Respass för B18 i Gothia Cup

B18 spelade under torsdagen två matcher. Den första vanns komfortabelt mot IFK Arvidsjaur med 3-0.Vinsten för B18 gjorde att de i åttondelsfinalen ställdes mot IF Elfsborg. I boråsarnas trupp återfanns en diger samling spelare med rutin från diverse landslagsläger och med Claes Ingessons son Anton som lagkapten och svårpasserad mittback. Men fotboll spelas som bekant på gräs. Naturgräs.

Matchen spelades på Inlag som är ett fält liknande Kviberg i Göteborg med fast med mindre antal planer. Naturgräs som inte för något av lagen är speciellt naturligt. IF Elfsborg är sedan länge ett lag som är och andas konstgräs. Kärlek är av plast är ett gammalt nött uttryck i Borås. ÖIS ungdomssektion har det dock inte speciellt mycket bättre då även de under större delen av året spelar på konstgräs då gräsplanen på ÖIS-gården nästan enbart är vigd för A-laget.

Med andra ord var detta inte något speciellt bekant underlag för något av lagen. Förvirrande nog så var det dock IF Elfsborg som tog tag i taktpinnen i matchens inledning och med deras lite mer storväxta spelare kunde man vinna de fler kamper och ta ett tag om spelet. Dock inte helt utan påhälsning på den egna planhalvan då ÖIS då och då stack upp i kontringar.

Men trots det var det ändå de gultröjade som kunde ta ledningen. Efter att ÖIS tappat bollen nere vid den högra hörnflaggan kan Elfsborg snabbt driva upp bollen och när man vinner ett motlägg på mittplan mot Daniel Carlsson hamnar man i ett numerärt överläge mot ÖIS backlinje. Snabbt, bestämt och organiserat ställer boråsarna om och en boll skickas in från mittplan till en anfallare som löpt in i straffområdet och med en rörelse som ser ut att vara hands tar anfallaren ned bollen och slår in bollen med en resolut vristträff, otagbart för Sebastian Laneby i ÖIS-målet.

Efter målet tar ÖIS kommandot i matchen och i stort sätt samtliga spelare tar sig i kragen och ganska omgående efter baklängesmålet är Douglas Montonen ytterst nära att från långt håll skjuta in ÖIS i matchen igen. Efter ett inkast på vänstersidan tar han några steg inåt i banan och låter högerfoten tala. Skottet är hårt och går mot det bortre krysset men precis när bollen ska borra sig in i det bortre krysset så nåt Elfsborgsmålcakten upp med sin högerhand. Ytterst nära.

Strax efteråt kommer dock det så efterlängtade 1-1 målet och det är Daniel Paulson som gör det. Felix Jigliden-Larsson kommer runt på vänsterkanten och lyckas sula in en boll runt sin back snett inåt bakåt till Daniel Paulsson som kommer löpandes in i straffområdet och skickar iväg bollen distinkt efter marken och kanske studsar den upp en aning och ställer målvakten men vad gör det. ÖIS är med i matchen igen, fadrar och mödrar applåderar och Paulson är överlycklig. Vackra idrott!

Efter målet blir spelet ganska böljande men ändå kan Daniel Paulson göra sitt andra mål och vilket mål han gör. Om jag minns helt rätt, och det är möjligt att jag inte gör, så är det Daniel Carlsson som lyfter in en boll i straffområdet mot Daniel Paulsson. Ursinnigt kämpande får Paulson tag i bollen, men tacklas undan av mittbacken. Precis innan han tappar balansen lyckas han dock trycka tillbaka och får en fot på bollen som rullar in bakom Elfsborgs målvakt. En styrke- och vilje-demonstration av den unge Paulson. Grande!

I slutet av den första halvleken kommer dock ett bakslag. Efter att ÖIS skruvat upp tempot rejält och skapat ett rejält tryck mot Elfsborgsmålet kommer helt plötsligt kallduschen. Elfsborg, som under hela matchen varit farliga på fasta situationer får en frispark i ett bra läge till höger om straffområdet. Frisparken slås hårt och dyker lurigt in vid den första stolpen. Surt sa räven.

Den andra halvleken blir inte alls lika händelserik som den första utan är mer av ett ställningskrig där båda lagen vill väldigt mycket och de båda vill det NU! och inte sen. Det blir en härlig kamp och många heta dueller men inget skönspel då inget av lagen då ingen har tid att etablera ett spel utan hellre slår en boll på chans i djupet än att vända tillbaka och starta upp något. Elfsborg är dock farliga på sina fasta situationer och kommer ofta högst och kan inte sällan hota i luftrummet.

Samtidigt får ÖIS-arna inte riktigt spelet att stämma inledningsvis men efter ett tag tar man tag i spelet och mot slutet av matchen är man återigen det klart aggressivaste laget. I matchens absoluta slutskede är Daniel Carlsson ytterst nära att få sätta spiken i kistan med ett skott från straffområdeskanten när hans, för dagen mållösa, men kreativa bror Henrik skär in från kanten och spelar bollen snett inåt bakåt till Daniel som klappar till den på uppstuds precis över ribban.

Men matchen slutar 2-2 och straffar skulle avgöra det hela. Straffar som är något många av spelarna har en bra vana av. Henrik Carlsson och Daniel Paulson vann förra året finalen i Sanktan på straffar och flera av 94-orna var med och vann finalen i just Gothia Cup på straffar för några år sedan.

Det ska dock visa sig att även Elfsborg har bra rutin på straffar och båda lagen är kyliga och bombsäkra från elva meter. Kyligast av alla är Carl Hawinger som på sant Alan Shearermanér trycker upp bollen i nättaket i den näst sista straffomgången. Straffläggningen går så långt att det tillslut är så kallade Sudden death-straffar. Efter en stunds tvekan vid första av dessa är det målvakten Sebastian Laneby som får stega fram och ta en straff. Han tar ansatsen och försöker få ner målvakten i det vänstra hörnet för att lägga den i det andra. Tyvärr får han inte någon bra träff på den gropiga gräsplanen och straffen går istället i mitten av målet och målvakten chansar rätt. ÖIS är ute ur turneringen och Sebastian Laneby ser helt förstörd ut. Något han verkligen inte borde vara. Killen stegade fram mot straffpunkten när ingen annan ville, utan att vara förberedd. Han ska ha all heder.

Livet går dock vidare och spelet som visats upp i den här turneringen lovar absolut gott inför fortsättningen av Juniorallsvenskan. Framåt!