Vad kan vi egentligen vänta oss?

För en svensk fotbollssupporter är vintermånaderna vanligtvis en fröjd. Som en promenad i parken med din käresta, en enkel espresso på Bar Centro, en kall IPA på The Rover eller en förstapress av Victims ”Television addict”. Det är något att se fram emot. Det är en tid då allting är möjligt. Under den här korta tiden är alla lag utmanare till seriesegern. Man känner ingen ångest. Ingen oro. Man upplever inga besvikelser. Av den enkla anledning att ingenting kan gå åt helvete. I alla fall inte just nu. Allt är frid och fröjd. Det finns bara potential. Dessutom är det fritt fram för spekulationer. Ju vildare desto bättre. Allt är möjligt. Det värsta som man kan drabbas av är att man känner en viss abstinens efter serielunken och matcher som verkligen betyder någonting. Men det är sådant man kan ta.

I år är inget sig likt. Av förklarliga skäl. Örgryte IS befinner sig i djup ekonomisk kris. Örgryte Fotboll AB är mitt inne i en företagsrekonstruktion. Allt flyter. Allt står still. Allt är ångest. På ett eller annat vis. Ta bara en sådan sak som att i skrivande stund har ÖIS tre spelare under kontrakt. Tre oprövade spelare. Tre spelare vars sammanlagda erfarenhet av elitfotboll är sju matcher. Samtliga inhopp. Och hur många spelare är kvar i truppen om tre veckor, fem, tio, femton?

Hade det här varit ett normalår hade vi alltså befunnit oss mitt uppe i en flodvåg av spekulationer och rykten. Men icke sa Nicke, så är det inte i år, i år är det knäpptyst. Stiltje. Dött som i graven. Medan andra lags supportrar frossar i sillyrykten och nyförvärv följer vi beslut i olika kommunala nämnder och styrelser med ett sjukligt intresse. Den som påstod att fotboll avgörs ute på plan visste uppenbarligen inte vad han talade om. För oss som befinner oss i limbo påminner de andra lagens supportrar mest om byrackor som lyckligt rullar runt i exkrementer. De är förvisso överlyckliga, men också oerhört osmakliga. Visst, vissa av oss – ingen nämnd, ingen glömd – drömmer fortfarande om nyförvärv. Om förstärkningar. Om spelare på den här listan. Om en satsning mot Allsvenskan. Om att ÖIS även 2011 kommer att utmana de övriga topplagen. Namn som Hannes Sigurdsson, Eirik Dybendal och Ajsel Kujovic har nämnts i diskussionerna. Men de namnen kommer sannolikt att stanna i vissa supportrars drömmar.

Vintern 2011 kommer inte ÖIS att vara någon stor player på marknaden. Mer Goran Slavkovski än Zlatan Ibrahimovic.

Frågan är då vad vi egentligen kan vänta oss av vintermånaderna 2011. Inte mycket  är jag rädd. Utifrån den något bristfälliga information som jag har fått tillgång till vågar jag nästan lova att ÖIS kommer att sitta still i båten. Klubben kommer att inrikta sina satsningar på de spelare som ingick i truppen under fjolåret. Var så säker på det. Kraften kommer att läggas på att få spelare som Jakob Olsson, Valter Tomaz Jr, David Leinar, Steinthor Thorsteinsson och Robin Jonsson att skriva på sina omförhandlade kontrakt. Ni vet de där kontrakten som innebär att spelarna går ner ordentligt i lön. Blir deltidsproffs. Några mer namnkunniga nyförvärv kan vi glömma. Om det överhuvudtaget blir några nyförvärv så lär dessa hämtas från de lägre divisionerna. Från Skene. Från Gunnilse. Från Ytterby. Från Kode. Från Floda. Från Lindome. Från Torslanda. Från Mellerud. Vintern 2011 är ÖIS det nya Qviding FIF. Tyvärr.

Även om ÖIS skulle lyckas övertyga merparten av spelarna att skriva på för ytterligare en eller två säsonger kommer man att vara i behov av åtminstone ett högklassigt nyförvärv. Det går nämligen inte att sticka under stol med att ÖIS behöver en riktigt tung striker. En målspruta. Nicolas Sandberg och Luka Mijaljevic i all ära, på den här positionen ser det lite tunt ut. Och här kan vi alla hjälpa klubben. Känner du till någon oslipad diamant i de lägre divisionerna. En riktig killer i boxen. En två-skott-ett-mål-snubbe. Har du sett någon som öser in mål i division 4 – likt Mathias Ranégie gjorde en gång i tiden – hör då av dig till ÖIS-gården. I nuläget måste vi alla sluta upp bakom klubben. Alla strån som dras till stacken gör skillnad. Get up off your ass and do something!

Avslutningsvis kan jag avslöja att vi också kan förvänta oss är en stenhård satsning på fysisk och mental träning. När säsongen drar i gång den 10:e april kommer killarna att vara förberedda för strid. Ni har alla sett bilderna från brottningslokalen och Friidrottens hus. Bosse Backman, Bengt Kristensson och en än så länge icke-namngiven man – från och med nu kallar vi honom He Who Cannot Be Named efter The Dwarves mystiske gitarrist och showman – kör hårt med killarna. Stenhårt. Benhårt. Valter Tomaz Jr-hårt. Oavsett hur det går med företagsrekonstruktionen och oavsett vilken serie som ÖIS spelar i så kommer det att göra ont att möta ÖIS nästa säsong. Det kommer att flisas en hel del. Och de övriga lagen måste vara rejält tränade för att stå hela distansen mot ÖIS. Var så säker på det!

Under den gångna veckan fick jag mig ett snack med Backman, Kristensson och  He Who Cannot Be Named och om jag tidigare var försiktigt tveksam till vår senaste tränarrekrytering måste jag nu säga att jag ser fram mot den kommande säsongen med tillförsikt. Backman, Kristensson och  He Who Cannot Be Named verkar vara allt det där som vi vill att de ska vara och en påse med salt och vinägerchips. Om jag för ett ögonblick tillåts tala klarspråk skulle jag vilja hävda att Backman, Kristensson och He Who Cannot Be Named  är THE SHIT. De menar allvar. De talar klarspråk. De är intresserade av de minsta detaljerna i både spel och träning. De bygger karaktärer. Och det bästa av allt är att de tycks ha idéer och kunnande nog för att backa upp sina ord.

Det här kan bli bra. Hur bra som helst om allt vill sig väl. Det är i alla fall vad jag väntar mig denna säsong.