”Det här va ju k**en”

”Det här va ju kuken, nu ska jag ta och supa mig kanon på midsommar”

Så beskrev Glenn Hysén sina känslor efter 2-1, 2-1, 2-1 i VM 1990. Jag har svårt att hitta något bättre sätt att beskriva mina känslor efter en dyngsur förmiddag i Uddevalla. Det här va ju kuken.

Idag fanns det väldigt få saker som var positiva och min oro växer, även om den än inte är stor men det gnager i mig. Det fanns ju liksom inte så mycket att skylla på denna förmiddag i Uddevalla. Tidigare har vi mött motstånd från högre serier och förlorat med uddamålet och i alla fall mot Gais såg det bra ut även om det blev en förlust. Men idag var det ingen hedersam förlust. Vilket visserligen är skönt då man gärna inte förlorar med 3-0 mot Oddevold och är nöjd med sin insats.

Oddevold är ett bra lag som troligtvis kommer att slås i toppen i årets upplaga av Division 1 södra. Det finns mycket i Oddevolds spel som är intressant och man känns i nuläget som ett mer färdigt lag än vad öis är. Jan-Erik Lien har redan skruvat ihop sin båt och är redo att sjösätta den imorgon om det skulle vara så. I Oddevoldslägret har man redan helt klart för sig hur man ska gå till strid, och man har valt en bra strategi. Oddevold är ”pam-pam-pam” som Daniel Nannskog hade sagt. Allt fungerar som det ska och när läget dyker upp så sitter bollen där den ska sitta.

Om Jan-Erik Lien har hamrat i den sista spiken i båten och bara ska lacka den så står Hans Prytz fortfarande med ritningen i handen och kliar sig i huvudet. Det visade sig tydligt idag att man har mycket kvar att bygga på. Anfallsspelet känns inte alls så strukturerat som man hade velat och missförstånd uppstår ganska ofta då den ena spelaren tror att den andra ska springa på en yta som den spelaren inte har några som helst planer att röra sig mot. Ganska ofta blir det anfallarna som går skapa sina egna lägen då samspelet med mittfältarna inte riktigt klaffar som det ska. Troligtvis gör också osäkerheten att mittfältarna inte vågar fylla på i samma utsträckning som man önskar, för att man inte litar på varandra riktigt.

Något som varit bra tidigare och som blev sämre idag var försvarsspelet. Robin Jonsson och David Leinar som såg så säkra ut mot Gais hade inte det helt lätt och stundtals såg det inte alls så roligt ut. Förhoppningsvis var detta ett olycksfall i arbetet för om det är något som jag litar på så är det vårat mittbackspar, det är förmodligen vår starkaste lagdel.

Om man ska ta med sig något positivt från matchen så är det de första 20 minuterna då Öis var väldigt bra. Då var man precis så kreativa som man i sina bästa stunder är och det var en njutning att se hur anfallsspelet var precis så varierat och kreativt som det borde vara. Tyvärr fanns inte den där bestämdheten framför mål som det tjatades om till leda under hela förra säsongen. Förhoppngsvis fick vi där se en liten glimt av hur det ståtliga skeppet kommer att se ut när det är färdigt.

Jakob Lindström var som alltid en av de bästa öisarna. Även om han inte tog riktigt så mycket offensiva initiativ som jag önskade så slet han som ett djur och hade nog en av sina grinigare dagar. I ren frustration och aggression vann han en hel del boll på mittfältet och börjar mer och mer se ut som en ny Sebastian Johansson då han även bemästrar det defensiva spelet mer och mer.

Innan dagens match hölls någon form av presskonferensliknande tillställning i klubbstugan bredvid fotbollsplanen där Hans Prytz tydligt påpekade att Jakob Lindström är en av de mest intressanta spelarna i truppen och han bad folket i rummet att hålla ett extra öga på honom: ”Han är en av våra bästa spelare redan vid 18 års ålder så han borde ni hålla reda på. Tyvärr tror jag inte att han kommer att vara i Öis så länge till.” Direkt spred sig en obehaglig stämning i rummet men efter en stund kunde Hans Prytz förkunna att han är Öis spelare och att man vill ha kvar honom men att det finns intresse från andra klubbar. Detta oroar självklart en aning men förhoppningsvis dröjer det i alla fall till sommaruppehållet innan Jakob lämnar, men det ger en tankeställare. Vi kanske inte ska ta Jakob så för givet som vi gör.

Förutom orden om Jakob Lindström som gav lite kalla kårar så nämnde Hans Prytz att man för tillfället har 19 spelare under kontrakt och att han gärna vill ha in två spelare till och prio ett är att få in en mittback och sedan vill man utöver detta få in ännu en yttermittfältare. Inget nytt där med andra ord.

Förutom Jakob Lindström så kan även Hannes Sahlin känna sig förhållandevis nöjd med sin insats. Jag tyckte i början av året att han såg lite väl seg ut på träningarna och att han kändes lite långsam men jag tycker mer och mer att han börjar växa ut till en lite favorit. Han klarar av både det offensiva och defensiva spelet och är säker i sitt passningsspel och dagens match var inget undantag. Utöver Hannes och Jakob så skötte sig Emil Karlsson på ett bra sätt när han kom in efter paus. Även om han inte fick allt för mycket att jobba med så river han upp en del när han får bollen och han har den där bestämdheten och aggressiviteten som är så skön att se hos en anfallare.

Det är ingen lite båt som Hans Prytz ska bygga och en sån båt tar tid att bygga. Han har samlat in de finaste plankorna han har kunnat hitta men för att bygga ihop en sådan båt tar lång tid att bygga och medan bygget pågår så ser det inte alltid så bra ut. Men oj vad det är vackert när det är klart. Men det gäller att bygga rätt.

Men jag litar fortfarande på båtbyggare Prytz.

Men faktum kvarstår ”Det här va ju kuken” (Därmed citerades Glenn Hysén för sista gången på den här bloggen)