Sent insläppta mål vanligt eller klyscha?

Besvikelsen efter gårdagens poängtapp i den sista ordinarie spelminuten var stor. Efter en bra första halvlek och en godkänt genomförd andra halva så grusades alltihop genom ett nonchalant försvarsspel precis i slutet. Sahlin släppte sin gubbe förbi sig på kanten alldeles för lätt – och när bollen slogs in mot straffområdet stod både Leinar och Robin och sov. Således nickades bollen enkelt in bakom en chanslös Abrahamsson.

Det pratas ofta om sena poängtapp och insläppta mål i ÖIS-kretsar – så därför tänkte jag kolla upp om det är sanning eller något överdrivet. Och med facit i hand så släpps det in en hel del mål efter att matchklockan slagit 80’, vilket visar på en svaghet, men å andra sidan så görs det många rödblåa mål under samma tidsperiod. Statistiken gäller enbart seriematcher då Svenska Cupen samt träningsmatcherna ofta har en tendens att spelas mot tvivelaktigt motstånd – och här kommer redovisningen.

Ja, ganska så logiskt så ligger dessa tankar kvar från den miserabla 09-säsongen i Allsvenskan. Den präglades av många sena och jobbiga poängtapp – både från en poäng till noll och från tre till en. Ni kan ju historien. Den första halvan var så risig som den bara kunde bli och det var också där många av de sena målen föll.

Vi minns bortapremiären mot Malmö FF, som fick fira sin invigning av den nya arenan med en tremålsseger (61’, 84’, 89’), men vi minns kanske framförallt tappet mot Gefle hemma där Amadou Jawo satte stopp för den första trepoängaren genom ett mål tre minuter från slutet.

Totalt slutade säsongen 2009 med elva insläppta mål efter att matchklockan slagit minut 80’, samtidigt som vi själva endast mäktade med fyra. Precis som hos spelarna så har det fastnat i huvudet hos oss supportrar – och det är förmodligen därför insläppta mål i slutet av matcherna nu för tiden förknippas med ÖIS. ”Inte igen! Det är så typiskt Örgryte.”

Men faktum är att vi gjorde framsteg redan säsongen 2010. Vår egen målskörd på fyra fullträffar kvarstod – men bollar i eget nät reducerades från elva till sex. Självklart har kvalitet på motståndaren en stor roll i det, men det visar också på att stabiliteten i försvaret var något bättre än den föregående säsongen som bäst förknippas med ett ord. Kaos. Men med en fjolårssäsong i färskt minne – samt sena poängtapp som mot Ängelholm (Leinar 3-2 i 84’, 3-3 i 90’) så är det klart att man åter igen blev påmind om dessa jävliga avslutande tio minuter…

Till 2011 förbättrades statistiken. Igen. Kurvan pekar spikrakt uppåt. Hela elva mål lyckade vi spruta in efter 80’ plus tillägg – och av dem minns vi väl Elmanders retsamma passering av Oddevoldmålvakten efter Valters tjongrensning i 93’ ute på Rimnersvallen. Ett otroligt förlösande ledningsmål som gjorde den resan till en av de roligaste på hela säsongen. Tyvärr höll dock en liten trend i sig – och sju bollar smet in bakom Peter i slutskedet av matcherna. Det är 22 % av de totalt insläppta målen under hela säsongen. Bland dessa känns Bunkeflos kvittering hemma just innan sommaruppehållet som den värsta. Lite folk på läktaren, frustration och en total glädjedödare som släckte allt hopp om avancemang. Det var en tung tid.

Men alltså – fler mål framåt än bakåt efter minut 80’. Dessutom med fyra måls marginal. Trots att målskyttet var lidande under hela säsongen. Trots det lyckades vi döda och vända matcher i slutskedet. Matchen nere i Skåne mot Kristianstad som ett exempel.

Två mål övertiden som vände matchen och gav Rödblått en 4-3-seger! Eller varför inte Nicos förlösande mål till 1-0 hemma mot Rosengård i den 94:e minuten? Ni ser. Det handlar inte bara om mål i baken i slutskedet av matcherna – det handlar om att avgöra matcher och vända dem till sin fördel.

Den här säsongen har som bekant just börjat. Men kurvan är fortsatt positiv och uppåtpekande. Emil Karlsson gjorde, förvisso ett väldigt intetsägande mål, 1-4 på övertiden mot Karlstad. Wallén fortsatte med att dundra in ledningsmålet mot Bunkeflo. Men så slappnade man ju av och lät Sylvia kvittera i det absoluta slutskedet igår. Piss. Skit. Synd. Men fortsätter trenden så är det snart en Rödblå lirare som ger oss poäng med den sista sparken. Varför inte redan om en vecka mot Boråsarna?

Summa summarum så känns det lite som en klyscha att Örgryte skulle tappa mer poäng än något annat lag i slutskedet – att det skulle vara ”typiskt ÖIS”. Under 2009 fanns det godkänd förklaring. Vi hade helt enkelt en för dåligt rustad spelartrupp som inte hade den nivån som krävs för att lyckas i Allsvenskan. Möjligtvis låg det kvar i bakhuvudet inför säsongen 2010, men där lyckades man hålla tätt i större mått och döda lite av tankarna över att säsongen gick i kras på grund av för nervöst försvar i slutet.

Ifjol började vi själva ösa in mål. Hela elva stycken. Kanske borde det numer kallas att vara typiskt ÖIS att göra mål i slutet? Vi vann flertalet poäng på just upphämtningar i slutskedet – fler poäng än vi tappade på grund av sent insläppta. Under 2012 har trenden fortsatt även om det är tidigt inpå säsongen. Lyckas vi hålla nere den totala målskörden i baken så kan vi snart titulera Örgryte laget som avgör sina matcher i slutet istället för de som darrar läpp och förlorar sina matcher från 80 och framåt…

Nedan följer statistik från de senaste säsongerna.

2012:
Gjorda mål (efter minut 80’): 2
Insläppta mål (efter minut 80’): 1

2011:
Gjorda mål: 11
Insläppta mål: 7

2010:
Gjorda mål: 4
Insläppta mål: 6

2009:
Gjorda mål: 4
Insläppta mål: 11