En seger till.

Jaha, det var det spöket.

I min text igår skrev jag om hur viktigt det är att vinna matcher under en försäsong. Att man inte ska ta någon match för given. Detta var en match som man mycket väl hade kunnat ta för given. Men detta ÖIS gör inte sånt.

Något som i alla fall jag vill se som en trend är att man gör mål på sina chanser. Ingen av de matcher jag hittills beskådat på plats har haft samma mängd av brända chanser som matcherna under förra året hade. Förra året fick Nico många gånger bära hundhuvudet för alla de brända chanserna och det va till stor del befogat men inte helt. Även Jakob Olsson brände bra chanser i ganska stor utsträckning och överlag hade man en väldigt dålig målprocent i sina avslut. Det må hända att man skapade otroligt mycket chanser, för det gjorde man sannerligen, men avsluten var alldeles för dåliga.

I år är det slut med detta. Idag spelade det ingen roll vem det var som fick läget, Christofer Bengtsson, Johan Hedman eller Oskar Wallén, det spelade ingen roll, verkligen ingen roll. När jag ser Johan Hedman helt utan tvekan trycka upp bollen med full kraft i nättaket så blir jag lugn. Det är inte svårt att göra mål där Johan Hedman befinner sig, det gäller bara att skjuta högt, men han gör det. Att det inte finns några tveksamheter i detta nya hänsynslösa ÖIS gör att man bara vill slå en frivolt.

När jag tänker tillbaka kan jag minnas två missade chanser. Den ena är Oskar Walléns miss i början av matchen när han på ett helt enastående sätt bryter in från kanten och försöker få upp bollen i det bortre krysset men får lite för stor del av foten under bollen och den går lite för högt. Det andra läget Tommy Lycéns där han får till en ganska bra träff. Om det varit en inspark. Bortsett från de två missarna så är man ruggigt effektiva när läget dyker upp.

Något jag däremot inte är alltför nöjd med är att det slås lite för mycket långbollar. Jag må vara gnällig och bitter som inte tycker att spelet ser bra ut trots en 3-1 vinst men jag vill på något sätt värna om det öisiga. Långbollar kan fungera ibland och kan till och med vara underhållande att se. Ett exempel är när Hannes ”Benny Guldfot” Sahlin slår en perfekt boll över hela planen till Johan Hedman på högerkanten som lyfter in bollen till David Björkeryd som kan trycka upp den i nättaket. Även om målet blev bortdömt så var det ruggigt snyggt och i sådana lägen kan jag tycka att långbollar är okej. Men när man som i delar av matchen förlitar sig till att slå långa bollar upp mot en forward som ska löpa i djupled lite på chans så känns det inte helt rätt i magen.

Istället hade jag gärna sett lite mer tålamod och att man tillät sig själva att rulla boll lite längre och försöka spela sig runt på kanterna eller igenom mitten istället. Jag ser hellre att bollen rullas runt en extra vända i backlinjen än att man försöker sig på en tjongis på chans. Förhoppningsvis kan man, ju längre säsongen lider, få igång en bra dynamik mellan Filip Holländer och Jakob Lindström och kan spela sig fram den vägen på ett framgångsrikt sätt. För det finns potential i det innermittfältet som man ställde på banan idag, det gäller bara att utnyttja det på bästa sätt. Om Filip Holländer kan få fram sina Margusegenskaper på ett bra sätt så har vi ett riktigt intressant innermittfält. Det är till och med så intressant att jag hade kunnat tänka mig att spela 4-3-3 med  Holländer, Sebastian Johansson och Lillström som innermittfältare. Men det är bara en tanke

Utöver det jag redan nämnt så vill jag också skriva lite om Johan Hedman som börjar ta sig. Det börjar synas mer och mer vilka kvalitéer han besitter. När han får lite tid på sig och kan ströva iväg lite fritt från sin position  och kan sticka in bollen till Alexander Jeremejeff eller Oskar Wallén. Att han dessutom levererar mål när läget dyker upp är inte fel. Fast idag spelade han ihop med en helt enastående Oskar Wallén och han ska nog tacka honom för sitt mål.

Tack för mig!