Förlust på bortaplan i U21-slutspelet

Hösten blir allt mörkare. Temperaturen närmar sig nollan. Planerna blir allt hårdare och vinden allt kyligare. Sinnet är snart lika muntert som August Strindbergs Fröken Julie. Inte blev någonting bättre av att ÖIS i dag förlorade med 3-1 på bortaplan mot Gefle IF i U21-slutspelet. Och det trots att laget gjorde en av sina bättre matcher för året. Men så kan det gå när man möter ett lag som spelar efter sin förmåga och som vet att prioritera en stark defensiv. Det vore helt enkelt att fara med osanning att säga att Gefle bjöd upp till dans i dagens match och under långa stunder tvingades Öisarna stånga sig blodiga mot en massiv försvarsmur när Gefle flyttade ner nio spelare i eget straffområde för att bevaka sin ledning. Inte så roligt att titta på, men för djävla effektivt om man snackar trepoängare.

Det var dock Gefle som inledde matchen piggast och under inledningen av den första halvleken förde man spelet och ÖIS hade överhuvudtaget svårt att etablera något ordnat spel. I alla fall mer än en och annan sporadisk och uddlös kontring. Redan i den andra minuten vaskade hemmalaget fram en farlighet, när Gefles vänsterback, Sebastian Senatore, vispade in ett långt inlägg mot ÖIS straffområde. Trots att Tommy von Brömsen var först på bollen lyckades ÖIS inte få ut bollen ur eget straffområde. Istället kunde Bernhard Nyström skaffa sig ett högklassigt skottläge någon meter innanför straffområdesgränsen. Nyströms skott blockerades emellertid av von Brömsen och ÖIS kunde på så vis reda ut situationen. Lite turligt får man nog säga.

ÖIS första skott mot mål kom i den 8:e minuten efter att Luka Mijaljevic tagit emot en passning ungefär mitt på offensiv planhalva, dragit en försvarare och låtit vänstersläggan tala. Och det blev en tung träff i reklamskyltarna någon halvmeter till högre om Emil Hedvalls vänstra stolpe.

Miljaljevics kanon blev också startskottet på en rejäl ÖIS-offensiv. Undan för undan åt sig ÖIS in i matchen till det att man hade tagit över i stort sett allt spel. Från den 8:e och fram till den 17:e matchminuten, när Gefle gjorde 1-0, var det i stort sett spel mot ett mål – Gefles. Den bästa chansen under den här perioden av stort spelövertag svarade Alexander Mellqvist för efter att Tommy von Brömsen nickat in en överlång hörna framför mål. I kalabaliken framför Geflemålet använde Mellqvist sin tyngd för att försöka trycka in ett ledningsmål för ÖIS, men i sista stund kunde en hemmaförsvarare rensa ut bollen över kortlinjen till en resultatlös ÖIS-hörna.

Trots ÖIS kraftiga spelövertag var det Gefle som tog ledningen i matchen. Kanske berodde det på övermod. Kanske på Alex Perreiras förmåga att drälla med boll på egen planhalva. Med dryga kvarten spelad fick Perreira bollen fem till tio meter in på egen planhalva och bestämde sig för att utmana en Geflespelare på duell. Att ÖIS höll på att flytta upp hela laget tänkte knappast Alex på, nu var det dags för överstegare och fin-fina brassedragningar. Yeah right. Allt som krävdes för att Geflespelaren skulle vinna boll var att han klev in på kropp och tryckte till Alex. Flopp. Och Alex flög i luften som en liten vante och i marken som en fura. Som att stjäla godis från ett femteklabbare tänkte Geflespelaren när han satte ner bollen i djupet på Öyvind Gram, som forsade fram i den yta som Alex normalt skulle ha täckt. Gram spelade sedan ett inlägg som gick genom hela straffområdet och över på Gefles vänsterkant, där sög Gustav Ytterbom in bollen, vek inåt i planen, trängde sig förbi Joakim Hall, undvek Felix Sehlström och skruvade in ettan tätt intill Victor Skoglunds vänstra stolpen. Djävligt snopet, men inte helt oväntat. Vi är många som har upplevt Alex Perreiras bravader som vänsterback tidigare. Ska vi gissa på att Janne Carlsson bankade pannan blodig mot avbytarbåset samtidigt som han mumlade: ”Alltid den där djävla Alex, alltid den där djävla Alex, vad fan tänkte jag man, varför lär jag mig aldrig” för sig själv?

Gefles ledningsmål fick dock ÖIS att tända till rejält. Fullt varv på alla cylindrar. Va-va-va-vrooom. Bara en minut efter 1-0-målet fick Luka Mijaljevic en skarp kvitteringschans efter en framspelning av Tommy von Brömsen. Dess värre lyckades inte Miljaljevic få någon vidare träff i nickögonblicket och Emil Hedvall i Geflemålet behövde aldrig anstränga sig för att avvärja chansen.

I den 23:e minuten kvitterade ÖIS genom Alexander Mellqvist. På något som trots allt måste beskrivas som en ren slumpchans. Förspelet av Nicolas Sandberg och Niclas Elving var dock vackert. För att inte säga effektivt. Nästintill modernt. Anfallet började med att Nico fick en stickare i djupled av Elving och ryckte förbi en försvarare innan han spelade tillbaka till Elving som hörsammat Janne Carlssons instruktioner om att fylla på i offensiven. Och med bollen vid fötterna öste Elving på ner mot kortlinjen och någon meter innan slutdestinationen spelade han in ett lågt inlägg framför mål. En Geflespelare hann förvisso först på Elvings inlägg, men rensningen blev – sedd med Gefleögon – synnerligen olycklig. Bollen tog i ryggen på en annan Geflespelare och vips var Alexander Mellqvist helt ren med Emil Hedvall. Och i ett så pass skarpt läge gjorde inte Mellqvist något misstag utan rullade kyligt bollen under Hedvall. Kvitterat. Och dessutom välförtjänt.

Efter kvitteringen kom ÖIS spel av sig något och Gefle tog sig åter in i matchen. Dock utan att skapa så mycket mer än en och annan halvfarlig frispark. Mot slutet av halvleken skapade sedan ÖIS en sista chans att ta ledningen i matchen efter att Tommy von Brömsen nickat en hörna från Niclas Elving någon centimeter på fel sida stolpen. Riktigt, riktigt nära, men inte tillräckligt.

ÖIS fick sedan en riktigt tung start på den andra halvleken och det dröjde inte mer än tre minuter innan Gefle tog ledningen med 2-1 genom duktige Markus Hansson. Hansson lyckades lite väl enkelt utnyttja en lucka på ÖIS vänsterkant till att skaffa sig ett bra skottläge och kunde tämligen enkelt göra mål efter att hans skott hade touchat Alex Perreira och letat sig in i Skoglunds högra hörn.

Skam den som ger sig. I den 55:e minuten klev Alexander Mellqvist upp i planen och tryckte till en hemmaspelare. Rejält. Mellqvist vann enkelt duellen, och bollen, och kunde snabbt avancera mot Gefles straffområde. Någon meter utanför straffområdet försökte sedan Mellqvist skruva in bollen, men Emil Hedvall hann med att tippa ut det välplacerade skottet till hörna.

Någon minut därefter fick Nicolas Sandberg tag i en förlupen boll utanför Gefles straffområde och satte högsta fart mot mål. Och precis som under den första halvleken hängde ingen hemmaspelare med Nico när han väl drog upp tempot. Och mycket riktigt, Nico forsade förbi två försvarare, innan han drog upp bollen mot Hedvalls vänstra kryss. Zlatan-mot-Ungern-borta-stilen! Oturligt nog lyckades Hedvall få upp händerna och blockera skottet.

Med ungefär 25 minuter kvar att spela av matchen började Gefle maska. Vid varje inspark, inkast och frispark tog det minst trettio sekunder för spelet att komma i gång. Dessutom började man backa hem och ställa upp med nio man i eget straffområde och ÖIS hade då väldigt, väldigt svårt att göra sig gällande. Det bästa man mäktade med var när Nicolas Sandberg och Markus Anderberg drog upp tempot och vågade utmana en-mot-en. Första trixande Sandberg sig fram på ÖIS vänsterkant och serverade Luka Mijaljevic ett fint läge för avslut, men Mijaljevic lyckades inte hålla skottet nere och en fin chans gick om intet. Därefter slängde sig Sandberg fram för att stöta in ett precist inlägg signerat Alex Perreira, men avslutet gick skyhögt över mål. Sist men inte minst stod Mijaljevic och sov när Sandberg skarvade fram ett inlägg från Joakim Hall. Där hade Mijaljevic bara att sätta till bredsida för att kvittera, men är man inte med i tanken hinner man sällan med med fötterna.

Istället var det Gefle som avgjorde matchen i den 87:e minuten när ÖIS hade gått över på trebackslinje och bestämt sig för att ösa på för fulla muggar. Felix Sehlström lämnades ensam att kontrollera två Gefleanfallare och när sedan Jonathan Lindström drällde med boll – läs gjorde fyra dragningar för mycket – utanför offensivt straffområde kunde Daniel Westlin och Erik Törnros tämligen enkelt kontra in 3-1. Westlin fick bollen på vänsterkanten och frispelade Törnros med en precis passning, Törnros rundade sedan Victor Skoglund, men kom ur läge för att rulla in bollen i öppet mål och bestämde sig då för att börja om från början. Törnros vände upp och snurrade upp Felix Sehlström innan han kontrollerat pricksköt in spiken i kistan. 3-1 och saken var biff. Bara åt fel håll.

I och med dagens förlust är ÖIS nu piskade att vinna mot IFK Göteborg i gruppspelets sista omgång. Det är den enda chans man har för att nå en plats in kvartsfinalerna. Matchen spelas om ungefär en vecka, den 4:e oktober, kl. 16:30 på Apelsinplan ute i Frölundatrakten.