Vilse i Superettan

Förutsättningar var givna på förhand. Om ÖIS ville hänga på övriga lag i striden om en plats i Allsvenskan 2011 var vinst och tre poäng ett måste. Ett femtonde kryss hade varit förödande för drömmen om Allsvenskan. En förlust och säsongen hade varit helt död. Och ute på Gamla Ullevis gräsmatta rådde det inga som helst tvivel om att ÖIS-spelarna hade fattat galoppen. Från den första matchminuten låg man på GIF Sundsvall som om man hade djävulen i hälarna och Idi Amins ande flåsandes i nacken. Aggressivt försvarsspel, resolut attackspel och ett klart spelövertag. Dess värre lyckades man inte omvandla den fina tändningen och det klara övertaget till några direkta målchanser.

Den enda gången pulsen riktigt steg under den inledande kvarten var när Sundsvalls högerback, Billy Berntsson, spelade in ett inlägg från sin högerkant, som Ari Freyr Skulasson skarvade vidare mot mål – via Valter Tomaz Jr:s högerarm. Och vid den bortre stolpen stormade den isländska bjässen Hannes Sigurdsson fram, precis i linje med Skulassons skarv. Peter Abrahamsson visade ingen pardon utan kastade sig in i situationen och bröt bollbanan i precis samma stund som Sigurdsson brakade in i Abrahamsson. Riktigt starkt av Peter, riktigt fult av Sigurdsson.

I den 18:e minuten fick ÖIS en frispark mitt på Sundsvalls planhalva, som Pavel Zavadil lyfte in med fin precision mot straffpunkten där bollen nickades undan av en Sundsvallsspelare. Valter Tomaz Jr hann dock upp bollen precis på straffområdesgränsen, vände runt som på en femöring och klippte till! Mitt i händerna på Tommy Naurin i Sundsvalls mål.

ÖIS fortsatte sedan att mala på och trycka tillbaka Sundsvall. Problemet var bara att det var Sundsvall som skapade de riktigt heta chanserna, som i den 30:e minuten när Skulasson hittade fram till Daniel Sliper med ett fint instick. Sliper, som befann sig någon meter till höger om straffpunkten, valde att gå på direktskott. Utanför!

Hela denna säsong har fasta situationer varit ÖIS melodi. I Pavel Zavadils, Markus Gustafssons och Alex Perreiras fötter har laget haft ett fint anfallsvapen under hela säsongen. Med dryga halvtimmen spelad på Gamla Ullevi smekte också Gustafsson in en frispark mot Sundsvalls straffområde som David Leinar skarvade vidare mot den bortre stolpen. Något turligt nådde bollen också fram till Adam Eriksson, som direkt satte tillbaka bollen mot mål. Parallellt med mållinjen. Längs med mållinjen. Låt den gå in. Låt den gå iiiiinnnnnn! Givetvis inte.

– Vi blir ju bollförande på hemmaplan. Lagen kommer hit och ligger lite lägre mot oss och då har vi inte riktigt haft kvaliteten att spela bort dem med tillräckligt bra passningsspel och tillräckligt bra fart. Det är väl lite grann samma sak i dag. Vi klarar inte att luckra upp dem på det sätt som vi behöver göra för att vinna matchen, kommenterade Janne Andersson ÖIS kraftiga bollinnehav och spelövertag några minuter efter att Jim Petersson blåst av matchen.

I andra halvlek blev det emellertid annat ljud i skällan. Sundsvall klev upp och hittade rätt i positionerna och ÖIS hade inte alls lika lätt att ta kontroll över matchen. Halvchanser – mer än så mäktade varken ÖIS eller Sundsvall med. Om första halvleken hade tryck och nerv, så var den andra halvleken ungefär lika upphetsande som någon av Chers 90-talsvideos. Trött, såsigt och sömnigt. Dassigt, avslaget och ineffektivt. Sundsvall satsade på skott utanför, medan ÖIS satsade på hörnor från höger. Det luktade 0-0 lång väg.

Och så där höll det på fram till den 70:e minuten när ÖIS äntligen fick tryck på offensiv planhalva och pressade Sundsvall hela vägen ner till eget straffområde. I den 72:a minuten sög Pavel Zavadil in en andraboll efter ett långt inkast från Christofer Bengtsson och spelade vidare ut till Jakob Olsson ute på ÖIS vänsterkant. Olsson spelade vidare till Adam Eriksson vars svepande inlägg nådde fram till David Leinar som dröjt sig kvar uppe i offensivt straffområde. Och Leinar tog sikte på Tommy Naurins högra kryss. En nicklobb som länge såg ut att vara perfekt avvägd, men i sista stund tänjde Naurin ut och lyckades tippa bollen över egen ribba. Ett anfall och avslut som verkligen var värt ett bättre öde.

Med tanke på matchens allvar hade man nu kanske väntat sig att ÖIS skulle ta över matchen och fullkomligt äga de avslutande tjugo minuterna av matchen. Men så blev inte fallet, istället var det Sundsvall som repade mod och tryckte tillbaka ÖIS. Så mycket mer än en halvfarlig hörna som Peter Abrahamsson boxade bort på egen mållinje mäktade man dock inte med.

Istället var det ÖIS som stack upp i samband med en ny frispark på offensiv planhalva. En frispark som ledde till fullständig kalabalik inne i Sundsvalls straffområde innan en bortaförsvarare kunde skicka ut bollen ur eget straffområde. Christofer Bengtsson fick dock tag i rensningen och skickade med en gång in ett inlägg mot den bortre delen av straffområdet där Álvaro Santos nådde högst i duell med Sundsvalls Christian Brink. Santos nick gick dock över mål istället för i mål. Något ni har hört eller läst förut under denna helvetes kryssning?

– Jag tycker att vi gör ett bra försök sista kvarten när vi flyttar upp och spelar med trebackslinje och spelar lite längre bollar. Då får vi lite tryck och några lägen. Vi har Álvaros nick och Leinars nick och Björn har ett läge rakt framifrån där han inte får träff. Sedan är det en hands också. Det är lite irriterande att vi inte får straff där, när motståndarna får straff, som de fick nere i Ängelholm. Vi har inte marginalerna med oss riktigt, avslutade Janne Andersson presskonferensen.

Och så gick det som det alltid gått denna säsong. 0-0. Oavgjort. Kryss. Plattmatch. För femtonde gången denna säsong. När inte ens Pavel Zavadil klarade av att rädda oss med ett långskott i slutsekunden så vet man att säsongen är körd. Beckmörkt. Nu är det bara att bita i det sura äpplet och inse att vi är riktigt vilse i Superettan. Åtminstone i ett år till.