingade honom att kliva av planen en halvtimme in i Östermatchen. Inte heller är det någon fara med Ken Fagerberg eller Álvaro Santos. Samtliga tre spelar från start i morgon.

Och nej, von Brömsen ersätter inte någon av The Jonssons i mittförsvaret utan spelar återigen till vänster i försvaret. Jag är ledsen, men så är fallet och det är bara att gilla läget. Dessutom Tommy vet vad han sysslar med. I övrigt är det som sagt inget nytt under solen.

Same old, same old, same old, same old.

Och det kanske känns lite tråkigt. Det kan jag förstå. Men om vi stannar upp ett tag och tänker efter en aning – varför skulle det egentligen se annorlunda ut? Finns det någon som helst anledning för Janne Andersson att ändra något i startelvan? Vi snackar ändå om ett lag som ännu inte har förlorat en enda tävlingsmatch denna säsong och som dessutom börjar hitta formen och liret. Det klart som tusan att en tränare inte ändrar på ett vinnande lag. Än mindre när det rör sig om ett lag som precis har gjort sin bästa match för året. Då kan man inte som tränare sätta i gång och köra hela havet stormar bara för att tillfredsställa och underhålla någon gnällig snubbe i blogosfären.

If it works, don’t fix it!

Dagens träning genomfördes annars i ett relativt lugnt tempo. Lite passningsspel i kvadraten följdes av att startelvan spelade match fyra mot fyra. I dessa matcher imponerade framförallt Pavel Zavadil, Álvaro Santos och Ken Fagerberg. Särskilt Zavadil var på ett strålande humör denna söndags eftermiddag. I matchspelet stod han också för dagens prestation när han snurrade upp Ken Fagerberg och Alex Perreira, gick på genombrott och placerade enkelt in bollen bakom Viktor Skoglund. Hur galant som helst! Än bättre såg det ut när startelvan matade fasta situationer mot slutet av träningen. Pavel satte boll på boll på boll till rätt adress. Hårt och precist. Underbart att se. Jag tror att han bara slog bort en enda hörna denna eftermiddag. Av allt att döma kan Pavel höja sig ytterligare en nivå denna säsong. Och det lovar gott. Det skulle därför inte förvåna mig det minsta om Pavel gjorde en eller två assist och stänkte in en rökare i krysset i morgon.

Mot tre poäng!