Ett försök till sammanfattning med Janne Andersson, del 2

Här följer den andra och sista delen av vår långa intervju med Janne Andersson. Det är förstås obligatoriskt att du läst del ett före du läser del två, men när du väl gjort det så fortsätter intervjun här:

Om vi backar ända till starten av säsongen så när du kom hit så var ju truppen redan nästan helt klar. Det var Sebastian, Valter och Ken som kom in efter dig. Kände du att du kom in för sent?

Ja, Leinar var väl inte klar heller, det var lite rörigt den första veckan där men i princip var alla spelare klara ja. Men visst, det var också en frustration. Jag kom in den 14:e december tror jag och det innebär att den här mellansäsongen som är som är så jätteviktig för att städa av den tidigare säsongen och få in spelare, den missade jag ju. Samtidigt så tyckte jag att truppen var tillräckligt bra breddmässigt men däremot så visade det ju sig att vi saknade kvalitén i truppen helt enkelt. Så jag kom in sent och det var en frustration att inte kunna påverka mer. Sen är det ju klart att Ken Fagerberg var ju en jättestor besvikelse, både för Ken och för oss andra. Där trodde vi alla att här får vi in en spelare som är jättebra och han gjorde väl en assist eller något sådant på de tio matcherna som han spelade. Det är klart att hade Ken fungerat som vi hade trott och hoppats, som jag själv trodde, ja då är det klart att då kanske det hade blivit annorlunda. Det var ju en spelare som jag var med och tog in och jag trodde utifrån hans bakgrund att han skulle komma hem och lyfta.

För ÖIS del är det andra året på raken som vi har seriens bästa anfallspar på pappret.

På pappret ja. Någonstans i en idealvärld som man säger är det ju det, men det blev ju aldrig så i verkligheten. Samträningen mellan de två blev ju aldrig av, Alvaro spelade ju t.ex. bara en halv halvlek som mest i träningsmatcherna. I genrepet mot Landskrona har vi åtta spelare indisponibla och det var två till som bara kunde spela en halvlek. Utifrån det ska du försöka bygga ett spel. Sen hittar man ju andra orsaker också, om du tittar nu på planen t.ex. (Janne pekar ut på ÖIS konstgräsplan som nästan är snöfri) så var den ju inte så här bra på hela vintern.

Ja, IFK och GAIS kör på ett uppvärmt Valhalla och ni hade ju ingen plan att använda er av.

Nej, visst. Man pratar om att så var det för alla andra också men det är ju inte sant. Ta t.ex. Ängelholm och Landskrona, de tränade på perfekt konstgräs. Öster har sin hall och det finns ju uppvärmda planer på andra ställen. Så försäsongen i sig var också jobbigt med den vintern som var. Jag har nästan aldrig känt att nu rullar det på lite, nu kan vi bygga vidare på någonting utan det har hela tiden varit att parera för olika saker.

När vi kom in i året hade vi en ung trupp, men under året har du ändå lyckats föryngra den.

Det är ju det roliga och det är ju också en del i den här frustrationen. Under Bragematchen hade vi väl åtta egna från Tipselit i startelvan, även om någon var en av de äldre. Tittar vi idag på truppen på de spelare som fick spela ganska mycket så var de med i allsvenskan förra året och fick mycket stryk. Nu har de gått igenom det här året och vi har ändå haft en bra utveckling på de unga spelarna. Så där finns ju något som jag inte får bygga vidare på. Många av dem fick väldigt mycket speltid och det var ju jätteroligt. Tittar man på de spelarna som var hyfsat friska under hela säsongen så fick många av dem en ganska bra utveckling, alltifrån Peter till Robin, Jakob och Nico. Luka t.ex. var ju jättebra fram tills han fick problem med foten i somras och sedan var han liksom inte riktigt i full träning under hela hösten. Mellqvist är ju också en sådan som börjar se jättebra ut nu, han hade ju problem med en knäskålssena där de fick gå in och skära. Varje gång han tränade på konstgräs var ju han i princip paj i två dagar efteråt. Så tittar du spelare för spelare så har det varit grejer på nästan alla. Tommy von Brömssen som ju är en gedigen försvarsspelare åkte på diskbråck i somras och sedan har ju han varit borta hela hösten. Sebastian var borta två månader för han pajade nyckelbenet mitt under säsongen och utöver det lyckades han bli utvisad två matcher och då avstängd ytterligare tre som följd av det. Tittar man spelare för spelare så rullar det bara på liksom. Det är ytterst få som haft en säsong där de fått träna och spela mycket och fullfölja säsongen men de spelarna har faktiskt utvecklats ganska bra tycker jag. Det hade varit kul att jobba vidare med dem.

En hypotetisk fråga: Om denna säsong skulle repeteras nästa år igen med en trupp på 18 man, då skulle det inte se så bra ut?

Nej, det kan minst sagt säga. Det var tur att vi hade den här bredden i truppen utifrån hur skadesituationen var. Samtidigt så är det mitt 29:e år som tränare och jag har som sagt aldrig varit med om ett så frustrerande och jobbigt år som helhet. Jag tycker att mellansäsongsarbetet är livsviktigt och det är det vi har hållit på med nu i en månad. Vi har tränat och killarna har fått sina fysprogram så nu när de går på ledighet så vet de precis vad de ska göra och det ska inte komma några överraskningar i januari. I år så trillade det ju in saker allt eftersom. Dennis hade broskproblem sedan en gammal skada, Mellqvist hade sin knäskålssena och Alvaro hade sitt. Utöver det så fick Valter sin stora skada. Vi har haft Anderbergs gaffelskada i foten på ena foten som gjorde att han var borta och när han väl kom tillbaka fick han samma skada i andra foten. Men så är det, vissa år har man mycket skador. Ett benbrott är ett benbrott. Ett nyckelbensbrott är ett nyckelbensbrott. Det har ingenting att göra med hur du har tränat. Utöver då att vi hade ett olyckligt år så hade vi med oss mycket in i året också. Det blev för mycket helt enkelt för att det skulle kunna bli någon kontinuitet.

Då pratar vi lite mer om det positiva istället. Vad sägs om att prata mer om våra ungdomar?

Det är ju jätteroligt och det är ju nyanserna i djupet som vi själva måste vara medvetna om. Annars blir det ju lätt tidningsrubriker där allt är svart eller allt är vitt och det finns ju faktiskt en tusengradig skala däremellan. Tittar man då individuellt på spelare och vi börjar med Peter t.ex. så darrade han ju till i samband med Brage borta. Så hade han någon match till före som inte var så bra och blev då ifrågasatt och några tyckte ”va fan” där. Han har ju visat det en bra målvakt ska visa, det vill säga en stark mental styrka.

Det var aldrig tal om Bengt Andersson?

Nej nej nej (egentligen sa Janne ”nej” tolv gånger på raken och gav mig en ”är du dum i huvudet”-blick, men jag editerar lite, Håkans anm.). Jag sa det när någon frågade mig att då känner du inte mig i sådana fall. Så kan man ju inte göra. Nej, aldrig! Men sedan finns det ju förstås alltid en gräns beroende på vad som hade hänt. Nu fick han förtroende och vi jobbade med honom och pratade om det hela. Det var ju inga problem. Det är ju jätteroligt, Peter kommer att bli en fantastiskt bra målvakt och har en utvecklingskurva som pekar brant uppåt. Jakobs höst var ju bra när han fick komma in och spela, han var ju även bra under försäsongen. Jättebra alltså.

Jakob hade ju en liten formdipp i början av säsongen.

Han sprang och krånglade. Han tog många konstiga beslut och överarbetade många av situationerna men med unga spelare så är det så här ibland. Det viktiga är att det efterhand fortsätter uppåt och så efter ett tag så kommer det att jämna ut sig i prestationerna. Nico har haft en jättebra utveckling. Ta de här sista matcherna när han får komma in och spela – han är ju vuxen i kroppen idag. Han är ju vuxen i sitt spel. Han har fortfarande jättemycket att lära men jämfört med i våras när det var en junior så är det ju nu en spelare som kan hålla ifrån en gubbe. Vi har jobbat mycket med hans bollmottagning och det syns att den blivit jättemycket bättre. Lukas år… Det var som sagt jättesynd att det började krångla så här med foten, även om han kanske hade kommit i en svacka ändå med tanke på sin ungdom. Men där finns det utveckling kvar. Även Robin. Jag tycker att Robin är en jättebra mittback. Jag vet att det är många som tycker att han slår bort bollar och grejer men han är oerhört följsam och oerhört klok. Han löser väldigt många situationer innan de uppstår genom att han är på rätt ställe och det är en väldigt bra egenskap som mittback. David Leinar, även han har fått en jättebra utveckling som fotbollsspelare. Jag har ju sett David innan och tyckt att han haft en tendens att falla ifrån lite och inte varit tillräckligt tuff i närkampspelet men han har tagit stora steg framåt den här säsongen. Björn Anklev har ju fortsatt utvecklas som spelare och sina egenskaper i det han gör. Man kan gå igenom många spelare som jag tycker har tagit steg framåt.

Det defensiva spelet med Pavel som defensiv mittfältare, hur tycker du det har fungerat?

I och med att vi spelade 4-4-2 i den perioden så var det lite blandat. Jag tycker att det gick bättre med 4-2-3-1. Om man tittar på Pavel och Sebastian som var ganska givna när vi spelade med två mittfältare, så är Sebastian en spelare som ska springa mycket, vinna mycket närkamper, ta mycket djupledslöpningar och jobba över stora ytor. Jag ville inte låsa honom i en position som man gör med den defensiva mittfältaren när man spelar 4-4-2. En måste balansera då. Så jag ville inte låsa honom utan ville att han skulle ta den första smällen när vi t.ex. tappar boll för då är han väldigt bra på att vara på väg så att säga. Plus att när du själv har boll så har du Pavel som en förstastation som du kan spela på och som är väldigt bollskicklig. Som helhet tycker jag ändå att det blev ganska okej. Det som jag märkte med Pavel när jag kom hit var att tempot har ju gått ned lite i hans aktioner. Han har ju fortfarande sin fot men väldigt många gånger tar det lite för lång tid att vända och vrida och lite högre upp i planen så får du inte lika mycket boll. Så jag ville hellre ha honom som en vändningsspelare lite längre ned i planen, som en spelare som man kunde spela in till och som kunde sätta igång spelet. Lite mindre genombrottsspel, för där tycker jag att han har tappat tempo det senaste året. Så det var tanken bakom det hela och jag tycker det var helt ok.

Tittar man då på vårt försvarsspel generellt så även om det var jämnt avslutsmässigt i många matcher hade vi mycket mer avslut närmare motståndarens mål. Drar du en triangel från femmeterskrysset ut till straffpunkten så i den ytan, ”slotet”, så släppte vi till väldigt få skott och det beror ju på våra mittbackar. Och där spelade ju Valter några gånger, där spelade Dennis också. Vi var bra där inne. Så totalt sett har vårt försvarsspel varit bra. Så med de unga spelarna, våra fasta situationer och försvarsspelet så finns det saker att bygga vidare på. Så återigen, det är irriterande att inte få jobba vidare med det för vi har ändå satt vissa saker på plats.

Det är ändå ganska svårt att bara prata fotboll när vi summerar den här säsongen ändå.

Ja det är ju så. Jag som visste lite mer lite tidigare under hösten här, jag fick ju hålla uppe skenet här men man mådde ju inte bra. Återigen, jag tycker ändå att vi höll ihop det dugligt. Om jag ska hitta något som jag faktiskt tyckte var riktigt skönt så är det ju sista matchen mot Hammarby borta. In i det sista så ville jag vara seriös i det vi gjorde och vi hade jobbat på en hörnvariant där vi skulle söka den här ytan. Vi skulle locka bort deras förstagubbe, spärra bort andragubben och vi skulle hitta hålet däremellan. Dennis har ju en nick redan i första halvlek som målvakten Hopf räddar utan att ens veta om det, den tar väl på benet tror jag. Sedan när vi då på övertid får in en perfekt boll i den ytan och Mellqvist satsar 100% och gör mål och det blir det sista som händer på säsongen. Så det var säsongens höjdpunkt. Äntligen fick man liksom vara glad. Det betydde kanske en tabellplacering och så, men det betydde framförallt att killarna ställde upp på det vi gjorde och de gjorde det hela vägen in. Att få göra det med tanke på att supportrarna faktiskt åkt upp för att stötta oss i sista matchen, det kändes riktigt, riktigt bra. Det var trots allt en bra sätt att sätta punkt på säsongen.