ÖIS – Superettans Dr Jekyll & Mr Hyde

ÖIS Dr Jekyll & Mr Hyde-beteende fortsätter. En riktigt bra halvlek följs ånyo av en mindre bra halvlek. Gott följer på ont. Bra på dåligt. Och vice versa. En sak tycks i alla fall vara säker och det är att ÖIS inte klarar av att göra två bra halvlekar i följd. I matchen mot Trollhättan var det den första halvleken som var under all kritik, medan den andra halvleken var godkänd. I kvällens match mot serieledande IFK Norrköping var det tvärt om: första halvlek var riktigt bra – även om Peking var bleka – och andra halvlek var mindre bra – även om Peking var färgrika.

Under den första halvleken hittade ÖIS rätt i positionerna och man pressade och fick fatt i Norrköping högt upp i planen. ÖIS ägde mittfältet. Till stor del tack vare Alexander Mellqvists tyngd, Markus Gustafssons spelförståelse och Pavel Zavadils over all superiority. Killen är helt klart Superettans bästa mittfältare. Zavadils 1-0-mål bara dröp av klass, efter ett fint förarbete av Alexander Mellqvist och Luka Mijaljevic kan Pavel vinna boll ett par meter in på offensiv planhalva. Zavadil vänder sedan ut och in på och kör slalom genom hemmaförsvaret innan han prickskjuter in 0-1. Det blir inte mycket vackrare än så. Ett klassmål helt enkelt.

Efter matchen var Janne Andersson också mycket nöjd med sina spelares insats under matchen mot Norrköping:

-I lördags var jag väldigt besviken efter en poäng mot Trollhättan, men i dag tycker jag att killarna kämpade och fightade i 90 minuter. Totalt sett tycker jag att ett kryss är rättvist. Jag är väldigt nöjd med vår första halvlek. Vi börjar bra och vi har några situationer när Björn Anklev är på väg att rinna igenom och Mellqvist är igenom i höger innerposition och de slänger sig och blockerar skottet. Det känns bra. Vi har också mycket boll inne i deras straffområde och jag tycker att vi är farliga i samband med våra fasta situationer. Fast vi inte får i gång samma spel i andra halvlek och vi inte har riktigt lika mycket boll på deras planhalva så tycker jag att vi har halvlekens kanske två farligaste chanser, utöver straffen som så klart är den bästa. Markus Gustafsson är igenom och skjuter i stolpen och ytterligare en chans där han skjuter utanför. Det kändes som att vi var farliga när vi väl kom fram, summerar Janne Andersson matchen.

Precis som Janne Andersson konstaterade efter matchen så gjorde ÖIS en riktigt fin första halvlek. Janne menade till och med ÖIS var värda en 2-0-ledning i paus. Björn Anklevs chans i den sjunde minuten efter att Markus Gustafsson så när hittat fram med ett delikat instick, Alexander Mellqvists genombrott och skott som tar på en täckande försvarare, Alex Perreiras närskott i mitten av halvleken och Luka Mijaljevic distansskott efter Markus Gustafssons extraordinära djupledspassning i den 41:a minuten borde helt enkelt ha genererat åtminstone ett ytterligare mål för ÖIS. Men så blev det inte. Vill man vara ett topplag i Superettan måste man förvalta sina chanser. Något annat går inte. Skärpning!

Av allt att döma menar Janne också att Peter Abrahamsson borde ha räddat Mikael Lindskogs kvitteringsmål i den 23:e minuten. Lindskog fick förvisso gå upp ohotad och sätta till pannan på Gunnar Thor Gunnarssons fina inlägg, men inte fan var det otagbart. Nej, det är bara att hålla med Janne, den nicken borde Peter ha tagit. Från den position som Lindskog har – någon meter in i straffområdet – ska det knappast bli en målchans. Peter är dock felplacerad och missbedömer bollbanan och kan inget annat göra än att stå och se på när bollen skär mållinjen. Riktigt surt.

Det gäller som sagt att sätta sina chanser. Och var det något som ÖIS inte lyckades med i kväll så var det att sätta sina chanser. Markus Gustafsson borde definitivt ha satt ett av sina två hundraprocentiga lägen i slutet av matchen. Vid det första avslutet – det som går i stolpen – har The Second Coming helt enkelt inte marginalerna på sin sida. Det är ren oflyt att bollen inte går in där. Allt rätt så när som på sista millimetern. I det andra läget måste Markus klarar av att hålla huvudet kallt. Han gör allt rätt, men lyckas inte hålla skottet innanför målramen. Där måste det bli bättre om Gustafsson ska hålla Sebastian Johansson utanför startelvan.

Jag utgår från att det finns en hel del Öisare därute som är bittra och förbannade över Mackan 2.0:s brända chanser. Och jag har full förståelse för det men jag vill ändå lyfta fram att det fanns de som brände än bättre lägen:

Ja, det stämmer Alex Perreira, jag tittar i riktning mot dig. Du borde verkligen ha satt den där chansen som du fick i den 25:e matchminuten efter Christofer Bengtssons långa inkast och David Leinars fina skarv. Ett sådant läge får man inte bränna om man är heltidsarbetande fotbollsspelare. Det håller fan i mig inte. Gör om, gör rätt!

ÖIS klarar ånyo av att knipa poäng i en match där man inte spelar hundraprocentig fotboll sett över 90 minuter. Den här gången mot ett av topplagen. Och dessutom på bortaplan. Trots detta infinner sig frågan om hur många oavgjorda matcher ÖIS har råd med om man vill ta sig tillbaka till Allsvenskan. Man är nu uppe i sex enpoängare. Säsongen 2009 hade vinnaren av Superettan, Mjällby AIF, åtta oavgjorda matcher över hela säsongen, och säsongen 2008 hade ÖIS sex oavgjorda (tvåan Häcken hade dock tio enpoängare) och säsongen 2007 spelade serievinnaren IFK Norrköping tre oavgjorda matcher.

Om ÖIS vill ta sig tillbaka till svenska fotbolls finrum krävs med andra ord att man hittar ett sätt där man klarar av att omvandla alla dessa enpoängare till trepoängare. Och det snabbt. Allra senast bör det ske nu måndag när Assyriska kommer på besök till Gamla Ullevi.