ÖIS – med eller utan framtidstro?

I dessa tunga och svåra tider kommer gästinläggen in till Sambadefensiv som på löpande band. Hur osäkert det ekonomiska läget än är så finns det människor bryr sig och engagera sig i ÖIS och klubbens framtid. Det är en sak som är säker. Den här gången har turen kommit till ett nedslag i ÖIS ungdomssektion. Skribenten Voldemort har helt enkelt slängt ut näten i talangfabriken för att se vad för färska fiskar vi har att se fram emot. Dess värre tycks fångsten blivit något magrare än förväntat.

När man lyssnar på många av supportrarna så börjar fler och fler röster höjas för att vi skall rensa ut gammalt dödkött och släppa upp de unga och hungriga etc. Vi skall således, enligt vissa, ge avkall på resultat samt vilken serie vi vill tillhöra bara för att släppa fram det som är ungt, fräscht, lovande och som kan tänkas vara morgondagens talanger. Det kanske också är ett måste i dagens kärva ekonomiska verklighet som vi blivit chockerande medvetna om de senaste veckorna. Det är ju faktiskt så att vi som en förhållandevis liten klubb måste bli duktiga på att utveckla talanger som kan ge oss en hyfsad inkomst när vi sätter dessa på marknaden vid ett senare tillfälle.

Men har vi så mycket att tillgå i leden bakom vårt representationslag? Hur ser det ut på längre bak i leden än U21? Hur ser det ut på distriktslagsnivå och hur många Öisare är det som de facto visar framfötterna? Kan det helt enkelt vara så att vi halkar efter eller är vi faktiskt ledande i talangutvecklingen i Väst-Sverige?

Det är i dag självklart att man inte enbart kan leva på inhemska produkter som gått från ÖIS fotbollsskola till a-laget. De spelare som har gjort det är givetvis lätträknade. Men om vi tittar på distriktslag och pojklandslag så kan vi få en indikation på om ÖIS verkligen drar till sig de riktiga talangerna eller om vi får nöja oss med de som inte riktigt platsade i de andra Göteborgsklubbarna.

Häng med så tar vi en snabb och högst ovetenskaplig titt in i vad som händer för ÖIS del på distriktslagsnivå, den första indikationen på om vi har några egna produkter som kan vara med och konkurrera i framtiden och som ännu längre fram kan generera kosing till föreningens ansträngda ekonomi.

Pojkar 1991-93:

Här är ju redan gossarna uppe på nivå tipselit så där har ju talangerna börjat ta för sig ända upp på A-lagsnivå. Där har vi våra egna talanger som vi redan känner till. Det som däremot är intressant är att titta på landslagsnivå och där hittar vi i dag inga Öisare, varken på P18- eller P17-nivå. I P19 återfinner vi förvisso Niclas Sandberg som redan tagit steget upp i a-laget på klubblagsnivå. Tidigare hittade vi också Seif Kadhim i P18-landslaget, men den landslagsplatsen har Seif tappat i takt med att han blivit utan speltid i ÖIS och a-laget. I P17-landslaget finner vi som sagt inga Öisare alls. Detta till skillnad från våra lokalkonkurrenter BK Häcken, GAIS och IFK Göteborg som har varsin spelare med.

Pojkar 1994:

På P16 distriktlagsnivå hittar vi i dagsläget fyra Öisare, två Häckenspelare, tre spelare från Lärje/Angered och sex killar från Blåvitt. Här känns det i alla fall acceptabelt då ÖIS dessutom har tre reserver med i matchen. Den enda landslagsspelaren från Göteborg på den här nivån är från Sävedalens IF. Amin Affane som tidigare spelade för Lärje/Angered har redan tagit steget över till Chelsea FC varför vi inte riktigt räknar honom till de lokala Göteborgsklubbarna längre.

Pojkar 1995:

Här kommer plötsligt ett stort hopp. Och ett negativt trendbrott. ÖIS har givetvis den eminente Joakim Olausson på den här nivån som redan är uttagen till landslaget som ende göteborgare. Men that’s it, folks! På distriktslagsnivå finner vi dock tre spelare från Häcken, tre från Gais och sex från IFK Göteborg. Samt givetvis Joakim. Här har vi alltså spets men ingen bredd. Om vi istället tittar på spelare uttagna till elitpojkslägret i Halmstad som gick av stapeln i juli så har vi ungefär samma fördelning. I det sammanhanget kan det också var intressant att jämföra med Västergötlands fotbollsförbund bidrag till elitpojklägret. Där var 11 av 16 spelare från IF Elfsborg!!! Fyra av dessa gick också vidare till P15-landslaget! Vi kan ju lätt konstatera att Elfsborg har en väldigt bra ungdomssatsning och verkar uppenbarligen knyta till sig talanger på ett tidigare stadium än övriga västsvenska klubbar. På gott och ont givetvis. Men här verkar vi ha svårt att konkurrera. Jag har också hört dryftas att det är ont om duktiga P95 spelare i Göteborgstrakten. Det här är väl då ett fönster som står öppet och man kan tänkas att man måste börja konkurrera om de västsvenska talangerna mycket tidigare i framtiden. Elfsborg verkar ha lyckats i den satsningen. Det känns som om även Blåvitt har en kader med västsvenska spelare man har kontakt med genom sina öppna talangträningar.

Vad gör Öis i det fallet och har vi någon röd tråd i detta arbete? Jag vet att mäster Sören nu håller på med ÖIS röda tråd på ungdomssidan. Men är vi inte lite sent ute? Det verkar i alla fall som om vi i dagsläget är rejält frånsprungna på P15-nivån.

Pojkar 1996:

Här har vi den färskaste uttagningen till distriktslaget. Till det så kallade Danmarkslägret hade vi med oss sex spelare från ÖIS. Västra Frölunda och Hisingsback har också sex spelare med på lägret, medan Häcken har fem spelare, GAIS tre och Blåvitt nio spelare. I den första uttagningen till distriktslägret finner vi fyra spelare från Häcken och fyra från Hisings Backa, fyra från Västra Frölund, sju från Blåvitt och två från ÖIS.

Resultatet talar ett entydigt språk. Det känns på något sätt som om de andra lagen har haft en betydligt bättre ”hit-rate” än ÖIS på Danmarkslägret. Nu är ju det här fortfarande väldigt unga spelare men det bör ge oss en tankeställare. Varför är vi så mycket sämre än de andra elitlagen på P14-/P15-sidan i Göteborg? Vad är det som inte fungerar fullt ut i Örgrytes ungdomssatsning? Och vad skall ÖIS hitta på för att knyta till sig fler talanger? Jag tycker att Sörens arbete brådskar och det känns som om vi redan nu är sent ute med att hitta en röd tråd på ungdomssidan. Om vi skall ha något att sälja i framtiden så måste vi bli bättre på att hitta talanger mycket tidigare. Vissa andra klubbar verkar vara mycket bättre på det än vi i dagsläget. De enda som faktiskt verkar ha sämre beställt med representation på ungdomssidan bland elitlagen är GAIS. Men det är en klen tröst.

Det ska dessutom bli väldigt intressant att se om denna nedåtgående trend fortsätter med pojkar 1997 nästa år.

Fatta mig nu rätt; det här kan ju ändra sig över tiden och distriktslagsuttagningar är inte allt. Det vittnar både Marcus Allbäcks och Henrik Larssons karriärer om. Men dessa två herrar är snarare ett undantag än en regel vad det gäller talangutveckling i framtiden.

I egen låg person,

Voldemort