Två år med hopp och förtvivlan

Om en knapp vecka slutar ÖIS presschef, Joakim Geigert, sin anställning vid Örgryte Fotboll AB. Med anledning av detta publicerar vi i dag en krönika signerad av the man himself. Sedan Joakim kom till ÖIS-gården för knappt två år sedan har inget varit sig likt. Helt plötsligt fanns det någon som lyssnade när vi supportrar hade synpunkter. För att inte tala om att det för en gångs skull fanns någon på ÖIS-gården som deltog i den dagliga kommunikationen med medlemmar och supportrar. När nu Joakim slutar på ÖIS-gården väljer han förstås att göra det i samma stil som han började – genom att kommunicera. Sambadefensiv kan i dag stolt presentera Joakim Geigerts krönika ”Två år med hopp och förtvivlan”.

Nu är det inte långt kvar mina vänner. Några dagar innan jul, sätter jag punkt för min korta, men intensiva sejour inom Örgryte IS. Jag lämnar som ni redan vet inte frivilligt, men jag protesterar inte heller över styrelsens beslut om varsel och uppsägningar. Speciellt när man vet hur svårt föreningen har det just nu och att alla medel in på kontot, är viktigare än något annat.

Visst, man kan ha olika uppfattningar om vad som krävs för att fortsätta att driva en elitklubb och även jag har mina åsikter. Men ÖIS (ÖFAB) är inne i ett läge, där total förändring och nytänkande är ledorden. Det kommer att blåsa hårda, tuffa och ibland iskalla vindar den närmaste tiden på ÖIS-gården, men det är nog tyvärr välbehövligt.

Nåväl, under dessa två år har jag fått lära känna en mängd olika människor. Högt och lågt i alla kategorier och alla har samma passion, Örgryte IS. En gemensam totempåle, som är förankrad i historieböckerna som äldst, klokast och vackrast av dem alla. Hur man än vrider och vänder på alla saker som händer och sker, finns det alltid utrymme för djupa kärleksfulla analyser.

Det är en prövning att komma utifrån och in i en förening med så mycket tradition, kärlek och klubbkänsla som det finns inom ÖIS. Att få den möjligheten att vara med inne i ett omklädningsrum på den här nivån. Att få åka i spelarbussen och vara med på uppladdningar. Att få trösta och hylla killarna efter matcherna. Att få komma i kontakt med så många olika människor runt föreningen med samma hjärta. Att få åka med laget till Malmö eller Södertälje med en förväntan i kroppen. Att lära känna så många individer och att försöka få respekt från dem man jobbar med på så kort tid. Att få någon slags acceptans från alla rödblåa supportrar, sponsorer, föräldrar, ledare och spelare i alla åldrar som finns inom Sällskapet. Det har inte varit lätt, men utmaningen har varit fantastiskt rolig.

Jag hoppas att man nu tar tag i ungdomssektionen och bygger en akademi med ett syfte för varje enskild spelare. Varje spelare som kommer till ÖIS, skall veta att det finns en ambition för varje individ och att man har för avsikt att utbilda dem både som spelare, men även socialt för att ge dem ett bredare perspektiv på livet. Att man satsar ungt i a-laget med några stöttestenar och pådrivare (faaan, här var ju El Pato min optimala ledstjärna) som ger dom unga energi och rutin. Att man INTE siktar på SM-guld, UEFA- cupen och andra liknande sportsliga mål inom en snar framtid, utan försöker sätta en grundidé i sitt spelsystem i första ledet. Resultaten kommer ändå om man bara tror på det man sätter upp som mål.

Hand i hand med det nya ungdomsprogrammet tar man tag i sin CSR ordentligt. Det ligger i fatet att kunna erbjuda nya unga spelare en slags medmänsklig utbildning vid sidan om fotbollen, som ger dem helt nya värderingar i livet. Varje spelare och ledare inom ÖIS, skall kunna vara behjälpliga i olika sociala projekt vid sidan om och på sikt kommer det att ge tillbaka både på läktaren, men även i kassakistan.

Mitt officiella uppdrag inom ÖIS är över för den här gången och jag ville bara tacka er alla supportrar för ett bra samarbete och ömsesidig transparens. Det finns mycket ogjort i föreningen, men jag tror att många dörrar har öppnats för en ny dimension inom ÖIS. Det gäller att hitta en bra tolerans och respekt för varandra, så kan en ny form av föreningsdemokrati vara en bra väg att gå tillsammans. Sambadefensiv och ÖIS på Svenska Fans är en bra plattform och som måste stimuleras åt bägge håll. Jag tror att ÖIS är på rätt väg nu i alla fall, i många avseenden.

Jag skriver ”för den här gången”, för man vet aldrig vad som händer i framtiden. Får man ordning på ekonomin och frågan kommer om att kunna fortsätta med att jobba med ÖIS på något sätt, hoppas jag att jag har möjlighet att kunna tacka ja.

Tack alla för den här gången.

God jul och God fortsättning också…

Joakim G