Se framåt!

Nu har förhoppningsvis den största besvikelsen lagt sig hos varenda ÖIS-själ i detta avlånga land. Premiären lämnade, trots en alldeles lysande start, det mesta i övrigt att önska. Man kontrollerade visserligen händelserna i under den första halvleken – och hade en tidig chans att döda matchen totalt med en stolpträff i upptakten av den andra – men det spel man stundtals har sett under träningsmatcherna lyste med sin frånvaro – och bortser man från Emils två mål, som faktiskt inte ens var två stora målchanser samt stolpträffen i andra halvlek – så var vi knappt nära att få hål på Mirza i Skövdemålet en tredje gång.

Man bör kanske ha förståelse för att det infinner sig extra nerver inför en premiär, samt att bytet från konstgräs till naturgräs tätt inpå matchen kan ha gjort sitt, men jag förväntade mig betydligt mer av det lag som stod på planen i måndags. Ytterst få av spelarna kunde, i mitt tycke, gå av planen efter matchen och vara nöjd med sin insats.

Självklart ligger det största ansvaret hos spelarna som får chansen – men en del kan också tillskrivas Hans Prytz. Visserligen hade jag ingen större invändningar på den startelva som presenterades; men när de tre byten som man får göra inte ens används fullt ut när vi går för ett ledningsmål så tycker jag personligen att Prytz inte gjorde allt vad han kunde för att vinna matchen.

På bänken satt potentiella inhoppare så som Otterstedt, Jeremejeff men också Markus Anderberg. Tre spelare som har förmågan att med snabba och kvicka ben gå in i slutskedet av en match och utmana, vad jag antar, ganska trötta och stappliga försvarsspelare. Tre spelare som inte böjer sig för att göra det lilla extra – ibland visserligen på gott och ont – men i en sådan här match i alla fall något som bryter det mönster som såväl hade omfallit Örgrytes desperata försök till utdelning.

Till matchen mot Karlstad i helgen vill jag se några få förändringar – och jag börjar med att skriva den elva som stod på benen i premiäromgången.

(Från höger): Abrahamsson; Hall, Leinar, Jonsson, Sahlin; Pettersson, Holländer, Lindström, Björkeryd; Wallén, Karlsson.

Det här var alltså de elva man som krigade för de rödblå färgerna senast. En inte alltför överraskande elva – men dock med ett par utropstecken. Om jag minns rätt så hade Felix här på sajten redan hintat om att Joakim Hall var den som skulle vikariera i Christofer Bengtssons ställe – men det var ändå den platsen som var inringad med störst frågetecken inför. Visserligen, precis som jag förklarade för min kompanjon på väg till Ullevi, så känns Otterstedt lite för osäker – lite för valpig – men med facit i hand så borde nog Otterstedt ha startat på högerbacken. Joakim Hall gör inte en sämre match än någon annan – det är inte det jag säger – men tyvärr är han lite bristfällig i försvarsspelet när Skövde får in sin reducering – och han hämmades stort av att inte kunna använda sin högerfot när han följde med Pettersson högt upp i anfallen. Det var ett stort minus, för Pettersson blev lite för ensam på sin kant, och därmed ett ganska så enkelt byte för Skövdes ytterback.

Mittförsvaret var punkt nummer två som inte var slaget i sten. Mestadels hade ju Sahlin och Jonsson huserat i mitten samtidigt som Hall varit placerad ute till vänster (med blandat resultat) – men när Leinar kom tillbaka fit for fight, några matcher innan seriepremiären, valde Prytz att slussa in honom där han under hela sin ÖIS-sejour varit så given – alltså i mittförsvaret – och istället förpassat Hall till bänken och knuffat ut Hannes Sahlin till en vänsterbacksposition. Tyvärr fick jag aldrig bevittna Qvidingkrossen då Kapten Leinar gjorde sin comebackentré, men jag imponerades inte av hans samspel med Robin Jonsson i matchen därpå då Valters nya gäng, Assyriska BK, kom på besök till ÖIS-Gården.

Ganska så logiskt så var jag kluven i mittbacksfrågan efter den matchen. Sahlin/Jonsson hade varit mycket stabilare – samtidigt som jag visste att man måste ge Leinar tid innan man kan döma ut honom. Ett kraftigt regnfall gjorde att jag även uteblev från ÖIS-Gården under genrepet; men efter matchen verkade det inte vara något tvivel. Leinar gjorde både mål och agerade stabilt runt eget straffområde – något som sedermera belönade honom med en startplats!

På mitten fanns det egentligen inga tvivel. Sebastian Johansson var visserligen, något tvivelaktigt i mitt tycke, med i diskussionerna om en startplats – men helt riktigt fick de två 93:orna chansen från start. På flänkarna fanns Johan Pettersson, som jag tyckte var väldigt mycket upp och ner samt Björkeryd som långt ifrån hade en av sina bättre insatser i ÖIS-dressen.

Anfallsparet var desto mer säkert inför premiären. Både Wallén och Karlsson hade ju imponerat stort på alla kring Örgryte – och belönades ju självklart med en startplats. Tyvärr var det ju bara Emil som stod upp till förväntningarna. Wallén såg tung och seg ut och lyckades, trots att han spelade fulla 90 minuter, knappt göra ett rätt på planen. Där krävs en stor uppryckning – annars är han snart utanför elvan.

Nu är det alltså dags att förbereda sig för nästa slag vilket kommer äga rum på stället där solen alltid skiner. Karlstad är stadens namn – och sett till väderleksrapporten så vettekatten om Karlstad gör skäl för sin slogan. Upp till bevis till helgen med andra ord.

Jag tar från och med nu mig själv friheten att agera Prytz för ett tag – vilket jag gör genom att plocka ut den elva som jag anser bör formeras mot Karlstad BK. Det är inga stora förändringar, knappt någon alls, men det finns några som hänger löst om man inte visar sig från en bättre sida under matchens gång…

(Från höger): Abrahamsson; Otterstedt, Leinar, Jonsson, Sahlin; Pettersson, Holländer, Lindström, Björkeryd, Wallén, Karlsson.

As you see, no major adjustments… Den enda skillnaden är att Joakim Hall får överge den plats han hade senast och överlåta den till Otterstedt. Det faktum att vi inte hade en högerback som kunde hjälpa Pettersson i offensiven och kommer på överlapp (på det sättet som Sahlin stundtals försökte hjälpa Björkeryd/Hedman) hämmade oss, som jag tidigare beskrivit, och Pettersson blev oftast ett enkelt byte att ta hand om. Den variation som en offensiv ytterback ger är viktig för att få ett försvar att hamna på den osäkra sidan – något jag hoppas Otterstedt kan tillföra.

Följande bör dock se upp ifall man inte vill se matchen från sidan av längre fram:

• Pettersson. Jag kan vara en aning hård här, och jag vet själv att Johan kan bättre än det han yttrade mot Skövde – men anledningen till att jag sätter Pettersson som ett osäkert kort är det faktum att det kommer flera spelare bakom som är sugna att konkurrera om den där platsen. Anderberg, Otterstedt (när Bengtsson tillfrisknat), Hedman och även Tommy Lycén. Det krävs topprestationer för att behålla sin plats på högermittfältet; för där finns det mängder av olika gångbara alternativ.

• Oskar Wallén. Jag vet att du kan, Wally! Man glömde nästan bort att Wallén tillhörde truppen ett tag under förra säsongen då han ju inte kunde delta en längre tid på grund av ryggproblematik. Lyckligtvis nog blev han ju kvitt de problemen och började istället glänsa på fotbollsplanen. Måndagen såg dock allt annat än bra ut. Här krävs det bättring, för där bakom finns två hungriga vargar i Hedman och Jerry!

Nu kan det bara bli bättre. Premiärer är alltid premiärer med allt vad det innebär. Många nya spelare som aldrig spelat inför en sådan stor publik, på en sådan fin arena förut – samt ett stort favorittryck på våra spelares axlar. Jag är övertygad om att det där bara var startskottet på något som framöver kommer bli riktigt bra. Vad matcherna lider, förhoppningsvis redan på lördag, kommer de att växa in i sina kavajer mer och mer – för att tillslut avsluta på den absoluta toppen.

Avslutar krönikan med att delge lite information som jag kommit över inför matchen på lördag – som lyder:

Inträde: Vuxen 100:-, ungdom/barn (under 18 år): 50:-.
Placering: På bortre långsidan. Ståplatsläktare utan tak; förmodligen ungefär som Skövdematchen.

Då räknar jag med att vi syns där!