1301 dagar sedan.
15:e oktober 2006.
Gefle IF – Örgryte IS 2 – 0.
Jaha? Det var 1301 dagar sedan den 15:e oktober 2006 och ÖIS förlorade, föga överraskande, mot Gefle IF på Strömvallen. Vad har det med något att göra såhär 99 seriematcher, två degraderingar och en uppflyttning senare? Det är högst personligt och det handlar inte bara om att skriva upp min egen förträfflighet, förhoppningsvis finns det någora av bloggens dryga 1000 läsare som uppskattar det som komma skall. Jag vet att jag hade gjort det om det varit någon annans redogörelse.
Det var vid det senaste tillfället som jag befann mig på någon annan plats än den aktuella spelplatsen där ÖIS spelat seriematch.
I samband med att jag nämndes i Radio ÖIS så skrev jag att det skulle komma en utförlig rapport lagom till 100-matchersjubileumet, och nu är vi snart här och då det är helt osannolikt att jag missar matchen på söndag (min body bag åker med dit om det är så) så tänker jag nu ägna mig åt att skriva upp min 100:e match. Mycket av detta är för min egen skull, statistik och tillbakablickar är (nästan) alltid roligt.
Så. 99 matcher. Eller 98,5 matcher om man ska vara petig, SJ och Banverket skyllde på varandra för att tåget stod still och vi missade första halvlek när ÖIS mötte Sundsvall 2007. Men vi ska tydligen inte ha missat något ändå, och det var dessutom en av de roligaste resorna någonsin.
99 matcher i alla fall. Fördelat på 34 matcher i Allsvenskan och 65 i Superettan. För den som har problem med att räkna själv så kan jag, fruktansvärt ödmjukt, påpeka att det är alla Superettamatcher som ÖIS har spelat. Vi får hoppas att det inte blir fler än 90 matcher i Superettan.
ÖIS har vunnit 35 matcher, spelat 24 oavgjorda, förlorat 40, släppt in 144 mål och gjort 135 framåt. Nästan lika många segrar som förluster, det är inte det man kommer ihåg när man tänker tillbaka. Märkligt att det är alla skitmatcher man minns och inte de matcher som har gett en alla fantastiska ögonblick, och som är den främsta anledningen till att man håller på så här. Eller nja, det där var en sanning med modifikation. När man hösten 2007, i den djupaste misär, sätter sig på ett tåg till Sundsvall väl medveten om att man inte kommer åka hem igen med en poäng till i bagaget så handlar det inte om att man tänker tillbaka på alla fina sportsliga ögonblick som den här klubben har gett en. Samma sak som när man i den nästsista omgången åker till Uppsala för att se Rickard Johansson kasta in bollarna i eget mål. Ingen normalt funtad människa utsätter sig för sånt lidande, och betalar absolut inte 500 kronor och lägger en hel lördag på det. Fast då handlade det nog inte ens om lidande. The båtten var liksom nådd. Efter 5-0 i halvlek mot Norrköping omgången innan kunde det inte bli sämre. Man var immun mot alla motgångar för den kommande månaden.
Inför säsongen 2007, när jag inte längre hade någon egen vidare seriös fotbollskarriär, så bestämde jag mig för att jag skulle se alla seriematcher. Varför jag gjorde det kommer jag inte riktigt ihåg. Kanske för att när jag nu inte var en del av ÖIS så ville jag ändå vara så delaktig som möjligt. Mor och far kallade det för en fix idé, vilket det möjligtvis var till en början. Kommer ihåg att det handlade lite om att det var det enda sättet att se alla matcher, i Allsvenskan har man ju tillgång till alla matcher via pay-per-view men den servicen finns ju inte i Superettan.
Jag hade bestämt mig för att se alla matcher, men när man är 17 år, har ganska beskyddande föräldrar och inga riktigt likasinnade i sin bekantskapskrets så fick man vara kreativ (och framförallt en lydig pojke) för att få sin vilja igenom. Det var bara en gång som jag hade varit en riktigt olydig pojke och jag helt enkelt var förbjuden att åka. Då smiddes det planer, Swebus till Linköping sedan något lokaltåg till Åtvidaberg. Hur det var tänkt att jag skulle komma hem efter matchen? Det fick bli ett senare bekymmer, det viktigaste var ju att komma fram för att se matchen. Lyckades få med mig ett resesällskap med, det var en bonus när man förväntat sig att behöva åka själv. Väl där fick vi 3-0 i röven och för andra matchen i rad startade Iheb Hamzeh på topp. Det är något att rymma hemifrån för, inte sant? Hem kom jag också.
I mitten av juli bokades biljetterna till matchen mot Sundsvall tre månader senare. 222 kronor tur och retur (blev 444 när TV4 flyttade matchfan en dag) får ses som klart överkomligt och det var faktiskt inga problem att övertyga mor och far om att få missa två hela skoldagar och befinna mig på en okänd plats under natten. Faktum är att det bara var matchen mot Åtvidaberg som jag hade lite problem med att få tillåtelse, resten löste sig galant.
Jag var hela tiden fast beslutsam om att jag skulle åka på allt även fast det gick som det gick på hösten och även om det kändes lite halvmotigt så var det aldrig outhärdligt. Jag hade fått ett stabilt resesällskap med likasinnade individer som är precis som jag själv är, och det gör det hela väldigt mycket lättare. Att man sedan har så mycket gemensamt gör att det aldrig blir tråkigt, även fast man precis förlorat måstematch på måstematch och har sex timmars resa hem. Det blev en social verksamhet av det där känslan för gruppen gjorde att det var värt allt elände man fick utstå. Jag hade garanterat varit en ännu mer förstörd människa om jag hade gjort alla dessa resor själv.
När jag sedan blev myndig (24:e april, Åtvidaberg-ÖIS 1-0) var det aldrig något snack längre. Mamma och pappa slutade fråga om jag skulle åka utan snarare vilken tid. Jag har mina lika fanatiska kompisar som har gjort att man aldrig behövt åka själv någonstans och när jag väl tog körkort sommaren 2008 så försvann det sista lilla problemet som kunde hindra mig från att se ÖIS spela på bortaplan. Tid och pengar hade alltid funnits men ibland hade det blivit lite halvtrassligt att lösa logistiken.
Redan då, för drygt två år sedan, hade jag ingått i ett tillstånd som hade betraktats som högst ohälsosamt om det gällt någonting som varit direkt skadligt för hälsan. Hej, jag heter Johan och jag är narkoman, ÖIS är mitt opium. Hej Johan. Nu har det förvisso gått över tre år sedan jag senast inte hade möjlighet att se en match som jag velat se, och även om jag inte kommer ihåg den exakta känslan så har det alltid varit motigt. Det yttersta beviset på att det är något som inte står rätt till är när man har fet ångest och är förbannad för att det ser ut som att man kommer missa en träningsmatch. Glädjen när det senare löser dig är dock så fantastisk att det nästan är värt att ha ångest. Det har ju alltid löst sig hittills så ångesten har alltid botats relativt snabbt.
Hela nervanspänningen av att inte kunna se spelet på planen och veta vem som gör vad är på tok för stor, och det spelar ingen roll om det handlar om en träningsmatch. Ingen rapport är något att ha, har jag inte sett det själv så kan jag inte bilda mig en uppfattning och då känner jag mig maktlös. Jag kan absolut inte förstå er som följer matcher via livescore, jag hade nog fan hellre gått ut i skogen och lagt mig under en sten en timma före matchen till en timma efter.
Och att titta på tabellen efter ett par poängtapp, det är omöjligt. Jag kan se hur bedrövligt spel som helst på plan, men jag kollar aldrig tabellen efter ett par poängtapp i rad. Även om vi ligger hyfsat med så får jag ändå ångest och räknar på hur många poäng före vi hade kunnat lega istället.
Jag kan på vissa sätt avundas dem som inte behöver leva sitt liv såhär, inte behöver känna den ångesten efter ett poängtapp (eller en missad match) eller behöver gå runt som ett rent nervvrak i flera dagar före en viktig match som man senare förlorare och livet är skit och man kommer på sig själv med att komma in på www.sjalvmord.com när man sitter och slösurfar. Inte lägga sitt liv i händerna på elva män som får betraktas som allt annat än pålitliga. Ibland hade jag velat ha samma liv som gemene man, slippa gå runt med mängder av känslor bubblandes inombords.
Men.
Jag kan bara beklaga att det inte är alla som är förunnade detta. De vet inte vad de går miste om. Motgångarna må vara fler än vad medgångarna är men efter att ha haft ångest i flera dagar för en match som man sedemera vinner, brr, nu är det bara mer än håret som står för att citera Marcus Birro. Den känslan kan man leva på länge och att ha ynnesten att få dela den med en massa likasinnade är det bästa som finns. När sedan motgången kommer är man heller aldrig ensam. Jag kan sätta en tusenlapp på att det inte finns en enda fotbollssupporter som har ringt till jourhavande präst eller jourhavande kompis för att behöva prata om hur han mår, det finns mängder med människor som vet exakt hur han mår och det har ingen präst eller låtsaskompis i telefon den blekaste aning om. Lika lite som ens ointresserade kompisar förstår innerbörden av det, lika lite förstår den i luren på andra sidan och det spelar ingen roll hur mycket han ger sken av att verka förstå.
Nu har jag svävat iväg å det grövsta, ber om ursäkt för detta och jag hoppas att jag inte tappat allt för många läsare under tiden.
Nu är det dags för lite statistik, listor och annan ovidkommande skit.
49 bortamatcher sedda so far. Det är en del mil spenderade i bil, buss och minibuss (inte särskilt mycket i tåg). Enligt Google Maps så är det sammanlagda avståndet till de 49 matcherna 2790 mil. Ungefär som Stockholm-Perth i Australien tur och retur (i brist på något bättre att relatera till). Det blir drygt 57 mil i snitt, tur och retur. Räknar man bort de sex derbymatcherna så blir det ungefär 65 mil i snitt tur och retur. Det är en bit. Och en del tid lagd.
Hmm, kommer inte på någon mer intressant statistik att bjuda på så jag går vidare.
Den blötaste matchen: Brukar inte dricka innan jag går på fotboll så den är lite svårbedömd från min sida. Hemresan från Gefle förra året var nog det blötaste där jag varit huvudperson, trevligt hade jag.
Annars så var nog det blötaste matchen mot Djurgården förra året när det var en som somnar inne på Stadions toalett, sover bort hela första halvlek och kommer ut i halvtid och hoppas att vi kan fortsätta hålla 0-0. En liknande händelse inträffade i Uppsala 2008, en som varit ute och festat kvällen innan och fortsätter i bilen på väg upp. Slutar med att han mår skit under matchen och ser inte många minuter.
Den blötaste matchen 2: Landskrona borta 2007. Ni som var där vet vad jag pratar om, ni som inte var där kan hoppa i vattnet med kläderna på så vet ni hur det känns att ha stått i 90 minuter i totalt hällregn. Vann matchen gjorde vi i alla fall.
Den kallaste matchen: Tror det var ett par minusgrader mot Sundsvall borta 2007 men det struntade vi i, bar överkropp i 45 minuter och mig veterligen var det ingen som blev sjuk på kuppen.
Den roligaste tågresan: Har bara åkt tåg två gånger (om man inte räknar de otaliga gånger jag har tagit pendeln in till hemmamatcherna) och det var till Sundsvall 2007 och bortapremiären mot Ängelholm 2008. Sundsvallsresan var dock i en klass för sig, det var sanslöst roligt.
Det största antiklimaxet: Djurgården borta förra året. Tror inte det är någon annan som är i närheten trots allt. Dock var det en trevlig resa hem ändå, är det inte fantastiskt?
Den största besvikelsen: Hösten 2006, matcherna mot Häcken, Kalmar och Djurgården var tunga som bara fan. Vi var så nära men ändå så fruktansvärt långt borta. Det var en lång resa hem från Kalmar…
Den mest oförtjänta segern: 1-0 mot Ljungskile i andra omgången 2007. Hade vi haft 2010-utdelning i den matchen hade vi förlorat med fem-sex-noll. Kommer ihåg att jag ansåg det var den sämsta match jag någonsin sett ÖIS göra, men antagligen är den inte det längre.
Den värsta matchen: Tror hemmamatchen mot Norrköping 2007 tar priset även fast vi har haft en del fler bedrövliga matcher på Valhalla men även bortamatchen mot Väsby 2008.
Det sämsta klätternätet: Det på Malmö IP. Såg fruktansvärt roligt ut när det gav vika efter att första gubben hade hunnit fram till det.
Den skönaste hemresan: Det var väldigt skönt att åka hem från Södertälje efter 1-0 mot Assyriska 2008. Då kände man att Allsvenskan inte var så långt borta.
Den värsta hemresan: Hem från Kalmar 2006. Bara allmänt jättedeppigt.
Den största känslan av total, fulländad eufori: Slutsignalen mot Väsby 2008. Det är vad man lever för.
Bästa matcherna:
- ÖIS – Väsby 2008
- ÖIS – BP 2008
- Enköping – ÖIS 2008
- ÖIS – Kalmar 2009
- ÖIS – Helsingborg 2009
Sämsta matcherna:
- ÖIS – GAIS 2009
- ÖIS – IFK Norrköping 2007
- Qviding – ÖIS 2008
- ÖIS – Landskrona 2008
- Väsby – ÖIS 2008
Nu hade i och för sig typ alla matcher 2007 kunnat platsa på den här topp 5-listan men det är ju roligt med lite variation.
Och där tog min högst begränsade fantasi slut. Roligare än så här blir det inte om ingen annan ger mig något uppslag, det är ni välkomna att göra om ni vill.
Match nummer 100 på söndag, ska sedan bli intressant att se hur länge jag klarar av att hålla det uppe. Nu när jag jobbar är situationen lite annorlunda från när jag pluggade och kunde komma och gå som jag ville. Nu jobbar jag på en bra arbetsplats där vi täcker upp för varandra så antagligen kommer det inte vara några problem. Läste för ett par år sedan om en Djurgårdare som såg 149 matcher i rad och det hoppas jag kunna slå.
Japp, du är spritt språngande galen, men det är OK. In fact, i det här fallet är det positivt. Keep the faith alla andra saker som man slänger ur sig i sådana här sammanhang.
Stor cred till Johan för 100 nådda…
En fråga ang bortamatcherna: Vilka motståndarsupportrar har du upplevt som trevligast att umgås / tjöta med innan-under-efter match?
Personligen minns jag en cupmatch mot Mjällby, år 2000 om jag minns rätt, som himla kul. Dom gubbarna var riktigt trevliga att surra med i halvtid och efteråt.
Och samma fråga fast tvärtom. Dvs trökigaste / värsta / stenkastande o liknande motståndarsupportrar.
Jag minns ett besök i Malmö och ett par i Solna som inte varit så jävla kul..
Respekt Johan, och som vanligt en kanonbra artikel.
100 matcher skall firas och även om du inte dricker öl innan matchen så kan jag väl få bjuda på en Fanta i Växjö isåfall?
Haha du är välkommen.
Nä, du är sannolikt inte galen men du borde skaffa dig ett liv..
Good point, ska se över det.
Jag trodde det precis var det som Johan beskrev i texten – sitt liv alltså.
Är det ett liv? Titta på torftiga Öis matcher på bortaplan? Respekterar att du går för rekordet men sedan tycker jag du skall ge dig ut i verkligheten….träffa annat folk….klämma på flickorna…..ha filosofiska resonemang om universums svarta och vita hål…….bli vinrevolutionär, gåsleverproletär etc etc.
Det ena behöver nödvändigtvis inte utesluta det andra. Jag har tid att leva ett normalt liv också även fast man blir lite låst till vissa tidpunkter. Sedan är en bortamatch så mycket mer än 90 minuter torftig fotboll, det är ett par timmars umgänge med väldigt goda vänner och det är många gånger som man hade önskat att man skulle ha ytterligare två timmar innan man kom hem.
Jag skojade bara med dig, Johan. det klart att du har roligt med kompisarna…..
Vad bra att vi förstår varandra. Lägg gärna på någon smilgubbe nästa gång så blir det ännu enklare att förstå.
kan inte ha smilgubbar när jag försöker vara ironisk…..
Riktigt jävla imponerande, Johan! Det var en hel del matcher… Visste inte att du satt inne med en sån lång svit.
Jag såg hela matchen mot Sundsvall (slapp åka tåg eftersom jag bodde i Sundsvall på den tiden) och nej, du missade inget.
Stort grattis, en fantastisk svit. Jag räknar med att det blir en ny text om 30 år när du fyller 1000?:-)
Jag håller med dig angående Ljungskile borta 2007. Det är fortfarande den sämsta match jag sett ÖIS spela. Att vi vann den matchen var ett hån mot fotboll som sport. Jag minns att jag kom hem och satte mig framför datorn och alla hyllade ÖIS på klotterplanket. Vi skulle gå obesegrade genom den här bonkeserien som hette Superettan. Själv hoppades jag bara att vi skulle klara oss kvar. Det ryktas för övrigt att Mjällby borta två veckor senare var ännu sämre, men det kan väl omöjligt stämma?
Ett rätt och ett fel om Landskrona borta 2007. Rätt: Det var blött. Fel: Vi torskade med 2-1. 2008 vann vi med 2-1 efter Grästorps Beckenbauer nickat in segermålet i 85:e minuten. Det var väl för övrigt den ökända snatterimatchen om jag minns helt rätt.
Ja det kan du lita på.
Hade för mig att vi lyckades vinna båda bortamatcherna mot Landskrona men tydligen inte, då var det bara blött och misär helt enkelt. 2008 var den ökända snatterimatchen och det var nog den gången jag skämts som allra mest.
Skön text
Joakim
Underbar läsning. Jag tillönskar en fortsatt intakt svit.
Fantastiskt bra jobbat. Oerhört imponerande!
Personligen minns jag Elfsborg borta 2004. De fullkomligt vräkte ner under hela matchen och vi stod på Ryavallen utan tak. ÖIS ledde med 2-1 när Elfsborg får straff i 95:e! Hur slutade det? Lasse Nilsson drog den i ribban och glädjen var total. Kommer aldrig glömma den matchen.
Det är fusk att välja en match som har spelats i Borås!
Den matchen kommer jag ihåg också! Premiär och hällregn. Kallt som satan. Man ville mörda domaren som blåser straff. Sen ville man krama den lille tönten Lasse för att han missar.
Lika glad som man var då var man ledsen när Jörgen Pettersson Knä-ljumsk glider in vinstmålet på Landskrona IP i 93min. Detta i hällregn också. Sicka minnen. =)
Den matchdagen kallade tom Boråsarna det för regn;=).
För hundra raka skall du få ett ryggdunk och ett okritiskt utlåtande om Markus G
Mighty impressed!
Min värsta ÖIS-match är Sirius borta -07. Iheb Hamzeh var galjonsfigur för den sämsta inställning jag någonsin sett hos mitt ÖIS, han var helt urusel och verkade så fullständigt ointresserad av att han hade lagkompisar och supportrar som led av hans sunkiga inställning. Totalt utan någon som helst stolthet. Vansinnigt arrogant. Hela hans kroppsspråk när han stod vid sidan av planen efter han blivit utbytt, nåt han fö borde blivit efter nån minut, man såg direkt att han sket fullkomligt i hur det gick i matchen. Jag har aldrig varit i närheten av att vara så förbannad på en ÖISare. Jag blir upprörd bara av att skriva om det.
Iheb Hamzeh var rent fysikt en bjässe. Men en av de absolut minsta människorna jag någonsin sett.
Nu var det ju inte meningen att spy galla över Hamzeh utan att hylla Johan G. Hyll hyll. Grattis till hundra. Hoppas du kan undvika body bagen!
Blev fö fundersam över att Sirius-matchen inte var på topp fem värsta matcher, men sen kom jag på att det väl, om jag inte missminner mig, var då Markus G gjorde sin första seriematch i a-laget och då förklarar det ju saken…
Den borde väl varit där kanske, men jag blev aldrig speciellt besviken. Det var liksom redan kört och dessutom vill jag minnas att vi inte var helt råkassa ute på planen utan bara saknade en backlinje. Sedan blev ju Markus inbytt, det var enormt.
Grattis i förskott till 100 jubilet! Min första Öis match live var Öis-Häcken 2007 och Hasse Berggren trycker in bollen ,Dick och flyttar hela målet i slut minuterna mycket märkligt. Och får målet godkänt!
Första Öismatchen…minns jag rätt drog farsan med mig på Ove Grahns hemmapremiär i Öiströjan när han kom tillbaks till Sverige efter proffskarriären i Schweiz. Någon kanske kan hjälpa till att specificera när det kan ha varit och mot vem…
Min värsta Öismatch är tyvärr den avgörande matchen när vi tog senaste SM-guldet. Jag blev nedslagen med en flaggstång av ett osportsligt äckel i randig tröja efter slutsignalen. Alltid varit ett stort fan av vår retarderade lokalkonkurrent sedan dess.
Ove Grahn debuterade för ÖIS i Allsvenskan den 5/8 -76 hemma mot Malmö FF, matchen slutade 0-1. Det blev 13 matcher och 2 mål (mot ÖSK och Åtvidaberg) för Ove den säsongen, då Lirarnas Lag blev nedflyttat efter att ha hamnat på 14:e och sista plats.
Tack, kul att veta när det var. Känns bra att ha varit igång redan som sexåring…
Fantaskisk svit! Hoppas den håller sig länge till!
Min första match var…tror det var 02? (någon som vet?) det var Malmö FF hemma, 2-2 sluta matchen, Jocke Karlsson och Jeffrey Aubynn målskyttar, Niklas Skoog två mål för MFF.
Johan, nu har jag rekat lite om hur länge du behöver ligga i för att skaffa the biggest balls i supporter-Sverige. Jag kan säga att du får hänga i ett tag. Den just nu längsta pågående sviten av en svensk supporter innehas mycket riktigt av en gårdare. Sviten befinner sig just nu någonstans mellan 350 och 400 matcher, närmare 400 än 350 dock men jag fick lite olika uppgifter på vad som gällde där. Det ska dessutom finnas en bajare som ligger på väg mot 200 matcher. Det är bara att hänga i! Det ska dessutom finnas en gårdare som hade en 300-svit men som blev så besviken när Djurgården signade Sharbel Touma att han valde att inte åka till Borås för att kolla på DIF (ska dock sägas att det var SM-final i hockey samtidigt så han kan ju haft andra skäl till sitt val men som jag förstått det var det framförallt Touma-historien som gjorde att han bröt sviten).
Personligen så har jag ingen koll på hur lång min egen längsta svit är men jag skulle gissa att den ligger på strax över 40 matcher (sabbade en fin serie när jag var tvungen att sitta barnvakt för en kompis son istället för att åka till Stockholm Stadion i höstas).
Har du koll på längsta hemmasviten också? Utifall att…
Minst 175-200 matcher är det ju eftersom varannan match är hemmamatch men det borde ju finnas någon som har en betydligt längre svit än så. Hur lång hemmasvit har du?
En ”aning” över 200… ;=)
När missade du en hemmamatch senast, Tomas? Minns du det själv?
Minns det som det vore igår – ytterligare en kväll i raden av besvikelser…
Vill ju bara kolla om jag är bäst/värst ;=)
Kom igen nu, Tomas. Har du sagt A så får du säga B. Vi vill veta!
Ja, det vill vi Tomas!
Senaste hemmamatchen jag missade var den 23/4 -70 – tro det eller ej – men till mitt försvar vill jag säga att jag sett ett par bortamatcher också.
DET. ÄR. INTE. SANT.
Varenda hemmamatch sedan 40 år tillbaka?
Oh my God Tomas…
Det där är rent storslaget, Tomas! Du borde få en medalj eller nåt.
Öis ring vore på sin plats.
Helt otroligt, Tomas. Jag är mäkta imponerad!
Något för Guinness rekordbok?
Begreppet Superöisare har fått en ny innebörd.
Det är helt sanslöst! trodde att jag hade hyfsad statistik men det här slår allt….Jag började först -72.
Hur många matcher har du kommit upp i totalt då? Du har ju sett några bortamatcher också? Är det inkluderat träningsmatcher också?
Väldigt bra skrivet, mycket uppskattad läsning.
Själv minns jag matchen mot Norrköping som om det var igår, Rikard Johansson släppte in allt. Fem avslut, fem mål efter drygt 25 minuter eller något sånt. Speciellt minns man hörnan som herr Johansson kollade på medans den gick in i mål.
Att stå och frysa på Valhalla för det där var nog det värsta jag varit med om, förhoppningsvis får jag aldrig uppleva något sådant igen.
Om två år firar jag 40 års jubileum som medveten öisare och jag lär gå över 700 matcher i år om inget oförhappandes händer….
Rrrriiiiispekt! Damn, jag ser fram mot den dagen (om det kommer att hända). Du får hojta till när det är dags!
Aj promise….. troligtvis någon gång i höst men då krävs det ett besök i Falkenberg och att dom tar gefle i cupen….
vi får se hur vi skall lösa det….nu blev det väl lite syftningsfel ovan. jag går ju inte på 700 matcher i år(!) men jag knäcker troligtvis gränsen i år….:-)
Jag tror vi alla förstod vad du menade.
Gratulerar Johan! Hoppas att du får uppleva en lång, härlig svit med allsvensk fotboll – som krydda på moset till laxen etc;=).
Grym respekt att du gett dig in i leken när det varit såpass tunga år att färden i hissen mellan allsvenskan, superettan och tvåan, 92-95, framstår som en framgångssaga i jämförelse.
Min första var mot Nyköpings BIS på ett öde Nya Ullevi, i dåvarande div 2 södra. Troligt år 1980, eller -81. Har inte sett varevigaste match sedan dess…och, har inga superlånga sviter att lägga fram, men vet ändå exakt vad det är som driver dig – till vett och vansinne:D.