Lögn, förbannad lögn och statistik.

Då hade vi helt plötsligt tagit oss halvvägs. Med detta är det också dags att börja räkna lite. Lite gammalt hederligt statistikrabblande. Enjoy!

Vad krävs för en förstaplats?

Den information vi tagit del av sträcker sig sex år bakåt i tiden. Med andra ord till säsongen 2006. Varje säsong sedan dess, undantag 2007 då både ettan och tvåan blev direktkvalificerade till Superettan, har tabellsegraren gått direkt upp i Superettan samtidigt som tvåan har fått doppa näsan i ett hett och nervrasslande kval. Antal spelade matcher har dessutom varit 26. Precis som det är nu. På bilden nedan ser ni vilken poäng tabellettan i Norr- respektive Söderettan spelat ihop för respektive säsong. Förhoppningsvis ger det er någon bild av vad som kommer att krävas även denna Söderetta anno 2012.

Som ni själva kan se så har det i tre av fallen varit högre poängantal i den norra divisionen. I det fjärde blev det exakt lika och i de två återstående har vinnaren i söder fått högst antal poäng.

Något ganska så anmärkningsvärt är att det två gånger sedan 2006 har räckt med under 50 poäng totalt för att vinna serien i söder. 2008 vann Trollhättan på 49 poäng – och året därefter vann alltså Öster på ynka 46 poäng. Det är en poäng mindre än vad ÖIS lyckades kamma ihop förra säsongen då man föll på målsnöret med 47 pinnar. Spektakulärt lite! Det går att jämföra med den norra serien där vinnaren inte någon gång under dessa säsonger hamnat under 50-strecket. Vad säger detta oss? Ger det en indikation på att vi har en fördel jämfört med Vasalund som står på exakt samma siffror i den motsatta serien? Knappast. Vasalund har nämligen en poängs mer försprång till både tvåan och trean jämfört med oss.

Annars har slutsegraren i de flesta fall hamnat någonstans mellan 50 och 55 inspelade poäng. No biggie! Visserligen har ÖIS gjort en mycket bra vårsäsong – men knappast något som inte går att hålla i. Skulle man bara ha hållit fullt fokus hela vägen ut i varje match så hade poängskörden varit än större. Faktum är att vi inte hade legat under en enda gång förrän Qviding straffade oss förra helgen. Det tog nästan fjorton matcher att för första gången komma i underläge. Det tyder på en viss styrka – men det visar också att fokus inte funnits där till fullo hela matcherna ut. Vid samtliga av de fyra kryssmatcherna har motståndaren hämtat upp sitt underläge. Vid två av tillfällena har marginalen dessutom varit så hög som två mål (Skövde hemma, Lund borta)! Det finns mer att ta av. Utan tvekan.

Några få gånger har ettan verkligen stått för storstilade insatser. 2007 spelade Qviding ihop hela 60 poäng (Ängelholm tvåa på 55 men gick ändå direkt upp de också). Något som även Degerfors har mäktat med när de tog klivet upp i Superettan säsongen 2009. Urstarkt, verkligen. Men mer än så är det inte – i alla fall inte sedan 2006. Andra som verkligen fått in lyckoträffar än Syrianska som 2008 vann norra divisionen med 59 pinnar. Men där stannar det. Tre av tolv har sprungit förbi 55 poäng. Inga mer.

Vad kan vi då få ut av matnyttigt i detta?

Att det skall krävas några 60 poäng är inte särskilt troligt. Inte 59 heller, för den delen. Måttstocken visar snarare på runt omkring 55 poäng. Det är vad det brukar landa på. Och det är också väldigt nära vad Varberg fick skrapat samman när de gick upp förra säsongen. Kollar man på Örgrytes 31 poäng och senare på säsongens prestation så känns det som något man har stor chans att uppnå. Det finns mer att ta av och det finns saker att förbättra. Hamnar man inte i en allt för stor formsvacka där man börjar tappa viktiga poäng så skall väl inte resterande 24 poäng – som återstår till dess att man nått 55-poängsstrecket – vara omöjligt. På fjorton matcher har laget tappat elva poäng. Om mina beräknar stämmer så skall man kunna tappa 12 poäng till resterande matcher och ändå nå 55 poäng. Generöst! Vi får lov att spela bort fler poäng än vi gjort hittills på mindre antal matcher. Det skall vi väl ändå kunna klara av?

Missförstå mig rätt. 55 poäng är ingen garanti för en serieseger och bör således inte heller vara något mer än ett delmål. Vem vet, Lund och Oddevold kanske kommer som spjut bakifrån under hösten. Därför bör man också gasa på och inte ta för lätt på någon uppgift under säsongens gång. Även om vi supportrar vet att vi förmodligen kommer ha råd med några poängtapp här och där så bör spelarna verkligen inte ha det i sina huvuden. Fullt fokus. Dag in och dag ut. En bra vårsäsong gör ingen höstsäsong.

Kvalplatsen då?

Som supporter ler man ändå lite på smilbanden när man ser dessa siffror. Poängantalet för tvåorna. De som fått kvala till Superettan, med undantag för år 2007. För ÖIS är självklart målet att slippa kvala – men skulle det skita sig med en direktplacering så har man en enorm chans att ändå få spela om en uppflyttning. Poängantalet ligger runt 50 – med vissa undantag, bland annat ’07 då topptrion spelade in väldigt mycket poäng – och tar man fram en medelsiffra så ligger den på 52 (51,5) avrundade poäng. Räknar man enbart med de säsongerna där tvåan fått kvala så ligger medelsiffran på 51 poäng (50,2). Med andra ord bör det krävas runt 20 poäng till för att ha säkrat kvalplatsen. Tjugo poäng! Lyckas vi vinna sex av våra tolv avslutande och därefter spela en oavgjord så är vi i hamn. Men det är ju inte den hamnen vi vill till.

För att sätta den pågående säsongen i perspektiv så kan man jämföra den med förra säsongen som sånär räckte till en andraplats. Den säsongen är också det enda vi har att jämföra med i den här serien. Så varför inte ta oss en titt på vilka likheter och skillnader som finns?

En jämförelse

Förra årets sluttabell:

1. Varbergs BoIS
2. IF Sylvia
3. Örgryte IS
4. IK Oddevold
5. Lunds BK
6. Kristianstads FF
7. Norrby IF
8. FC Trollhättan
9. IF Limhamn Bunkeflo
10. IK Sleipner
11. Skövde AIK
12. FC Rosengård
13. Husqvarna FF
14. Motala AIF FK

ÖIS= En vinst och en förlust mot laget dvs tre poäng till Öis sammanlagt.
ÖIS= En vinst och en oavgjord mot laget alltså fyra poäng till Öis sammanlagt.
ÖIS= Två vinster mot laget alltså Sex poäng till Öis sammanlagt.
ÖIS= En förlust och en oavgjord för Öis alltså en poäng till Öis.
ÖIS= Två förluster och noll poäng till Öis.

Totalpoäng: 47
Gjorda mål totalt: 49
Målskörd efter 14 matcher: 22 mål
Insläppta mål efter 14 matcher: 17 mål

Kommentar: Ett av de stora problemen under fjolåret var oförmågan att besegra lagen i bottenskiktet av tabellen. Förutom FC Rosengård så fanns det inte ett enda lag från sjundeplacerade Norrby IF och neråt som ÖIS inte förlorade mot. Medans man inte förlorade mot ett enda av lagen ovanför Norrby IF. Detta blev då lagets fall tillsammans med ett ganska uselt spel på bortaplan. Dessutom hade man stora problem att göra mål.

Årets tabell efter 14 omgångar:

1. Örgryte IS
2. Lunds BK
3. IK Oddevold
4. Sylvia IF
5. Skövde AIK
6. Kristianstads FF
7. FC Trollhättan
8. Utsiktens BK
9. IK Gauthiod
10. Qviding FIF
11. Norrby IF
12. Karlstad BK
13. IF Limhamn Bunkeflo
14. IK Sleipner

Poäng efter 14 matcher: 31
Antal gjorda mål efter 14 matcher: 32
Antal insläppta mål efter 14 matcher: 11

Kommentar: Det går att argumentera för att ÖIS har tappat i jämförelse med de andra topplagen. Vid samma tidpunkt förra året hade bara Sylvia och Oddevold av de slutgiltiga topplagen besegrats. Dock var dessa lag vid den tidpunkten inte några topplag utan befann sig i ingenmansland efter att ha kämpat sig tillbaka efter en svag inledning. Vilka lag som kommer att ligga i topp när serien slutar denna säsong är svårt att sia i men som det ser ut nu så är det inget av lagen längre ner i serien som har några möjligheter att spurta hela vägen fram och konkurrera om topplaceringar.

Därmed kan man konstatera att ÖIS den här säsongen faktiskt har kommit till rätta med sina tidigare problem med att slå lag från botten av serien. När serien vände så hade ÖIS slagit samtliga lag från Utsiktens BK och nedåt. Sedan kom hemmamatchen mot Qviding.

Målskyttet ser onekligen bättre ut nu än vad det gjorde vid samma tidpunkt förra året. Då hade Oskar Wallén, Jakob Olsson och Nicolas Sandberg gjort fyra mål var och ledde den interna skytteligan på det. I nuläget är det visserligen bara två stycken (Emil Karlsson och Oskar Wallén) som kommit upp i en målskörd på över fyra mål men de två har gjort desto fler och dessutom finns det en hel hop spelare som gjort två mål.

Sammanfattningsvis kan vi väl säga att det ser ganska mycket bättre ut den här säsongen än förra, men man ska inte ropa hej förrän man har öppnat munnen, eller vad man nu säger. Men visst ser det lovande ut.