Gnällerman #1: Lär er göra mål för djävulen!

I tider när det är mest positivt snack så är det viktigt att det samtidigt inte tar bort all fokus från det som är dåligt. Då vi aldrig kommer uppnå perfektion så måste de sämre delarna belysas annars slutar det bara med tunnelseende och till slut går allt käpprätt åt helvete. Folk har gjort narr av mig men aldrig kunnat köra över mina argument, vilket måste betyda att jag har en eller två poänger i alla fall. Det finns bara en person som går säker från att någonsin omnämnas i en sån här text, alla andra riskerar att utsättas för min svidande kritik och det spelar ingen roll om vederbörande heter Martin Johansson, Dick Last eller Profeten Muhammad.

Känsliga läsare varnas, ni kan stoppa huvudet i sanden och låtsas som att allt är frid och fröjd!

Gnäller nån gnäller han.

3-1 mot Öster och tvåa i Superettan, inte så illa pinkat. Eller? En vän till mig som hejar på Öster skrev följande efter matchen:

3-1 är ett jävla rån för ÖIS. Här hade dom chans att skapa sig målskillnad för hela serien. […] Örgryte var inte ens jättebra. […] Aldrig att det blir uppflyttning om den här effektiviteten råder.

Word up! Vi har chans att skapa målskillnad för hela serien, vi har fem-sex strålande lägen som vi inte gör mål på. Vi har gått från att vara katastrofala på att komma till avslut till att bli katastrofala på att göra mål på våra lägen. Luka, Álvaro och Alex har samtliga jättemöjligheter att göra mål men avslutar som Landskronas nummer fjorton. Den här gången gick det vägen. För vi mötte ett pissdåligt Öster. Samma pissdåliga Öster som vann mot Landskrona med 2-0. Samma Landskrona som vi spelade 1-1 mot, och där ineffektiviteten grinade oss i ansiktet. Álvaro brände jättelägen flera gånger om, Luka brände jätteläge, Sebastian brände jätteläge. Och följdaktligen fick vi inte med oss mer än en poäng. In our face!

Vad händer när vi möter Assyriska eller Peking? Kan vi förvänta hos tio solklara målchanser per match? Knappast, vi får vara glada om vi kan skrapa ihop två-tre heta målchanser. Fast med dagens effektivitet kan vi inte vara speciellt glada med det heller då det antagligen inte resulterar i något mål. Sedan får vi det där målet i ändalykten och sexpoängsmatchen är förlorad och när serien summeras i höst så kan vi tänka ”om vi bara hade förvaltat alla våra jättechanser på ett bättre sätt…”. Då får vi hoppas att spelarna tar med sig det till nästa års Superettan! För så blir det, precis som min kamrat skriver. Så överlägsna är vi inte så att vi ska kunna missa flertalet klara målchanser per match och sedan hoppas att det ska gå vägen. Vi har ju redan visat att det kan kosta oss poäng mot dasslagen, och om de har lite mer flyt med sig så kan en poäng snabbt bli noll istället.

Och för alla er som hittills har trott er sitta med det där esset i rockärmen, gör er inte ens besväret att nämna matchen mot Syrianska. Tre mål på lika många målchanser (Pavels mål kan inte räknas som en målchans), men sedan dess har vi gjort fyra på femton JÄTTELÄGEN. Dessutom är det ohållbart att leva på gamla meriter, det var liksom inte i förrgår vi vann mot Syrianska. Det var inte i förrgår vi gjorde tre mål på lika många chanser. Det var i förrgår vi gjorde tre mål på åtta-nio jättelägen. Det är vad som räknas, det är vad vi tar med oss. Allt annat finner vi i något dammigt arkiv. Dessutom, Gais gjorde fem mål på tre målchanser i premiären förra året, hur sexiga var de sen då? Nej inte speciellt, trots att man gjort fler mål än vad man drog ihop målchanser till i inledningen av serien. Bara för att Syrianskas målvakt var en Stenman light (han kastade ju bara in en boll i eget mål) så betyder det ingenting inför fortsättningen.

Sådär, nu kan ni få fortsätta drömma om en fin säsong 2010 och Allsvenskan 2011. Står inte laget och nöter avslut träningarna i ända så är jag nöjd om vi inte blir sämre än vad vi blev 2007.