Islänningar vi minns (Uppdaterad)

För det första vill vi be om ursäkt för den just nu låga uppdateringstakten. Vi skäms som små barn som blivit påkomna med kaksmulor i mungipan och vi lovar att det aldrig ska hända igen. Men det finns en förklaring – nyhetstorka. Även om allmän slapphet, åtaganden inom familjelivet och arbete också kan ha något med det hela att göra. Och sedan finns det ju alla de där sakerna som vi inte kan skriva om. Än. Men lugn, bara lugn, det kommer inom sinom tid.

Anyhoo… nu är vi i alla fall tillbaka och vi tänkte börja den här underbara veckan då männen äntligen skiljs från mössen och hela säsongen avgörs med en enda match – GIF Sundsvall på torsdag – med en skön tillbakablick på de spelare som banat vägen för Dick Last och ÖFAB:s senaste guldfyndighet, Steinthor Thorsteinsson.

Det finns de som hävdar att det finns många bra saker med Island. Bara för att ta ett par exempel: pressfriheten*, Sigur Rós, varma källor, Arnaldur Indriðason, kæstur hákar, Njals saga, Sugarcubes** och Eiður Smári Guðjohnsen. Sedan finns det förstås många dåliga saker också, som Stefan Thordarsson, det risiga banksystemet, regeringskriserna, att man gav dåren Bobby Fischer medborgarskap när han egentligen borde deporterats till USA för att ställas till svar för ett och annat lustigt uttalande (hell of chess player, lousy philosopher) och den där förbannade vulkanen som spydde ut aska så att det inte gick att ta sig någonstans under våren 2010.

För oss Öisare är dock Island i första hand förknippat med åtta saker: Örn, Sigurdur, Rúnar, Brynjar, Atli, Jói, Tryggvi och Steinthor. Och som en följd av detta ger vi er ”Islänningar vi minns”. Andra delen i vår så kallade minnesrevy. För er som missade den första bloggposten i serien – ”Tränare vi minns” – kan vi bara säga synd för er, men vi hoppas att ni nu tar chansen att läsa den.

Örn Oscarsson (1980-81) ++++

Örn Oscarsson gjorde 39 seriematcher för ÖIS  under åren 1980 och 1981. Av döma av de utsagor som finns bevarade från den här tiden var Örn otroligt nyttig på plan och under säsongen 1980 var han en starkt bidragande orsak till att ÖIS vann serien och tog sig tillbaka till Allsvenskan. Örn var också ett riktigt praktexemplar när det gäller stereotypen av en isländsk fotbollsspelare. Vi snackar om en spelare med en oerhörd fysik, stor, stark, och riktigt lojal mot sina lagkamrater. Till på köpet var han en riktigt bra fotbollsspelare. Det sägs att Örn en gång blev riktigt hårt ansatt av en motståndare under en match, men att han knappast kunde bry sig mindre om en sådan skitsak: han var helt enkelt built for speed, not comfort! Trots att motståndaren satte in sin tackling med full satsning mitt i Örns dribbling var det motståndaren som formligen studsade bort från Örns kroppshydda, medan Örn obekymrat tuffade vidare framåt mot offensivt straffområde. Och för att riktigt bre på rejält med smör på den här historien måste vi också ta med berättelsen från årets första träningsmatch på Valhalla Idrottsplats säsongen 1980. Det sägs att när de båda islänningarna (Örn och Sigurdur) skulle debutera för ÖIS så var det minusgrader och ruggigt i största allmänhet och då kommer de båda herrarna ut i kortbyxor! Skrönan gör sedan gällande att när någon på läktarplats frågade: ”Fryser ni inte?” Svarade Örn: ”Nej, vi har handskur”.

Facit: 39 matcher

Research och betygsättning: Tomas Levin

Sigurdur Björgvinsson (1980) ++

Enligt folk som vet och har sin skit samlad var Sigurdur Björgvinsson inget fysiskt praktexemplar. Ingen isländsk hårding a la Tungur Knivur. I kroppsbyggnad, storlek och spelstil påminde i sådana fall Björgvinsson mer om vår nuvarande isländske kämpe Steinthor Thorsteinsson. Större avtryck än så har inte den gode Björgvinsson gjort i det kollektiva medvetandet. Om vi hittar något mer kring denne mystiske herre lovar vi att uppdatera er om saken.

Facit: 9 matcher

Research och betygsättning: Tomas Levin

Rúnar Kristinsson (1995-1997-) ++++

Hör och häpna, om man ska tro de gamla isländska sagorna – och då snackar vi gamla som från mitten av 1990-talet – var Rúnar Kristinsson – eller den blonde eleganten som han kallades – dåtidens Pavel Zavadil. En snubbe som helt enkelt tog både det grova jobbet och det fina liret. Dessutom sägs han ha varit en rackare på frisparkar och hörnor. Om man ska tro sägnen skruvades frisparkar upp i kryss i parti och minut. Något mer nyanserat kan man väl konstatera att så knappast var fallet då Kristinsson enbart hann med att göra 13 mål under sina säsonger i Rödblått. En bra fotbollsspelare var det dock. Om det råder det inga som helst tvivel. Den landslagsmeriterade Kristinsson kom till Kalle Björklunds ÖIS från KR Reykjavík – där han hade spelat de första tio åren av sin karriär – och stannade två och en halv säsong innan han försvann vidare till norska Lilleström och belgiska Lokeren där han gjorde stor succé innan han flyttade tillbaka till Island för att avsluta karriären 2007 (att Kristinsson gjorde hela 23 år som spelare på elitnivå skvallrar om hans kvaliteter som spelare). Precis som Örn Oscarsson spelade Kristinsson för Rödblått under en allsvensk comeback och om vi har fått våra fakta rätt avgjorde han till med öppningsmatchen mot IFK Norrköping säsongen 1995 (en match som också var Kristinssons första tävlingsmatch för ÖIS). Enligt de som var med på den tiden kan Kristinsson har varit den bästa islänning som någon gång spelat i ÖIS. Här råder det dock viss träta då även Brynjar Björn Gunnarsson har sina tillskyndare när det gäller titeln ÖIS bästa islänning genom tiderna.

Facit: 59 matcher, 13 mål

Research och betygsättning: Tomas Levin

Brynjar Björn Gunnarsson (1999) ++++

Brynjar Björn Gunnarsson kom till ÖIS från norska Vålerega IF – där han placerat så långt in i frysboxen att han till slut gick under namnet Isbjörn –  i mitten av februari 1999 och gjorde debut i en träningsmatch mot Ljungskile SK samma kväll som treårskontraktet skrevs under. Snacka om att leva upp till den nationella stereotypen. Kuriosa: i samma match gjorde även Johan Elmander och kultspelaren Mike Owusu debut för Rödblått. Trots sin relativt unga ålder – Brynjar var 24 år när han kom till ÖIS – hade den gode Gunnarsson redan 15 landskamper på meritlistan och det dröjde inte lång tid innan han hade skaffat sig en bergfast plats i alla Öisares hjärtan. Och konstigt vore väl annat efter hans stabila och sköna lir. Ni vet det här snacket om sambadefensiv – att göra en dragning runt stödbenet som sista man eller en klackrensning på mållinjen, inte för att det är det rätta att göra, utan för att man kan – det kommer lika mycket från Brynjar Gunnarsson som från Valter Tomaz Jr. Tillsammans med Niclas Sjöstedt dominerade Brynjar Gunnarsson ÖIS försvarsspel under säsongen 1999 och var därmed en starkt bidragande del i att ÖIS kom på fjärdeplats i Allsvenskan och bara släppte in 23 mål under hela säsongen (tredje plats efter AIK (14(!) insläppta mål) och Halmstads BK (22 insläppta mål). Tyvärr blev bekantskapen mellan Brynjar och ÖIS intensiv och kort. Redan efter säsongen 1999 såldes Gunnarsson till engelska Stoke för ungefär 7 miljoner. Det är dock få Öisare som var med på den tiden som har glömt den flärdfulle och spelskicklige mittbacken/mittfältaren och på Gamla Ullevis läktare kan man än i dag höra äldre Öisare sucka och säga: ”[v]i har aldrig haft en bättre spelare än Brynjar, vi borde aldrig ha sålt honom, damn you, Stefan Allbäck, damn you!”. Och det var inte bara vi Öisare som uppskattade Brynjars kvaliteter, efter säsongen 1999 utsågs han till årets västsvenska försvarare av (IFK) Göteborgs-Posten.

Facit: 24 matcher, 1 mål

ÖIS samtliga nyförvärv inför säsongen 1999 samlade på en och samma bild (Brynjar Gunnarsson sitter bredvid Johan Elmander på främre raden)

Atli Thorarinsson (2000-2004) +++

Det sägs att ÖIS gamla hårding, Joachim Karlsson, sagt följande om Atli Thorarinsson: ”[fö]rr var jag inte rädd för någon på fotbollsplanen, men det var innan jag mötte Atli”. Och kom då ihåg att Jocke Karlsson var en riktig tuffing, ni vet en sådan där spelare som inte ens grät när han fick en avsiktlig armbåge rakt över näsan av den gamla Bajen-profilen Johan ”Danken” Andersson. När man sätter sig i respekt hos en spelare som Joachim Karlsson så har man något visst. Och det får man ändå säga att Atli Thorarinsson hade. Med sin tuffa och uppoffrande spelstil var han en fröjd att se på Gamla Ullevis gräs. Visst, han var en hård vattenbärare i mångas ögon, men han var också en bjässe i försvaret. En spelare som aldrig vek ner sig. I dag är det kanske inte så många som minns Atli. Inget lustigt med det då han inte gjorde så stort väsen av sig (minns hur han höll till uppe på Göteborgs universitetsbibliotek när han inte var uppe på ÖIS-gården eller på Gamla Ullevi). Därför är det värt att påminna om att den då 24-årige islänningen var en oerhört central del i det lag som utmanade Djurgårdens IF FF om den allsvenska segern 2002. Under den säsongen gjorde Thorarinsson 16 matcher från start (19 totalt) och bildade allt som oftast mittbackspar med Johan Anegrund (15 matcher) eller Valter Tomaz Jr (15 matcher). Gjorde även 9 landskamper för Island och spelar i dag för Valur i den isländska högstaserien.

Facit: 44 matcher, 0 mål

Atli Thorarinsson var en riktig hårding. Här i duell med en av Djurgårdens finare killar.

Jóhann Gudmundsson (2004-2005) ++

Inför säsongen 2004 var det ett djävla snack om att Jóhann ”Jói” Gudmunsson. Killen hade ju trots allt ett förflutet i Watford FC, Cambridge United och Lyn. Dessutom sades det att det rörde sig om en kvick, teknisk och spelskicklig dribbler med fin precision och löd i dojan. En isländsk Jeffrey Aubynn! En kantråtta utan dess like! En lirarnas lirare! Och givetvis köpte vi Öisare allt snack. Med hull och hår. Så här i backspegeln måste det dock sägas att dikten överträffade verkligheten. Rejält. Jóhann Gudmundsson visade sig vara en högst medioker spelare som inte gjorde någon mer än motståndarlagen glad under sina två säsonger i ÖIS. Visst, han försökte och han jobbade och han slet och vi minns alla den där nicken i ribban i bortamatchen mot Helsingborgs IF, men tyvärr fick Jói aldrig spelet att stämma. Till stor del kan det beror på att ÖIS gick in i en riktigt tunga period – The post-Hamrén Era som vi kallar den här på Sambadefensiv – i samband med att Gudmundsson kom till klubben. Hamnade också i bottenträsket när Expressen rankade allsvenskans internationella värvningar för något år sedan. Efter den relativt misslyckade sejouren i klubben gick Jói vidare till lokalkonkurrenten GAIS där han gjorde tre tämligen hyfsade säsonger. I dag är Jói dock tillbaka hemma på Island där han spelar för sin modersklubb Keflavik.

Facit: 37 matcher, 1 mål

Tryggvi Gudmundsson (2004) ++

Tryggvi Gudmundsson kom till ÖIS som en frälsare. Här var mannen som skulle ersätta Afonso Alves. Vår nye skyttkung. Stor, stark och med en riktigt fin näsa för mål. Allt är sant när skräp ska säljas! Innan sejouren i ÖIS hade Tryggvi spelat sex år i norska Tippeligan. För Stabaeck och Tromsö. Och där hade han öst in mål. Säsongen efter säsong. Om jag inte minns helt fel var det något i stil med 60 mål på 120 seriematcher. Vilket ändå måste betraktas som relativt hyfsat. Tyvärr gick det inte lika bra i ÖIS. Under sin enda säsongen i klubben var Tryggvi Gudmundsson konstant ifrågasatt och kritiserad. Till stor del på grund av att varken Tryggvi eller Jukka Ikälainens ÖIS fick spelet att stämma. Räddade dock sin heder genom att göra det avgörande toffelsparkmedtouchpåmotståndareflytmål på övertid i kvalmatchen mot Assyriska FF. Och för det är vi för alltid skyldig den vildsinte islänningen ett stort tack. Förutom sitt avgörande kvalmatchmål är nog Tryggvi mest känd för sitt något ansträngda förhållande till supportrarna. Vem minns inte matchen på Gamla Ullevi när Tryggvi helt plötsligt fick nog av allt gnäll från läktarplats, lackade ur rejält och gick fram till räcket och vrålade: ”[k]om ner själv och spela, om du nu tror att det är så djävla lätt!”. Snacka om att det blev knäpptyst på läktaren. Och det måste man väl ändå ge den gode Tryggvi, han hade humör, krävde respekt och han gjorde alltid sitt yttersta. Dess värre var det inte tillräckligt. Lämnade klubben med svansen mellan benen efter säsongen 2004 och har därefter spelat för Stoke i England och IBV på Island. Och får av någon konstig anledning fortfarande göra en och annan landskamp för Island. Kanske var det bara så att Tryggvi aldrig trivdes i ÖIS och Göteborg.

Facit: 22 matcher, 3 mål, 1 assist

Akrobatiska inkast är bra på sitt sätt, men kanske måste man ha lite mer att erbjuda än så för att gå direkt in i startelvan. Foto: Gudmund Svansson, Pixbild.se.

Steinthor Thorsteinsson (2010-) ++

Steine, Island, Ribbur, Tre äpplen hög, Fixur Straffur och Ljungbergur. Kärt barn har många namn, och av någon lustig anledning har Steinthor Thorsteinsson – utan att egentligen ha bevisat någonting annat än att han är uppvuxen på en akrobatskola – gjort viss succé bland Öisarna. Och det efter att bara fem matcher (tre från start och två som inhoppare). Kommer dock för alltid att få leva med oket att Dick Last och ÖFAB valde att satsa på Steine istället för Martin Smedberg-Dalence. I övrigt kan man väl konstatera att Steinthor – precis som Jói Gudmundsson och Tryggvi Gudmundsson – haft svårt att leva upp till sitt rykte. Han beskrev som snabb, teknisk och stark en-mot-en. Av vad vi har sett hittills tycks inget av detta stämma. Det ska dock sägas att juryn fortfarande sitter i överläggningar angående Steine. Vi är väl helt enkelt skyldiga att ge honom ytterligare lite tid, en rejäl försäsong och ett tiotal matcher under 2011 innan vi kommer med det slutgiltiga utlåtandet. Låter det OK? Vad bra.

Facit: 5 matcher, 0 mål

* För er som inte visste det kan vi meddela att Island nästan alltid hamnar högst upp i olika mätningar av pressfrihet, t.ex. Reportrar utan gränsers mätningar. Se där, nu lärde ni er något vettigt av att läsa Sambadefensiv, inte illa.
** Jo, man hade kunnat skriva Björk istället för Sugarcubes, men hur kul hade det varit nu när alla i hela djävla världen har koll på det lilla charmiga trollet med den stora rösten?


'Islänningar vi minns (Uppdaterad)' have 33 comments

  1. 6 september, 2010 @ 11:46 Gustav C

    Välskrivet och läsvärt som vanligt, tack för ditt (ert) engagemang!

    Svara

  2. 6 september, 2010 @ 12:34 Anonym

    Saknar Rúnar Kristinsson. Den i särklass bästa islänningen som representerat sällskapet?

    Skön bild från 1999. Lika som bär varning på Brynjar och Paul Scholes.

    Svara

    • 6 september, 2010 @ 12:44 Martin Johansson

      Men då räknar jag med att ha en sådan beskrivning i min mailbox när jag kommer tillbaka från det möte jag ska på nu. Är åter vid laptopen vid 16:45. Deal?

    • 6 september, 2010 @ 13:22 Anonym

      Jag var tyvärr för ung på den tiden för att idag kunna ge en någorlunda färggrann beskrivning. Minns mest att han offensivt var en riktig klasspelare. Minns särskilt en match på gamla då Runar och Mackan var på lekhumör, i övrigt inte så mycket mer konkret. Kanske någon något äldre öisare har lust att fylla i? För det hade väl gjort listan av islänningar i Örgryte genom tiderna komplett?

    • 6 september, 2010 @ 13:45 DK Gôtet

      Runars första tävlingsmatch(?) för ÖIS var mot ifk norrköping i den allsvenska combacken 1995. Det va en fröjd att se när han tåfjuttade in segermålet 2-1!! :-D

    • 6 september, 2010 @ 13:49 Kuba

      Tycker också att Runar förtjänar att nämnas här. Eller är han en islänning som redaktionen inte minns?

    • 6 september, 2010 @ 17:01 Martin Johansson

      Så är faktiskt fallet. Textförfattaren minns inte Runar eftersom han aldrig upplevt honom. Svårare än så är det inte med den saken.

    • 6 september, 2010 @ 17:00 Martin Johansson

      Vi jobbar på det! Förhoppningsvis uppdateras texten under kvällen så att den blir komplett.

  3. 6 september, 2010 @ 13:58 Martin L

    Jaaa, Runar den blonde eleganten! Han saknas definitivt i listan. Vill minnas att han tog hand om alla fasta på sin tid? Och knorrade han inte in några frisparkar sådär wunderschönt upp i krysset? Jag vill så gärna minnas det så.

    Om Atli Thorarinsson skulle jag vilja hävda att han var en bidragande orsak till Öis INTE tog SM-guldet 2002. Långsammare än en bandvagn fast i en rysk lergrop. Bra på skallen, visst, riktigt bra, men inte så mycket mer. Mardrömsmatchen mot Sundsvall hemma där han blev frånsprintad twice när Giffarna kontrade in två baljor är ju fortfarande fastnaglad på näthinnan. Nej, hade Valter och Anegrund varit friska hela säsongen och laget inte vikt ner sig mot HIF borta så hade vi tagit det där guldet som vi så väl förtjänade…

    Svara

    • 6 september, 2010 @ 14:12 Johan Gellerman

      Glöm inte matchen mot Malmö hemma på Gamla Ullevi då han blev utbytt efter 30 minuter för att han var fullständigt bedrövlig och Malmö hade hunnit göra två eller tre mål.

    • 6 september, 2010 @ 16:59 Martin Johansson

      Ni är bara för gulliga. Visst Atli var en bidragande orsak till att vi inte tog guldet det året. Men han var också en bidragande orsak till att vi var med i striden en bit in på hösten. Bara för protokollets skull vill jag säga att det går att hitta sådana här undantag för samtliga spelare som ingick i 2002-års trupp. Så är det bara. Man vinner som ett lag, förlorar som ett lag. Alla bidrar, alla stjälper lasset. Så är det. Jag valde att fokusera på det positiva i det här fallet. Andra har andra minnesbilder. Så kommer det alltid att vara.

    • 6 september, 2010 @ 20:47 Anonym

      Den formuleringen gillar jag;man vinner som..

  4. 6 september, 2010 @ 14:08 Thomas W

    Bra skrivet ! Saknar Örn Oskarsson, spelade väl i början på 80 talet ?

    Svara

    • 6 september, 2010 @ 15:35 Garotta de Ansovis!

      Jag vill minnas att Örn Oskarsson spelade 80-81… Tuff mittback om jag inte minns fel…

    • 6 september, 2010 @ 15:36 Ankan

      Ja, Örn kom tillsammans med en landsman med namnet Sigurdur Sigurvindsson. Ingen av dem ar väl något jätteklipp om man säger så. Själv håller jag Brynjar (följd av Runar) som ÖIS bästa islänning.

    • 6 september, 2010 @ 17:02 Martin Johansson

      Vi jobbar även på att få ihop ett par rader om Sigurdur Björgvinsson. Febrilt! När det gäller de historiska bitarna och texterna är vi tyvärr lite underbemannade. Vi har slängt ut lite krokar här och där, men inte fått napp. Är det någon som känner sig manad så dunka i väg ett mail till kontakt@sambadefensiv.se.

    • 6 september, 2010 @ 17:01 Martin Johansson

      Som sagt, vi jobbar på det. Kommer förhoppningsvis upp inom kort.

  5. 6 september, 2010 @ 16:50 Anonym

    Tack för att ni är tillbaka,med överraskande text om Isläningarna som varit hos Öis. När Last värvat en Isläning var det i min inre syn en lite längre kraftig spelare,döm om min förfåning när jag såg vår lilla ”vante” vi fått till truppen. Klart man är sur om valet stod mellan MSD. Men man får väl ge honom en ärlig chans,givetvis på lika vilkor mot övriga spelare som våran flygande Jakob. Annars är det ju något som man kan ha som paus underhållning.

    Svara

  6. 6 september, 2010 @ 18:24 Krilliano

    Får man fråga varför du inte minns honom?
    Det va väl under KGB tiden som han va en av dom framträdande i laget. 1994-97 någonting. Nåja.. Inte så viktigt egentligen.
    På tal om gamla spelare m.m.
    Som sann statistiknörd så saknar jag verkligen en utförlig statistiksida/bok om Öis.
    Officiell såsom inofficiell.
    Hade varit underbart o kolla in gamla lirare, tränare m.m.
    Hur många mål, assist, matcher och inte minst resultat och inbördes möten mot olika lag. Vore dessutom fantastiskt om man kunde söka på olika sätt.
    Antar att det är något som klubben borde ha liggandes om inte annat. Eller så finns det kanske redan?
    Tack hur som helst för fin text.

    Svara

  7. 6 september, 2010 @ 20:02 Bellman

    Runar var en av de stora under mina första år på Gamla Ullevi. Känns som en evighet sen nu.

    Svara

  8. 6 september, 2010 @ 20:22 Gustaf

    Gött att ni är tebax. Det har varit tomt utan sambadefensiv, vilket för övrigt är det bästa mediet när det gäller läsvärda texter om ÖIS allt vad det innebär.
    Tänk om ni även kunde ta över filmkamera och Radio, då vet jag inte var det här skulle sluta :) När ÖIS nominerar ”Årets nykomling”, bör Sambadefensiv vara en av kandidaterna, he he.

    Må bäst och på återhörande.

    Gustaf A

    Svara

    • 7 september, 2010 @ 11:14 Anonym

      Vi i Öis har en del nykomlingar i år Sambadefensiven berikar verkligen Öislivet,där är både högt och lågt till tak( ibland får man sig ett gott garv,sittter och småler för sig själv.)Men ändå en bra ton. Ökar även kunskap om Öis blandat med skvaller.Men framför allt vill jag framhålla det underbara skriftspråket som en styrka.Detta kombinerat med kommentare,och en ”svart joker” som finns med.Det vissade också efter Öis-Falkenberg hur viktigt detta forum var,ger ett högt betyg skall ni veta alla ni som jobbar med Sambadefensiv.
      Detta kan vara en mycket bidragande orsak att vi för vårt supporterskap framåt på ett bra sätt, tar tillvara på det man är olika bra på.(Vi har ju personer som är Jättebra på tifo t.ex) Som i förlängningen smittar av sig på hela klubben och inte minst det viktigast gå från vara oslagbara till att bli VINNARE på planen.

  9. 6 september, 2010 @ 23:55 patrasket

    Tack för en fin lista. Skulle vilja framföra ett önskemål. En sammanställning av vilka spelare som borde få vara kvar och vilka som bör lämna till säsongen 11(med lite uppgifter om kontraktssituationer). Vet att sådana listor har bjudits på innan och är otålig nu när säsongen är slut(i praktiken)

    Svara

    • 7 september, 2010 @ 06:58 Martin Johansson

      Var så lugn om det ögonblicket infinner sig kommer vi börja jobba på en sådan lista med en gång.

  10. 7 september, 2010 @ 08:25 Anonym

    Örn Oscarsson och Sigurdur Björgvinsson kom till säsongen 1980. ÖIS låg då i söderettan. Det var den säsongen som avslutades med den minnesvärda matchen mot Grimsås.

    Örn var den klart mest etablerade av dem med en del landslagsmeriter. Han värvades som mittback och det var också där han höll till under första säsongen. Han kunde dock aldrig leva upp till de förhoppningar som var knutna till honom. Försvaret läckte som ett såll och det var först när Björn Nordqvist kom mot slutet, som det blev någon ordning på det. Om Örn då spelade kvar bredvid Björn eller flyttades ut på kanten minns jag inte. Örn var kvar en eller två säsonger till och spelade då som högerback. Han testades också som mittfältare vid något tillfälle, men det experimentet misslyckades. Han tappade så småningom sin ordinarie plats och tynade sakta bort.

    Sigurdur spelade i första seriematchen. Han kan vara den långsammaste spelare jag någonsin sett. Det skulle kunna förklara varför det inte blev några fler matcher. Imponerande lårmuskler hade han i alla fall.

    Svara

    • 7 september, 2010 @ 08:28 Martin Johansson

      Enligt uppgift gjorde Sigurdur nio matcher för ÖIS. Det är i alla fall vad den officiella statistiken säger. När det gäller Örn spelade han som sagt 1980 och 1981. Åsikterna om hans kvaliteter som spelare tycks dock gå isär. Låter din kommentar ligga kvar här nere och kör med den lite mer guldkantade uppe i texten, hoppas det är OK.

    • 7 september, 2010 @ 08:30 Lanslarke

      Oops, glömde att signera ovanstående kommentar.

    • 7 september, 2010 @ 08:48 Lanslarke

      Det är klart att det är OK, Martin! Var texten om Örn och Sigge med från början? Kan jag ha missat den? Ögonen är ju som bekant det första man blir blind på.

      Jag vidhåller min uppfattning om Örn. ÖIS gick upp 80 trots försvarsspelet, inte på grund av det. Skulle man möjligen kunna få en sänkning till i alla fall en trea, Tomas? Inte hör han väl hemma på samma nivå som Runar och Brynjar!

      Sigurdur gjorde uppenbarligen fler matcher än den enda jag minns, men det kan inte ha blivit så många minuter i de andra. En tvåa är ett generöst betyg.

      Lanslarke a.k.a Sören B

    • 7 september, 2010 @ 09:00 Martin Johansson

      Nej, det var inte med i texten från början. Uppdaterade texten i samband med morgonens frukost. Och det där med betyget, Tomas anser att Rúnar och Brynjar ska ha femmor. Personligen undrar jag då vad jag ska sätta för betyg på Afonso Alves den dag jag skriver ”Brassar vi minns”. ”Off the charts”?

    • 7 september, 2010 @ 16:56 Tomas Levin

      Betyg blir alltid väldigt subjektivt – och därmed omöjligt att sätta, men jag skulle (med viss tvekan) välja att ranka islänningarna enl följande:

      1. Runar
      2. Brynjar
      3. Örn
      4. Atli
      5. Johann
      6. Tryggvi
      7. Sigurdur – som ändå spelade några landskamper för Island

  11. 7 september, 2010 @ 09:20 Markus B

    något som inte bidrar till de olika samtalen men… Sören B => Sören Börjesson?

    Svara

    • 7 september, 2010 @ 10:04 Lanslarke

      Japp, men förmodligen inte den Sören Börjesson du tänker på.

  12. 7 september, 2010 @ 11:06 Markus B

    Kay jag känner nämligen Sören Börjesson… (den som du tänker på) :)

    Svara


Vill du svara Martin Johansson

Din e-postadress kommer ej att visas.

© 2015  Sambadefensiv   kontakt@sambadefensiv.se