Manuskript i exil 3:2

Freddie Roths nycklar till 1998

Året inleds med ett kärt återseende för Freddie. Tidigare pojk- och ungdomsledaren Bosse Backmans återkom till klubben, nu som ansvarig för A-truppen. Bosse fanns i klubben 1982 då Freddie började spela för ÖIS, som 11-åring.

KGB, BB och en vårsäsong av guds nåde

Efter att ha haft Karl-Gunnar Björklund i klubben under 4 år behövdes en nytändning och det blev det verkligen. En strålande vårsäsong där laget var obesegrade fram till cupfinalerna mot Helsingborg. Kronan på verket var derbyt mot Ifk (se Mie 3:1). Sommaren kom, Jozo Matovac och Rambo försvann tillutlandet. Sedan gick det allt tyngre, uddamålsförluster och oavgjorda resultat radade upp sig.

Oturstalet, bojkott av fotbollsgalan och trygghet

Vi vann inte på 13 matcher! Det var en plågsam radda med uddamålsförluster och oavgjorda matcher. Bosse fick lämna in handduken och ersattes av en blivande ikon; Erik Hamrén. Med 6-7 omgångar kvar skulle han uträtta mirakel med en svårt sargad trupp utan självförtroende. Erik implementerade en spelidé som alla kunde relatera till och som hela laget köpte som sin egen. Små justeringar samt en förmåga att få spelarna att tro på sig själva. Hans engagemang och goda humör underlättade. Utan Erik hade det garanterat blivt degradering det året. Samtidigt är det alltid att betrakta som ett misslyckande när en tränare får gå. I Freddies ögon extra mycket, då det handlade om BB.
I första matchen blev det förlust mot Trelleborg, men Freddie poängterar att det kändes som att spelet hade blivit tryggare och det fanns en känsla av framgång i truppen. Ett av Trelleborgs mål rullades på intensivt på sändningen från ”fotbollsgalan” det året. Tilläggas skall att även en annan kandidat till årets mål hade kommit mot just ÖIS. Freddie har inte tittat på fotbollsgalan sedan dess.

Kostym, nycklar och en tragedi

Vändningen kom mot Frölunda, seger med 2-0 och en väldig lättnad i truppen. Sedan rullade det på, inte helt friktionsfritt, men det ramlade in segrar i nyckelmatcher. Öster borta 1-0, straffmål av Sjöstedt. Häcken hemma, dagen efter tragedin vid Backaplan då ett 100-tal ungdomar brann inne, vanns med 2-1. Resultatet innebar att kvalplatsen säkrades och Häcken åkte ur.

Hedersmedlemmar, Leif Sundell och vaktmästare

Avslutningsmatchen mot Aik var i sig själv meningslös. Kvalplatsen var säkrad och det fanns ingen möjlighet att klättra över det strecket. Väl uppe på Råsunda upptäckte spelarna att de ansvariga för planskötsel ”glömt” sätta på värmen, planen var genomfrusen och det var tjäle i marken. Mannen med hatten, den legendariske Stefan Söderbergh sprang runt som en galen tupp och skrek ”skandal”. Aik genomförde matchen med grusskor. Ingen av våra spelare hade annat än dobbar och det blev en parodi. I dubbel bemärkelse parodi. Aik hade två poäng upp till Helsingborg, som i sin tur skulle möta nedflyttningsklara Häcken. Mattias Larsson är hedersmedlem i Black Army efter att ha sänkt Helsingborg. Frågan är om inte matchens domare (Leif Sundell) också borde vara det. Sjöstedt hade en boll inne, men det dömdes bort. Ingen har fått reda på varför. Inte heller lär vi få reda på vad som hänt om målet godkänts.

Handboll, vit boll och utklassning

Kvalspel mot Umeå FC väntade. Bjässen Steve Galloways Umeå. Spelarna var nöjda med hur de lyckats reda ut säsongen, från att ha varit i princip uträknade fick man nu chansen att rädda sig kvar i allsvenskan. Som att planen på Råsunda inte vore nog så bjöd ett kylslaget Umeå upp till dans med ett rejält snöoväder, lagom till matchstart. Kung Bore på topphumör och med en rejäl illvilja mot fotboll. I snöflingor stora som handbollar spelades en match som delvis skulle avgöra vilken klubb vi skulle få se i allsvenskan 1999. Detta med en VIT boll! Det blev seger med 3-2 borta och en förlösande utklassning åpå hemmaplan, 3-0. Kontraktet säkrat och nu återstod bara att invänta en ny allsvensk säsong.

”Å min egen insats den säsongen är irrelevant med tanke på de skrala resultaten överlag det året… Jo, men visst. Vi spelade ju final i Svenska Cupen det året mot H-borg också. Förlorade på straffar. Eller rättare sagt… Mäster Sven räddade alla!;-) Å det gjorde han ju även mot Inter i slutminuterna i kvalet till CL… Ett händelserikt år minst sagt! (Freddie Roth)”

Ovanstående är nedskrivet med hjälp av benäget bistånd av Freddie Roth. Det är ÖIS år med hans ögon och hans ord som utgör bas för del två av ett otal rörande år 1998.

//Jeppe