Det börjar banne mig arta sig!

Återigen stod man där. Lite drygt tre timmars bilfärd hemifrån på en halvtom arena i spöregn och 13 grader celcius i luften. Skillnaden denna gången mot många andra resor av den här typen var att det denna gång kändes värt mödan. Det löste sig tillslut. För 3-0 i paus, ska ni veta, ni som av någon anledning läser denna blogg utan att hålla på ÖIS, är ingen garant för en vinst. Herregud, trodde ni det?

Men denna gången löste det sig. Precis som för ett helt vanligt lag så räckte en ledning med 3-0 i paus till vinst. Kanske är det ännu ett tecken från någon överhet om att detta kan bli en säsong som bryter det där gamla jobbiga mönstret. Håller helt plötsligt på att bli vinnare?

Nej, vi ska väl inte gå händelserna i förväg. Fortfarande ligger man tvåa i serien då Lund som väntat klarade av att besegra Sleipner i Norrköping även om man inte gjorde det helt utan problem. Inte förrän i matchens slutskede kunde skåningarna göra matchens ändå mål och frågan är vad man ska dra för slutsatser av det. Antingen ser man på det hela som att Lund nu återigen är inne på vinnarspåret efter några kryss och en förlust senast mot IK Gauthiod. Eller så ser man på det hela som att dom fortfarande är aningen darriga som inte klarar av att avfärda IK Sleipner tidigare än i slutet av matchen. Döm själva. Faktum är dock att Lund inte längre känns som det lokomotiv som man gav skenet av att vara i inledningen av seriespelet.

Frågan är dock om inte allas vårat Örgryte IS håller på att bli något i närheten av det lokomotiv som Lund såg ut att vara i inledningen. Den förlustfria sviten i året serie har nu förlängts till hela elva matcher och känns det inte bra så säg. Som jag skrev igår så är nog banne mig Jakob Lindström på väg att ta ännu ett steg. Även om han i denna matchen slarvade lite med sina instick och lyftningar in till anfallarna men ambitionen och viljan finns där. Känslan är att detta kan bli riktigt, riktigt bra.

Som jag skrev under gårdagen så blir Jakob mer och mer dominant och viktig i det här laget. I regnet i Kristianstad tog han ett stort steg och även om det inte var idag han gjorde det så var det idag det blev tydligt att han tog steget från att vara ”bra för sin ålder” till ”riktigt bra”. Det blev idag tydligt vilket nav är i laget när det ställs upp utanför motståndarnas straffområde för att etablera tryck mot motståndarna. För i Krisitanstad lyckades ÖIS faktiskt, trots det bedrövliga vädret rulla sig fram via marken och skapa lägen ifrån detta.
För hur löjligt det än låter för utomstående så vill man som ÖIS:are inte att ens lag bara ska göra mål utan man vill även att det där målet ska vara också en belöning efter bra spel. Fem mål efter fasta situationer är en sak och glädjande i sig men det hela smakar allt lite godare om det är frukt av ett spelövertag. Det har tidigare under säsongen varit en del kritik mot Hans Prytz som ledare för att laget sett ut att inte riktigt ha en spelidé utan sett ut att vara aningen omstrukturerade. Frågan är om inte överste Prytz nu börjar få ordning i leden och få fram sin tanke kring vad han vill. För i Kristianstad spelade ÖIS faktiskt efter förutsättningarna riktigt bra. Med lite mer precision i den sista passningen hade siffrorna med stor sannolikhet blivit ännu större.

Markus Anderbergs match mot Sleipner var inget undantag. Killen är på gång! Även om det denna gång inte blev något mål så var han nog inblandad i det mesta i anfallsväg. Han var spelaren som drev upp bollen i omställningarna, han var den som tog emot, vände runt och satte satte andra spelare i lägen och han vann boll. Tillsammans med Jakob Lindström, Sebastian Johansson och Filip Holländer bildade Anderberg ett riktigt bollskickligt mittfält som i alla fall jag inte hade tackat nej till att se mer av.

Efter matchen mot Sleipner skrev jag att Anderberg inte riktigt lyckades få med sig sin mer reslige vapendragare från Kode på tåget. Den här gången däremot fick han det och Oskar Wallén är nog faktiskt på gång. Efter veckor av våndan över Oskars skrala målfabrikation känns det nu som att man kan andas ut lite. Efter två mål som andades målsinne, självförtoende och bestämdhet så känns Försäsongs-Oskar igen. Kanske, kanske kanske är detta ett tecken på en ljusning.

Med de allra flesta spelarna på våg uppför i form och dessutom en spelidé som ser ut att börja sätta sig så finns det faktiskt skäl att känna sig aningen segerviss när serien börjar närma sig halvtid. Med två matcher kvar innan sommaruppehållet har ÖIS ett poängsnitt på ungefär 2,3 som om laget skulle hålla över hela säsongen kommer göra att man hamnar på en slutpoäng på 59 poäng vilket man alla år som Division 1 södra funnits på har varit mer än tillräckligt för att ta hem serien. Med andra ord ser det onekligen bra ut.

Under alla säsonger kommer en eller flera svackor. Det brukar sägas att den som hanterar dessa bäst i det långa loppet blir den som tar hem det hela. Lund är onekligen inne i en svacka nu, Oddevold har varit det och är troligen på väg upp ur den. Kristianstad började starkt men har hamnat i en svacka. Frågan i deras fall är om det är en svacka eller om de bara gick på lustgas i inledningen och nu istället har gått tillbaka till det normala? Frågan som återstår att svara på är om ÖIS har haft sin formsvacka. Det går väl i varje fall att konstatera att det inte finns några tecken på att laget de två senaste matcherna har lyft sig. Om det var från en svacka eller inte är jag inte rätt man att svara på.

Men känns det inte bra så säg!