Well, that’s better!

Bättre sent än aldrig.

Då var nollan spräckt även detta år. Skönt. Om jag innan matchen hade fått välja vilka jag hade velat se göra mål så hade det nog blivit just Emil Karlsson och Johan Hedman. Det kan pratas hur mycket som helst om att de inte är så viktigt att vinna träningsmatcher men det är det. Framförallt är det viktigt för spelare att göra mål. Att spelare som är nya i en klubb dessutom får göra mål är ännu viktigare.

Jag måste erkänna att jag var något orolig efter att ha sett träningen på ÖIS-gården (ja, det ska stavas så nu) i fredags då avsluten såg allt annat än knivskarpa ut. Emil Karlsson hade absolut ingen av sina starkaste dagar och jag kände mig inte alls optimistisk efter att ha sett cirka 40 minuters tvåmålsspel. Känslan jag får däremot är att Emil Karlsson, även om han jobbar lika hårt på träning som på match, höjer sig när matchtröjan dras på. När läget dök upp i söndags så fanns det ingen som helst tvekan utan lyftningen över målvakten, som inte är det enklaste från det avståndet, såg ut som det mest naturliga han gjort.

Att även Johan Hedman gör mål känns, som jag poängterade i inledningen, även det mycket glädjande. Johan Hedman som sett lite seg ut inledningsvis, såg mot Husqvarna ut att ha kommit in lite mer i tempot. Det kan såklart ha berott på att motståndet var det svagaste man hittills mött men jag tyckte ändå att det såg bättre ut än innan. Vi måste nog alla också förstå att Johan Hedman inte är en spelare som kommer att spruta in mål för oss detta året. Mot Husqvarna tyckte jag att hans andra kvalitéer kom fram. Flera gånger när han kom ner i banan och tog emot boll som han sedan fördelade vidare så visade hans fina spelsinne sig från sin bästa sida. Bland annat så hade han i första halvlek ett fint samspel med för dagen suveräne Tommy Lycén. När sedan läget framför mål dyker upp så gör han det riktigt bra och visar ingen större tvekan utan placerar in bollen på precis rätt ställe.

Tommy Lycén måste nämnas i en text som denna. Så bra som han spelade på Valhallas plastgräs i söndags var längesedan han gjorde. Det är oerhört skönt när en spelare som presterat bra på träning en längre tid också visar i matcher att han är att räkna med. Som de flesta av er säkert läst under vintern så har Tommy Lycén fått någon form av pånyttfödelse under de senaste månaderna. Från att ha sett smått frustrerad ut och inte visat upp sig från sin bästa sida under förra hösten har han nu fått en bra försäsong i kroppen där han har kunnat ”skynda långsamt” som det brukar heta.

Man måste ha i åtanke när man bedömmer Tommy Lycéns 2011 att han kom från ett års skadefrånvaro till ett ÖIS där han sågs som spelaren som skulle vara tungan på vågen med sin allsvenska rutin. Som bekant så blir det inte alltid som man tänkt sig och Tommy presterade inte riktigt på den nivå man hade kunnat önska även om jag själv tycker att han fick oföskämt mycket skit. Men det är den världen vi lever i som supportrar, det är sällan annat än svart eller vitt även om man försöker framstå som någon som har lite perspektiv på saker och ting ibland.

Att se Tommy på Valhalla i söndags var därför otroligt skönt. Inte bara för besservissern i mig som tyckte att det var skönt att inte hajpat en spelare för mycket igen. Inte heller för människokännaren i mig som känner för Tommy som nu verkar få en revansch på kritikerna. Utan mest för supportern i mig som tror att Tommy detta året kan bli precis det vi hoppades på förra året, eller kanske till och med ännu bättre.

Något annat som gladde mig i solen på Valhalla var Hannes Sahlin. För varje match jag ser med Hannes Sahlin på planen blir jag mer och mer säker på att klubben gjorde rätt när man värvade honom. Lite oväntat har det visat sig att han håller hög klass även som mittback och inte bara som vänsterback. På så sätt har man delvis löst den akuta mittbacksbristen som såg ut att råda i laget. Som det ser ut nu så är Hannes till och med så bra som mittback att David Leinar inte känns lika självskriven bredvid Robin Jonsson som han gjorde för några veckor sedan. När Joakim Hall dessutom gör ett så bra jobb som vänsterback så känns det än mer osäkert vilka som kommer att ta hand om platserna i försvaret. Det är bra på alla sätt.

Men det var inte enbart positivt på Valhalla även om det fanns mycket som var väldigt glädjande. De första 10-15 minuterna av matchen tilläts Husqvarna styra spelet alltför mycket och den höga press som det pratats mycket om från tränarhåll fungerade inte riktigt inledningsvis. När man däremot efter ett tag blir aggressivare och börjar vinna boll högre upp i banan så har inte Husqvarna så mycket att sätta emot och ganska omgående börjar smålänningarna att slå långbollar upp mot sin, inte alltför hotande anfallare. Något som däremot man inte riktigt kom till rätta med under matchen var innermittfältet som inte riktigt kom upp i den nivå man brukar. Samarbetet mellan Sebastian Johansson och Jakob Lindström fungerade inte så bra som det brukar.

Samspelet mellan mittfält och anfall har under våren varit ett ganska hett samtalsämne och en del anser att Jakob Lindström och Sebastian Johansson är för lika i spelstilen för att fungera tillsammans på ett ultimat sätt. Man menar att båda är lite för defensiva och inte ger det understöd man kan önska till anfallarna som på så sätt blir lite för isolerade. Jag kan till viss del hålla med kritikerna om detta. Där har tränarparet Prytz/Karlén någonting att fundera på. Det är inget stort problem då både Sebastian Johansson och Jakob Lindström är fantastiskt duktiga fotbollsspelare. Två av dom bästa man hade i laget förra året. Om man bara lyckas lösa problematiken kring att anfallarna blir lite för isolerade så ser det riktigt bra ut.

Igår löste det sig visserligen relativt bra ändå och Emil och Johan smälte ihop med mittfältet mycket bättre nu än vad man gjorde mot Oddevold och Gais exempelvis. Detta var dock mycket tack vare yttermittfältarna som hjälpte till mycket i anfallet även om man kanske inte kom runt på kanterna så hjälpte man istället till mer i mitten.

Det ska dock sägas att man hittills nästan enbart tränat försvarsspel som Hans Prytz nämnde i intervjun med Tomas och detta gör såklart sitt. Det finns mycket kvar att fila på och förhoppningsvis har vi bara sett lite av vad som komma skall. Det är trots allt bara februari.