En väldigt oöisig seger på något sätt.

Solen sken och poängen ramlade in på kontot.

Som matchen på Gamla Ullevi igår utvecklade sig så var det som upplagt för besvikelse. Gång efter gång efter gång har ÖIS i matcher som den mot LB07 gått ifrån planen besvikna. mållösa och med ett och annat att fundera över den kommande veckan. ÖIS hade inte ont om lägen i den första halvleken, David Leinar hade både ett och två lägen att med pannan spräcka målnollan. Sebastian Johansson var ytterst nära (såg det i varje fall ut som ifrån där jag satt) att ge David Björkeryd en utmanare till titeln ”Årets mål”. Emil Karlsson var nära att sula in ett friläge och dessutom nära att få ytterligare ett friläge efter att Johan Hedman visat upp precis varför ÖIS värvat honom. Hedmans delikata klack var någon meter för lång för att kunna frispela en långhårige Tibrosonen.

Närmast av alla var förmodligen Jakob Lindström när han fick bollen perfekt inne i straffområdet och tvingade Eklund i Limhamnsmålet till en reflexräddning i Dicken-klass. Om Oskar Wallén inte gjort det där sista målet hade denan texten förmodligen enbart bestått av denna första delen där antalet chanser räknades upp och sedan följts av ett konstaterade att detta helt enkelt var ännu en i raden av matcher då ÖIS hade så evinnerligt svårt att få hål på ett lag som backade hem och spelade tråkigt. Fast så var det den där Oskar då.

Oskars mål är viktigt väldigt många sätt. Dels är det viktigt för Oskar som anfallare och att han inte tappar det självförtroende som han hade under försäsongen då allting en tid såg så självklart ut. Det är såklart även viktigt för att det avgör matchen. Men viktigast av allt, det bryter en trend. Som sagt hade var detta en ganska annorlunda vinst. Av tradition vinner inte ÖIS matcher som denna. För att ÖIS ska vinna brukar det krävas ett motståndarlag som antingen är bättre men som tar för lätt på uppgiften. Eller att motståndarna likt Oddevold på Gamla Ullevi förra året tror på fullaste allvar att dom är ett lag med ett passningsspel av allsvensk klass och riskerar alldeles för mycket.

Inget av de två förutsättningarna fanns i matchen mot LB07. Limhamnsspelarna visste att dom tillhörde det sämre laget och spelade som ett sådant lag bör göra. Maskade, slösade tid (ett uppdrag som en av de två anfallarna tog på största allvar)och spelade allmänt tråkigt. Just av den anledningen är denna vinsten så speciell och viktig.

Nya cyniska ÖIS

”Snälla pojkar får aldrig kyssa vackra flickor” brukar det heta. Kanske är det så att ÖIS har varit lite för ärliga och snälla de senaste åren, lite för ängsliga. Gång efter gång har det backats hem och blivit oroligt efter ett ledningsmål och tillslut har bollen ramlat in i nätmaskorna ändå. Efter målet igår tyckte jag mig dock se en skillnad. Det fanns inte en spelare på planen som hade några planer på att förlora denna matchen. Mycket tack vare Tommy Lycén som gör ett av sina bästa inhopp, inte bara spelmässigt.

Bortsett från sitt fina spel så var Tommy precis så cynisk och jobbig som krävs. Han retas med motståndarna, faller lite väl lätt, ligger kvar på marken extra länge och det finns en sekvens i slutet som man bara inte får älska egentligen men jag kan banne mig inte motstå. Jonathan Lindström blir neddragen någonstans på mitten av planen och ligger och tittar ner i gräset. Domaren letar efter spelaren som dragit ner ”Jonte” för att talas vid med honom. Under tiden som Domaren vänder sig är ”Jonte” på väg att resa sig. Detta ser då Tommy och går förbi och puttar ned Jonathans huvud mot gräset igen i en gest som betyder ungefär: ”ligg kvar för f*n, vi leder ju”. Egentligen borde väl allt sådant beteende fördömas och motverkas men det skiter jag i.

En annan sekvens som gör Tommy aningen mer älskvärd är när han går iväg med bollen när LB ska ta sin frispark och blir knuffad en sekvens som upptar större delen av tilläggstiden. Det kanske inte är så vackert men det fungerar.

Hannes Sahlin

Vilken värvning man har gjort på vänsterbackspositionen. Hannes Sahlin har gått från klarhet till klarhet sedan den där första träningen i februari då han, nyss hemkommen från en Thailandsresa med Christofer Bengtsson, inte såg alltför vältränad ut. Men efter det har han varit klanderfri. Som det tidigare nämnts har han en bakgrund som ståplatssupporter och har spenderat otaliga matcher på Östra stå och detta gör ju honom inte mindre älskvärd. Då Hannes står ensam med händerna upp i luften vid mittplan och bara skriker ut sin glädje efter Oskar Walléns förlösande mål vet vi alla att glädjen är genuin och så äkta det bara kan bli.

Hans spel under matchen mot LB07 imponerade stort och det hör numera inte till ovanligheterna att Hannes är så bra. I försvaret gör han inga misstag och i offensiven är blir han dessutom farligare och farligare. Hans förmåga att bara glida igenom försvaret och helt plötsligt befinna sig inne i straffområdet är skön att se. Tillslut kommer det där att resultera i något riktigt trevligt. En ganska ny talang för mitt öga upptäcktes dessutom under lördagförmiddagens träning.

Inkasten! Om ÖIS nu har planer på att bli lite mer cyniska så är det ju lika bra att kopiera lite av Stoke direkt.

Holländers triumf

Oj, oj, oj vad bra han är i andra halvlek. Killen som för ett år sedan var ganska färsk i juniorlaget och nyss hade kommit från IF Väster där han spelat högerback bland annat. Den killen gör mot LB07 en av sina bästa matcher i ÖIS-tröjan och känns mer och mer given i startelvan i det lag som ska ta tillbaka den plats i elitfotbollen som man för lite drygt ett år sedan blev av med. Filip Holländer kan mycket väl bli en av de viktigaste detaljerna för att ett avancemang ska bli verklighet.

Dock är inte kanten hans plats. Han ska befinna sig i mitten av planen. Det syntes stundtals ganska tydligt att han saknades i mitten i gårdagens match då Jakob Lindström och Sebastian Johansson återigen hamnade på samma ytor och ingen riktigt kunde driva upp bollen i anfallet på samma sätt som Holländer har gjort de matcher han spelat centralt. Frågan är då bara vem som ska stå åt sidan om Holländer ska in i mitten igen. Tankarna på hur en eventuellt 4-3-3 hade kunnat formeras börjar snurra allt mer intensivt i mitt huvud. För på något sätt måste det delikata problemet med Sebastian, Holländer och Lillström lösas. Frågan är bara hur. Kanske är det så att Holländer kommer att få vänja sig vid att befinna sig på kanten.

I vilket fall som helst så var denna vinsten helt otroligt viktig.