Spelarbetyg ÖIS – GIF Sundsvall 0-0

Efter 0-0 mot GIF Sundsvall hemma på Gamla Ullevi är säsongen slut. Över. Finito. Le fini. Körd i botten. This is the end som The Doors sjöng. Det är bara att svälja gråten och sätta i gång att drömma storslagna drömmar om säsongen 2011 och hur vi ska tokdominera Superettan och återerövra vårt rykte som Lirarnas Lag. En ny tid, ett nytt ÖIS. För så är det ju, drömmarna är det enda vi har kvar i dag. I gårdagens match var det egentligen bara Örgryte Tifos storslagna Pavel-hyllning som höll måttet. Nere på gräset var det samma visa som tidigare under säsongen. Halta Lotta. En platt melodi som vi alla tröttnat på vid de här laget. Trots ett klart spelövertag lyckades inte ÖIS skapa en enda hundraprocentig målchans förrän David Leinar tog klivet upp i offensivt straffområde i den 72:a matchminuten. Tyvärr svarade den gamla ÖIS-bekantingen Tommy Naurin för en (mar)dröm(s)räddning. Och med den försvann också chansen att spela allsvenskt 2011.

Men det är så den här säsongen har varit. ÖIS har helt enkelt aldrig fått ordning på spelet och under långa stunder har man spelat med ett spelsystem som inte maximerat spelarnas egenskaper. Det är bara att erkänna att så är fallet. Nu när det bara är fem matcher kvar börjar man hitta rätt, men vad hjälper det när de övriga lag redan dragit ifrån. Där vi är i dag, där skulle vi ha varit mars. Nej, det är bara att krypa ner i sängen igen, fluffa till kudden, lägga lakanet till rätt, dra duntäcket tätt intill kroppen och somna in för att drömma söta drömmar om en storslagen och ärofylld rödblå framtid.

Spelarbetygen är den här gången satta av Bellman, Håkan Wall och Martin Johansson. Kommentarerna står Bellman och Håkan för även om Martin har chippat in en och annan dubbelboogey också.

Peter Abrahamsson 3,3 (Bellman 4, Håkan & Martin 3)

Det sägs att den ryske tsaren Peter den stores favorithobbys var båtbyggeri och segling. Vår Peter den store var definitivt inte ute och seglade i gårdagens match mot GIF Sundsvall. Stabil, säker, pålitlig, trygg – oh ja, vi kan fortsätta i all evighet – och helt enkelt ruskigt bra. I övrigt får man väl säga att det var en rätt seg och söming match. Om du blev uttråkad av första halvlek, kan du bara tänka dig vad Peter blev. Så till den milda grad att han till och med kastade sig och räddade ett skott som hade gått fyra meter utanför. Bara för att få något annat att göra än att stå och sova. I övrigt gjorde Peter en mer eller mindre felfri insats: bra räddningar, bra och snabba utkast och exakt med fötterna. Det enda som hindrar honom från att få högre betyg var att Sundsvall vägrade att anfalla hela matchen igenom. Fy satan vilket tråkgäng.

Christofer Bengtsson 2 (samtliga 2)

Som den gode Vergilius skrev i går kväll, vi förväntar oss inte att Christofer Bengtsson ska slå inlägg som Dani Alves, men vi förväntar oss att han ska få till mer än ett hyfsat inlägg på hundra försök. I går gick det till och med så långt att Janne Andersson slet sitt hår vid sidlinjen och när Bengtsson väl satte ett inlägg vrålade Janne: ”så där ja, där har vi ju ett inlägg”. I övrigt visade Bengtsson upp ett förhållandevis slarvigt passningsspel. Inte heller övertygande han i defensiven. Hade Sundsvall varit lite hetare hade betyget blivit ännu lägre.

David Leinar 3 (samtliga 3)

Det måste varit underbart för David Leinar att äntligen få en lekkamrat – läs motståndare – i normalstorlek och inte någon liten vante som flyger och far så fort David sätter axeln till. Hannes Sigurdsson måste varit en härlig biff att sätta tänderna i efter att fått utstå spensliga bönor som Robin Staaf den senaste tiden. I går fick vi också se en riktig clash of the titans! Gött med lite smällar och tufft spel. Annars får man väl säga att det slogs ovanligt många ballongbollar från Leinars fötter och när han inte levererade på den nivå som vi är vana vid klev Robin Jonsson fram istället. Och tur var väl det för Sundsvall var inte helt ofarliga i all sin ofarlighet. If you know what I mean. Betyget höjs dessutom ett snäpp på grund av att han lyckades bättre som anfallare än vad Álvaro Santos gjorde. Leinar var i alla fall först på de flesta höjdbollar på Giffarnas planhalva och visade prov på ett par fina nickpassningar. För att inte tala om den precision David visade upp när läget väl infann sig. Bara en fantomräddning från en pånyttfödd Tommy Naurin kunde rädda Sundsvall där.

Robin Jonsson 3,3 (Håkan 4, Bellman & Martin 3)

Den Robin vi såg och älskade i början av säsongen var tillbaka på plan. Försvarsgeneralen! Först in i alla situationer och avstyrde flera farliga situationer där han ställdes en-mot-en med en rättvänd Sundsvallsspelare. Härligt att se. Vi minns särskilt situationen i mitten av den andra halvleken när Sundsvall fick ett omställningsläge efter en ÖIS-hörna och där Emil Forsberg satte högsta fart mot Robin Jonsson, men lugn bara lugn, Robin Jonsson visade ballar av stål, avvaktade och precis i samma stund som Lill-Foppa skulle rycka förbi klev Robin in och snodde bollen. Utan att ens nudda lillkillen. Snacka om stil, finess och flärdfullhet. Exakthet. In i minsta detalj. Satte dessutom ett par riktigt snygga uppspel längs med marken upp på Markus Anderberg och Jakob Olsson när Sundsvall stängde av uppspelsvägarna via Pavel Zavadil. Mer sådant, Robin!

Adam Eriksson 2 (samtliga 2)

Man får ändå säga att Adam Eriksson skötte sin kant på ett föredömligt vis. Åtminstone i defensiven. När det kom till offensiven kändes det inte lika bra. Nästan helt borta. Jo, det stämmer att det var Adam som serverade David Leinar och att det var Adam som hade det fina skottläget i mitten av den första halvleken men vad hjälper det när han i övrigt var helt osynlig. Spelade sista tio minuterna med rejäl kramp eller någon form av skadekänning. Men inte sa han ett pip för det. Inte heller begärde han behandling eller lät känningen påverka hans spel. Det är hjärta det! Och det ska det sägas att det i alla fall finns gott om och det är skönt att se i denna mörka stund.

Pavel Zavadil 4 (samtliga 4)

The Untouchable. Kära Dick Last, nu har vi gjort vår röst hörd – vi VILL ha Pavel kvar i ÖIS! Ge honom exakt vad han vill ha. Han förtjänar det. Han gör skäl för sin lön. Vi hoppas att du, Janne Andersson, Lars Ranäng och Kristian Sundborn inser det. Kan ni inte se att Pavel är värd allt smör i Småland, all skog i Norrland och allt guld i Stockholm. Gör ni inte det ska ni nog fundera på om inte IK Virgo är en mer lämplig miljö – nej’rå skoja bara. Om det där om Virgo alltså, inte det där om Pavel. Det var allvar. Pavel-tifot var riktigt, riktigt vackert – ett stort tack till Örgyte Tifo som ägnat hela helgen åt att förbereda denna storstilade hyllning till en storstilad spelare – och det märktes att Pavel gillade vad han såg för han tackade och bockade genom att slita som ett djur på planen. Det finns just nu ingen i ÖIS som vill så mycket i varenda närkamp, i varenda löpning, i varenda dribbling som Pavel Zavadil. Och käre Gud, varför kunde inte Pavels kalasträff i sista sekunden fått gå in?

Valter Tomaz Jr 1,7 (Håkan & Martin 2, Bellman 1)

När Valter Tomaz Jr är försvarare får man som åskådare ofta hjärtat i halsgropen när han får bollen som siste man. När Valter är mittfältare kan man allt som oftast räkna med att ÖIS anfall tar slut i just precis det ögonblick som bollen når fram till Valters fötter. I går var det stundtals beklämmande att se vilken brist på känsla som Valter har i sina fötter. Om man vill vara vänlig kan man väl säga att han blandar och ger. Ballongbollar, passningar i djupled som är tio gånger för hårda och tjongisar upp på läktaren varvas med geniala spelvändningar och precisa påläppenpassningar (på chans). Den senaste tiden har oftast värvningen av vår kära islänning ifrågasatts, men efter gårdagens match finns det de som menar att en mer relevant fråga att fundera kring är varför vi värvade en brasse som egentligen inte tillför mycket mer än några rejäla blåmärken hos motståndarna.

Björn Anklev 1,3 (Martin 2, Bellman & Hox 1)

I går sjönk skeppet och kaptenen lyckades tyvärr inte göra mycket för att hålla det flytande. Ute på planen är Anklev fortsatt iskall och nu även i positionen som yttermittfältare. En position som man länge trott var den optimala platsen för El Pato. Visst, Anklev slet som en ardennerhäst och han spelade uppoffrande men det är bara att inse att rent formmässigt har sensommaren och hösten varit ett rejält magplask i den näst största bassängen. Varför? Varför!? Varför!?! Å andra sidan ska det sägas att det är tryggt med Björn på plan. Man vet vad man får. Match efter match. Du får en spelare som är jättebra fram till den sista tredjedelen. Den del av planen som räknas om du spelar offensiv mittfältare.

Markus Gustafsson 1,7 (Bellman & Martin 2, Håkan 1)

Tyvärr kom Markus Gustafsson helt fel in in i matchen och lyckades aldrig spela sig in i den. Mot Sundsvall hamnade den lille regissören för långt fram i defensiven och för långt bak i offensiven. Något ni har hört förut? Hade dessutom en allt för hög felprocent i passningarna. Nej, Mackan, vi glömmer den här matchen och tar nya tag i nästa.

Markus Anderberg 2 (samtliga 2)

Springa, springa, springa. Dribbla, dribbla, dribbla. Söka hörnflagga och trång yta, söka hörnflagga och trång yta, söka hörnflagga och trång yta. Du kan ta division fem-spelaren ur division fem, men du kan aldrig ta division fem ur division fem-spelaren? Mot GIF Sundsvall hade Markus Anderberg mycket boll och ganska fina ytor på sin vänsterkant och det kändes ofta rätt farligt – men frågan är om det någon gång var det. Anderberg har helt klart talangen, men vi kan samtidigt konstatera att det finns så mycket mer att slipa på och jobba med. Passningsspelet är en sådan sak. För att inte tala om avslutningarna. Någon som lade märke till avslutet från någon meter utanför straffområdet – i vänsterläge – som gick ut till inkast nere vid den högra hörnflaggan. Jesus. Men som sagt, bit ihop, bryt ihop och kom tillbaka. Anderberg är en oslipad diamant och nästa år måste det bara lossna.

Álvaro Santos 1,7 (Bellman & Martin 2, Håkan 1)

Egentligen skulle man kunna tro att det låga tempot i matchen mellan ÖIS och GIF Sundsvall skulle passa Álvaro Santos som hand i handske. Han är ju trots allt inte den snabbaste spelare vi har sett – om vi uttrycker oss lite diplomatiskt. Tyvärr var det tvärtom och Álvaro kom för sent in i alla situationer och blev dessutom väldigt isolerad uppe på topp. Dags att göra sig av med lite barlast?

Sebastian Johansson 2,3 (Bellman 3, Håkan & Martin 2)

Kan det vara så att Sebastian Johanssons nyckelbensskada kostade oss den allsvenska platsen? När Sebban i går bytte av Valter fick vi se en helt annan säkerhet på ÖIS mittfält. Det blev smärtsamt tydligt att vi verkligen hade behövt ”världens bästa hemvändare” under de gångna omgångarna. Sebastian kompletterar Pavel på ett bra sätt och under slutet av matchen lyckades de tillsammans skapa ett tryck på Sundsvall, något som inte varit möjligt under de matcher där Sebban har saknats. Matchoträningen lyste förvisso igenom, men inställningen var det verkligen inget fel på.

Jakob Olsson 2 (samtliga 2)

Sin vana trogen kom Jakob Olsson in på sin kant och rörde om. Precis som han ska göra. Gårdagens inhopp var helt OK. Ska vi komma med några invändningar är det väl att han orsakade alldeles för många frisparkar i bra lägen för Sundsvall. Där tappar han lite i vår betygsättning. Och avslutningsvis något ni kan fundera över under fredagens after work och lördagens tipsextragrogg: varför vinner Jakob varje närkamp han går in, medan Markus Gustafsson inte vinner en enda? Är svaret så enkelt som att Jakob vågar?

Alexander Mellqvist 2 (samtliga 2)

Tanke: Djupledslöpningar. Byte: In med Alexander Mellqvist. Så stod det nog i Janne Anderssons svarta bok. Mellqvist visade inte så mycket under sitt korta inhopp, men det var helt klart så att han hade fått order om att löpa nord-syd och inget annat. Och där i ligger också Mellis styrka.