Släpp drömmen om Allsvenskan

ÖIS gör tre mål på hemmaplan och klarar ändå inte av att vinna matchen. Kanske gör vi bäst i att släppa den där drömmen om Allsvenskan 2011. Det är nog lika bra. Årets ÖIS saknar helt enkelt den rätta inställningen. Det saknas bevisligen kämparglöd och vinnarskallarna är alldeles för få. Det är den enda slutsats jag kan dra efter dagens match mot FC Trollhättan. Vi har trots allt spelat tio omgångar av årets serie och ÖIS har fortfarande inte vunnit på hemmaplan. Det där är värt att upprepa: ÖIS har fortfarande inte vunnit på hemmaplan.

Och frågan är när man ska göra det när man inte ens klarar av att vinna mot ett riktigt bonkegäng som Trollhättan. Så här långt har ÖIS tagit fyra av tolv poäng på hemmaplan och då ska vi ändå komma i håg att motståndet har varit av det enklare slaget. Vi snackar Väsby United, Ljungskile SK, Landskrona BoIS och nu senaste FC Trollhättan. Ni får ursäkta, men det är helt enkelt för djävla dåligt.

I dag hade Trollhättan tre skott mot mål. Och ändå gjorde man tre mål. Det är fan i mig inte OK. Det är inte ofta som en målvakt kliver av planen och är nollprocentig, men i dag lyckades Peter Abrahamsson med konststycket att inte rädda ett enda skott. Det är fan-i-mig en bedrift. Å andra sidan var samtliga Trollhättans mål slumpmål. Tillfälligheter. Frukten av ett slarvigt och lojt försvarsspel från ÖIS sida. Allt Trollhättans anfallare behövde göra var att hålla sig vakna och på tårna.

Trollhättans 0-1-mål kom efter en snabb omställning där David Leinar gjorde det ödesdigra misstaget att plocka upp Boyd Mwilas löpning istället för att stanna upp och ställa Boyd offside. Den efterföljande löpduellen vann givetvis Boyd som kunde vända upp och utmana Dennis Jonsson. Ytterligare en duell som bara kunde sluta på ett sätt. Boyd gled förbi Jonsson – ner mot kortlinjen – och spelade snett inåt bakåt till Ali Mohammadian som bara skarvade vidare bollen mot den bortre stolpen där Viktor Sköld satte till bredsidan. 0-1!

Viktor Sköld gjorde sedan 0-2 med första halvleks sista spark efter att Trollhättan fått ett inkast nere vid ÖIS vänstra hörnflagga. Inkastet skarvades vidare mot den bortre stolpen där det såg ut som att Abrahamsson hade läget under kontroll. Men icke! Precis i samma stund som Abrahamsson ska greppa bollen kolliderar han med en medspelare och bollen rullar fram till Sköld som bara har att skyffla in tvåan. Surt och inte det minst rättvist sett till spelet ute på plan, men det är så det går när ÖIS spelar med alldeles för lågt bolltempo och med en för djävla usel och loj inställning. Då förtjänar man att få huvudet nedkört i toaletten och spolknappen nedtryckt. Inget snack om saken.

Trollhättans tredje mål för dagen får Peter Abrahamsson och Alex Perreira ta på sig. Först missbedömer (återigen) Abrahamsson en hög boll in mot det egna målområdet. Den här gången är det ett inkast från höger. Abrahamsson hinner inte in i situationen innan David Leinar har nickat ut bollen ur eget straffområdet. Olyckligtvis når bollen fram till Trollhättans Petri Zhubi som krutar in 2-3 via en täckande Öisare. Och det från en yta som Alex Perreira förväntas äga. Det är din yta: ha den under kontroll eller lämna över din uppgift till någon annan! Sin vana trogen stod Alex och sov i försvarsposition och när han väl insåg att han måste ut på Zhubi var det redan för sent och baklängesmål nummer tre var ett faktum. Abrahamsson borde dessutom ha kunnat rädda Zhubis skott, men som det var nu hann han aldrig tillbaka i rätt position. Den missbedömda utrusningen i förstaläget kostade ÖIS ett baklängesmål.

ÖIS första halvlek var egentligen under all kritik. Sömnigt spel med alldeles för lågt bolltempo, alldeles för lite fart i anfallsspelet och alldeles för mycket kladdande på boll. Personligen är jag tveksam till om det fanns en enda ÖIS-spelare som använde mindre än tio tillslag per bollkontakt under den första halvleken. Till det kan vi lägga två stillastående forwards som överhuvudtaget inte samarbetade med varandra utan som hela tiden envisades med att köra solo och gå på egna avslut. Och det utan lycka. Santos två avslut under den första halvleken var under all kritik. Från distans. Över. Och utanför. Fagerberg såg återigen trög och tung ut. Inte en gång lyckades han ta sig förbi sin spelare och Kens enda avslut under den första halvleken var tyvärr också för lamt. Inte lustigt att han blev utbytt i halvtid.

Under den första halvleken hade ÖIS egentligen bara Pavel Zavadils hörnor och David Leinars huvudspel som anfallsvapen. Leinar såg riktigt tung och stark ut i luftspelet och han borde nog ha tryckt in åtminstone en av Pavels välriktade hörnor. I slutet av halvleken hade Leinar en riktigt bra nick som räddades på mållinjen av Trollhättans målvakt, Tobias Wennergren. Björn Anklev hade sedan läge att peta in returen, men fick ingen träff, och Wennergren kunde få bollen under kontroll.

ÖIS andra halvlek var dock mer positiv. Åtminstone så länge man låg under med 0-2, 1-2 och 2-3. Så här efter matchen undrar man lite vad som krävs för att årets upplaga av ÖIS ska börja springa, kämpa och kriga. Vad krävs egentligen för att den där rätta kniven mot strupen-mentaliteten ska infinna sig? Varför kan inte den där desperationen och nu kör vi över allt som står i vår väg-inställningen inte infinna sig redan från det att domaren blåser i gång första halvlek? Måste ni hamna i underläge för att ni ska anstränga er? Jag bara undrar. ÖIS var ett helt annat lag under inledningen av den andra halvleken. Laget spelade med ett helt annat allvar och en helt annan intensitet. Helt plötsligt kämpade och slet man. Alla gjorde sin uppgift och lyckades man inte med det så gav man i alla fall hundra procent i varje duell.

Och så gav det också utdelning.

Luka-Fucking-Mijaljevic! Vilken lirare. Det är gott gry i den grabben! Såg ni ÖIS 1-2-mål? Vilken show. Helt djävla underbart! Jag fick Afonso Alves- eller Ailton Almeida-vibbar. Vilken kontroll, vilket utförande, vilket mål!

För er  som inte såg målet kan jag berätta att det måste vara ett av de snyggaste mål som ÖIS har gjort på mycket, mycket länge. Målet kom efter att Alex Perreira spelat in en fin droppboll bakom Trollhättans backlinje. Trots att Luka var någon meter efter sin spelare vann han löpduellen, satte bollen under kontroll och med en enkel kroppsfint lurade han ner Wennergren, rundade honom och rullade in bollen i öppet mål.

Så! Djävla! Snygg!

Det dröjde tolv minuter, sedan hade ÖIS kvitterat Trollhättans ledning. 2-2-målet gjordes av Björn Anklev efter ett fint förspel och inlägg signerat Alex Perreira. En retlig nicklobb var allt som krävdes för att Anklev skulle överlista Tobias Wennergren. Direkt efter Anklevs 2-2-mål hade ÖIS sedan ett antal riktigt fina chanser att ta ledningen i matchen, men tyvärr hade man inte lyckan med sig. Först nickade Luka Mijaljevic i stolpens yttersida efter ett inlägg från Alexander Mellqvist. Därefter hade Alex Perreira öppet mål i efterspelet av en hörna, men Alex avslut täcktes undan av Trollhättans Ali Mohammadian. Strax därefter tvingades Tobias Wennergren till en fantastisk räddning, när Pavel Zavadil sköt ett lågt pressat skott mot Wennergrens högra stolprot.

Under den här tio minuters perioden borde ÖIS ha avgjort matchen. Istället lät man Trollhättan sticka upp och göra 2-3. Vad spelade det sedan för roll att Alex Perreira gjorde sin tredje assist för dagen och att Björn Anklev blev tvåmålsskytt i den 93:e matchminuten. Visst, en poäng är en poäng, men 3-3 mot bottengänget Trollhättan är bara för djävla dåligt. Rent av uruselt och nästintill pinsamt. Det är bara att erkänna att den här typen av inställning och insats inte håller om ÖIS vill tillbaka till Allsvenskan. Särskilt inte med tanke på att man i de närmaste två matcherna tar sig ann IFK Norrköping och Assyriska FF. Där kommer det att krävas ett helt annat spel och en helt annan prestation för att ta poäng. Nu gäller det att tagga upp och skräpa till sig. Det får fan-i-mig bli lite ordning och reda på torpet!

Efter matchen mot Trollhättan hoppas jag att spelare som Álvaro Santos, Ken Fagerberg och Sebastian Johansson tar sig en rejäl funderare på om de verkligen vill fortsätta att vara fotbollsspelare på heltid. Och om de kommer fram till att de vill vara det så hoppas jag också att de inser att de prestationer som de visade upp under dagens match inte håller måttet. De har högre krav på sig än så. Vi förväntar oss mer. Mycket mer. Tillsammans med Pavel ska de vara lagets ledstjärnor och vi förväntar oss att de ska ta ansvar och utrymme. De ska visa vägen. Inte vika ner sig. De är de spelare i laget som har högst lön och mest erfarenhet och kapacitet. Då måste de också steppa upp när det väl gäller.

I dag underpresterade Santos och Fagerberg rejält. De var slöa, loja, ointresserade och bedrövliga. Det var som att de inte ens försökte. Gång på gång försökte sig Fagerberg på en soloräd och gång på gång misslyckades han. Och Santos var inte mycket bättre han.

Sebastian Johansson gjorde i sig ingen dålig match utan vad det handlar om där är att man inte får vara så oprofessionell att man tar två gula kort inom loppet av fem sekunder när det egna laget ligger på för att trycka in en kvittering. Tacklingen som ger det första gula kortet är riktigt hård och tuff. Det är den. Men i min bok är den helt OK och jag är tveksam till att Sebastian hade fått ett gult kort om han inte varit inblandad i ett gruff med samma Trollhättanspelare bara sekunder innan tacklingen. Det var så uppenbart att Sebastian bara var sur och tvär och skulle ge igen. Otroligt svagt. Och ändå ter det sig som ingenting i ljuset av den skalle som Sebastian sätter mitt i plytet på Marcus Dahlin direkt efter domarens avblåsning. Ett riktigt korkat agerande av en så pass erfaren spelare som Sebastian Johansson. Där måste man hålla sig kallare. Efter matchen var Janne Andersson också mäkta besviken på Sebastians agerande:

– Sebastian Johanssons utvisning är vansinnig. I ett läge där vi håller på och jagar kvittering så måste man klara av att hålla huvudet kallt. Det gör också att vi får jobba sista stunden med en man mindre.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Nu är det bara att hoppas att spelarna fått sig en rejäl tankeställare efter förlusterna mot Gefle och Sundsvall och poängtappet mot Trollhättan. Det är bara att hoppas att det nu har gått upp för spelarna att de måste spela som de gjorde under den första halvtimmen av andra halvlek under hela matchen. För att ta sig till Allsvenskan 2011 krävs det hårt arbete och djävlar anamma. Och det över 90 minuter plus tillägg. En bra halvtimme här och där klarar vilket skitlag som helst av. Vilken typ av lag som årets ÖIS vill vara?