Högerbacksbekymmer samt en justering i anfallet?

En vecka utan ÖIS är en vecka för mycket. Jag behövde helt enkelt dämpa min ÖIS-abstinens vilket jag gjorde genom att besöka ÖIS-Gården och ta en titt på lördagens morgonträning. Alltid lika trevligt! Alltid lika idylliskt! Något knattelag tjoade och tjimmade nere på den nylagda konstgräsplanen, Tipselit Äldre spelade fotbollstennis under i stort sett hela träningspasset och a-laget slogs om åtråvärda poäng i slaget om Nackatrofén.

Det mesta av intresse har Felix redan rapporterat om i träningsrapporten – men jag tänkte att även jag skulle bidra med lite information. The more the merrier som man brukar säga! Speciellt en matchdag som denna då man vankar fram och tillbaka, hit och dit, i väntan på att klockan ska slå dags att bege sig Ullevi. Inte sant? Sant!

Vi rapporterade tidigare i veckan om Bengtssons status. Ingen större fara – men ändå tillräckligt för att spel mot Qviding inte skulle vara aktuellt. En skada kommer aldrig lägligt som man brukar säga, men i detta fall så gjorde den nästan det. Ett uppehåll hägrar och enligt honom själv finns en hundraprocentig Bengtsson på plan mot Oddevold. Mumma! Problematiken inför dagens match steg dock i samband med gårdagsträningen. Åsikterna om vem som bör vikariera i Christofers ställe har varit många och en av varianterna har varit att spela Pontus Otterstedt. Glöm det! När jag räknade in spelarna under början av passet saknades Pontus – och han kom utlunkandes från omklädningsrummet iklädd gympaskor efter att halva passet passerats. Väl ute på gräsmattan stod han och smålattjade med en boll samtidigt som övriga spelare spelade smålagsspel på andra sidan planen. Tolka det hur ni vill – men även om han återfinns i matchtruppen så är jag oerhört tveksam till att han kommer att finnas tillgänglig.

Surt sa räven och tog ett omoget äpple till. Ett alternativ mindre på högerbacken. Vem skyfflar vi nu in!?

Joakim Hall eller David Björkeryd blir svaret. Åtminstone om vi får som jag vill. Det gick egentligen inte att få några större indikationer på vilka som startar och vilka som inte gör det genom att studera träningspasset – men Hall alternativt Björkeryd känns som den (mest) optimala lösningen. Således slipper vi ändra om alltför mycket i den backlinje vi nu spelat samman. Kontinuitet är nyckel nummer ett vad gäller försvarsspel. Så få förändringar som möjligt! Ut med Bengan, in med Jocke eller David. Behåll resten. Klart!

På innermittfältet är det som vanligt inget snack om saken. Det finns ingenting som kan rubba dem från deras respektive startplatser. På kanterna däremot – där är det mer intressant. Alternativen är många vilket gör att man sällan vet vad Prytz har ruvat fram under veckan. Fortsätter man med Holländer och Anderberg trots att deras insatser senast var långt ifrån bra? Eller ändrar man och låter Lycén, Björkeryd och/eller den nyblivne 23-åringen Jonathan Lindström starta? You see! Svårt att veta. Svårt att sia om. Dagsform och fingertoppskänsla får avgöra. Återstår att se huruvida Prytz har den eller inte!

Vid närmaste tanke på Emil Karlsson och anfallsspelet får jag huvudbry. Vadan detta bollmottagande och sökande ut mot kanterna? Ha? Varför!? De senaste matcherna har Karlsson frångått vad han tidigare gjorde så bra – löpte! Då sprang han i djupled. Gång på gång. Ett ständigt hot för motståndarförsvaret. No more! Nu är det alldeles för mycket bollkåthet inblandat och att döma av de inledande tretton omgångarna så är det inte rätt väg att gå. Inte Emils melodi helt enkelt. Han har inte fötterna och metodiken för den sortens uppgifter. Det blir på tok för plottrigt och bara väldigt fel. Ge därför tusan i det där – annars kan en bänkplats snart vara realitet.

En bänkplats som kanske kommer redan idag? Nej, förmodligen inte. Han har trots allt det där målsinnet som tillslut kan skörda oss tre poäng. Men ju mer jag tänker på det – desto mer vill jag se det. Ett anfall bestående av vår Kodemaffian. Wallén ackompanjerad av Anderberg. Why not? Med Emils dalande insatser kanske en plats på bänken hade gjort gott även för honom. Dessutom får Anderberg en gång för alla chansen att spela på sin riktiga position. Den position varifrån han öste in mål i Kode IF. En liten markering till Emil att det inte fungerar just nu och att det krävs prestationer för att få speltid – men också en väldigt ärlig och rättvis chans för Markus att slutligen få visa sin kvalitet med anfallet som utgångspunkt.

Visst låter det väl lite kittlande ändå?

Gårdagens träning av Anderberg borde i alla fall ha stärkt hans aktier något. Tillsammans med Johan Hedman, som nog får tillskrivas träningens bäste, visade Anderberg framfötterna under smålagsspelet. När han har det där språnget och det där självklara i sig – då är det inte många som rår på att stoppa honom. I det läget finner han luckor ur allting och som en sann målskytt så vet han exakt hur han skall passera målvakten hur klurig situationen än må vara. Inget sikta, ladda och bomba här inte. Tvärtom. Upp med blicken efterföljt av en enkel placering förbi målvakten. Det är hans melodi. Svårare än så är det faktiskt inte. Åtminstone inte när man är i form och heter Markus Anderberg.