En match av mer akademiskt intresse

Ni får ursäkta den hegerforska rubriken, men jag har nu släppt drömmen om Allsvenskan 2011. Rätt eller fel? Ingen djävla aning, men det är i alla fall realistiskt. Kvar finns bara en enorm besvikelse över grusade förhoppningar och en gnagande oro över en misskött ekonomi och förening. Och så förstås fem matcher av mer akademiskt intresse. Först ut i denna serie av matcher är bortamötet med FC Trollhättan. Bottengänget som vi är skyldiga en rejäl djävla propp efter senaste mötet som slutade 3-3 efter att Trollywood haft ledningen med både 0-2 och 2-3. Allt vi har att spela för är äran och en hedersam mittenplacering. Hur lustigt det än kan verka så känns det som vi är tillbaka där vi var hösten 2007. Bara att hoppas att vi slipper en likartad säsongsavslutning som den vi hade 2007 månaden efter Gothiagate.

Om de rapporter som jag har fått stämmer kommer ÖIS att ställa upp med ett riktigt hårdfört gäng på mittfältet i morgon. Tidigare under året har ÖIS allt som oftast varit lite för tunna centralt i planen, men det är något ni kan glömma till matchen mot Trollhättan. Ett köttigare, bitigare, elakare och mer smälla-på-av-bara-helvete-glatt gäng än det som ÖIS ställer på planen i morgon får man leta efter med ljus och lykta. Enligt uppgift kommer nämligen ÖIS att fortsätta på den inslagna 4-2-3-1-vägen och den här gången kommer man till spel med följande tre spelare centralt i planen:

• Den flärdfulle liraren som hatar att förlora och som gör allt som står i hans makt för att vinna (Pavel Zavadil),
• den brutala kämpen som käkar spelare som Tom Pettersson till mellanmål (Sebastian Johansson), och
• den defensive elegant som aldrig lägger fingrarna emellan och som har ett gäng motståndarbenbrott på sitt cv (Valter Tomaz Jr).

I morgon kan vi därmed verkligen räkna med att det kommer att flyga Trollhättanspelare åt både höger och vänster. Kan man inte spela ut motståndarna kan man kämpa ner dem i Edsborgs gräsmatta. Det enda som kan te sig något oroande med detta lite mer kraftfulla och kampvilliga mittfält är att Sebban och Valter kan komma övertända till matchen. Jag menar helst vill vi väl slippa psykbryt av den typ som Sebastian Johansson visade upp sist vi hade äran att möta Trollhättan.

På topp sägs det att vi återigen kommer att få se mannen som har det kinesiska tecknet för ”orörlig, trög och långsam” tatuerad över vänster bröstmuskeln, Álvaro Santos. Det sägs dock att det här med Santos orörlighet har tagits med i beräkningarna den här gången och att Santos därför fått en något förenklad roll inför morgondagens match. Skräddarsydd. Optimerad. Framgångsrik? Låt oss i alla fall hoppas det. Istället för att göra allt det som en anfallare förväntas göra ska Santos i morgon koncentrera sig på att agera target player och ge ÖIS en första säker uppspelsposition i offensiven.

Allt som kan tänkas komma därutöver får ses som en bonus. Vänta er med andra ord inte särskilt många djupledslöpningar från Santos i morgon. Förhoppningsvis kan det dock leda till att Santos befinner sig på rätt plats vid rätt ögonblick och stänker in en eller annan pyts i morgon. Den här förenklade rollen ställer givetvis oerhört höga krav på de två yttrarna på femmannamittfältet, Björn Anklev och Markus Anderberg. Med Santos i en något mer begränsad roll måste helt enkelt Anderberg och Anklev löpa ofta och rätt för att på så vis utgöra ett ständigt hot mot Trollhättans backlinje. Annars kan Trollhättan bara koncentrera sig på att låsa Santos och så kommer ÖIS få stånga sig blodiga mot ett uppställt försvar. Som tur är så är det något som både Anderberg och Anklev kan, så är det att löpa.

När det gäller backlinjen kan man konstatera att Janne Andersson fortsätter att köra vidare med David Leinar och Robin Jonsson som mittbackar. Och konstigt vore väl annat då David och Robin fungerat riktigt tillsammans, allt sedan David kom in i startelvan i den tionde omgången. Även Adam Eriksson ser ut att få förnyat förtroende efter sin hyfsade insats mot GIF Sundsvall för en och en halv vecka sedan. Den enda nyheten i backlinjen är Danny Ervik som nu är helt återställd efter sin förkylning och som därför ersätter Christofer Bengtsson till höger i backlinjen. Bengtsson har enligt rapporter från ÖIS-gården en bristning i en lårmuskel och är därför satt i rehabiliteringsträning.

I övrigt kan väl tilläggas att vi just nu är inne i en oerhört tung och ledsam period. Både ekonomiskt, resultatmässigt och mänskligt. Om jag har förstått saker och ting rätt och riktigt så är missnöjet med hur ÖIS styrelse har skött ekonomin och verksamheten stort uppe på gården. Det räcker kanske med att konstatera att Lars Ranäng och hans agerande i diverse media inte står högt i kurs och att vår käre styrelseordförande sannolikt går en tung höst till mötes. Dessutom ryktas det om att personer på relativt höga positioner kommer att få lämna klubben inom kort. Och som inte det var nog sägs det också att Janne Andersson och Janne Carlsson kommer få minskade medel till nästa års spelartrupp. I värsta fall så pass liten att det kommer att bli ruskigt svårt att behålla en lirare som Pavel Zavadil.

Men som man brukar säga: ledare, spelare och tränare kommer och går, men klubb och supportrar består. Det är därför viktigt att vi i morgon går man ur huse, sätter oss i bilar eller på bussar och tåg och åker upp till Trollhättan för att sluta upp bakom spelarna och visa dem att vi aldrig ger upp. Att vi aldrig viker ner oss! Att ÖIS alltid kommer tillbaka. Att det är skönt att vara Öisare!

Alla till Edsborgs IP!