En tung eftermiddag i Hjällbo

Jag ska inte bli långrandig.

Det var då dags för den där matchen. Den där träningsmatchen som det hade varit ett sådant evinnerligt tjat kring. En del påstår att matchen aldrig borde ha spelats och så här i efterhand går det väl att hålla med om det utan att tänka efter speciellt länge. Det var helt enkelt inte roligt över huvud taget den här eftermiddagen i Hjällbo. Förutom solskenet och den trevliga idrottsplatsen så fanns det inte många rödblå ljusglimtar.

För att ÖIS i nuläget ska kunna spela jämnt med ett lag av IFK Göteborgs kaliber så krävs ganska mycket som inte fanns på planen i denna match. Det krävs för det första en helt ordinarie startelva och det var inte riktigt vad som matchades den här gången. Joakim Hall och Pontus Otterstedt fick ta hand om varsin yttebacksplats från start och Hannes Sahlin fick kampera ihop med David Leinar i mittförsvaret.

En annan detalj som krävs för en jämnare match är något att spela för, lite ”grinta”. Det är min fullständiga övertygelse att denna matchen hade blivit betydligt mycket jämnare om den hade varit i exempelvis Svenska Cupen eller tillochmed i seriespel. De mindre laget i en sådan match tenderar att höja sig avsevärt när det finns något att spela för även om detta innebär att även det ”bättre” laget höjer sig ett snäpp.

Dessutom hade matchen med all säkerhet blivt en jämnare historia om ÖIS inte spelat match två dagar tidigare. Men nu blev det inte så och det var väl egentligen aldrig något snack om att IFK skulle gå segrande ur striden även om ÖIS fram till det första blåvita målet stod upp godkänt. Detta ska inte heller vara någon match som ÖIS ska kunna gå vinnande ur rent logiskt sett. IFK Göteborg är i nuläget två divisioner över ÖIS i precis allt. Allt från spelarvärde till träningsmängd.

Då kan man fråga sig varför denna matchen ens spelades. I nuläget känns det hela tämligen värdelöst och jag kan hålla med om argumentet att detta inte är snyggt mot oss supportrar till fullo. Det är inte rätt mot oss som under hela vår uppväxt och skoltid har fått höra fantasilösa skämt och nedvärderande ramsor om att det lag man lagt ned sin själ i är det sämsta som finns och att man istället borde släppa det man håller kärt och byta lag. Att man nu ska få se sitt älskade lag bli förnedrat på ett sätt som detta är inte snyggt.

Fast som jag skrev igår så förstår jag faktiskt tanken kring det hela. Om den nu är som jag tror dvs att man från ledarhåll vill ruska liv i spelarna och få dem att komma upp i ett högre tempo för att sedan kunna utnyttja detta i seriespelet. Det har i många av matcherna i inledningen av serien varit ganska temposvagt och förmågan att köra över sämre motstånd och vinna komfortabelt har inte riktigt funnits. Min gissning var och är att denna veckan med lite hårdare träning går ut på att man ska försöka få spelarna att lyfta ännu ett steg och bli effektivare och tempostarkare.

But still, det är inte snyggt att låta det rinna iväg och bli ett sådant resulat mot något som jag och många med mig har så evinnerligt svårt för. Nämligen IFK Göteborg.

PS. Jag kom på några glädjeämnen i mörkret. Jakob Lindström var precis lika bra som vanligt och förhoppningsvis lyckades han inte charma den osympatiske stockholmaren med det obehagliga överbettet och de tjocka kinderna för mycket. Ingen av oss vill nog se honom ta den vägen. Ingen.

Carl Hawunger och Rasmus Haraldsson från Tipselit Äldre får även de ett plus i kanten, särskilt Carl Hawunger som under sin korta tid på planen han visa att han gärna tar upp kampen om en plats i backlinjen framöver.

I övrigt var det dystert. DS.