Vårsäsongens elva #1

Då var det dags att plocka utan vårsäsongens elva – och först ut att göra detta är Christian Börjesson. Upplägget är som sådant att några av oss plockar ut den elva som vi tycker har gjort det bäst och imponerat mest under den första halvan av säsongen. I många fall är det odiskutabelt, men på framförallt yttermittfältspositionerna har det roterats runt på de olika alternativen ganska så friskt under säsongens gång. Valen där kan med andra ord leda till delade meningar och diskussion. Och det gillar vi!

Nedan följer de elva som i Christians tycke varit bäst på vardera positionen hittills. Förutom enbart namnen så tillkommer även en motivering till varje uttagning. Trevlig läsning!

Målvakt: Peter Abrahamsson

Här råder det ingen tvekan. Peter Abrahamsson är odiskutabel etta. Utan att överdriva så tillhör han det absoluta toppskiktet vad gäller målvakter i denna serie. Med meriter som från såväl Allsvenskan, Superettan samt U21-landslaget har den forne Vallenspelaren ovärderlig rutin. Som bekant var Peter avstängd under en match – men ÖIS är så lyckligt lottade att de även har en mycket vass andramålvakt. Fredrik Andersson hade väl visserligen inte den tuffaste och jobbigaste dagen på arbetet när han vaktade stolparna i krossen mot Sleipner – men likväl höll han nollan och visade upp ett bra spel. Inte tillräckligt för att bräcka Peter Den Enorme. Men ändå tillräckligt för att lugna och försäkra oss om att vår målvaktssida vore stark även utan Abrahamsson i truppen.

Högerback: Christofer Bengtsson

Finally he’s back! De senaste säsongerna har varit minst sagt trevande. Sedan den där lyckade 2008-säsongen har Christofer inte alls kommit upp i samma nivå. Under 2009 hade han det jobbigt, precis som 2010. Då var han stundtals petad och utanför startelvan. Glädjande nog valde den ivrige och ständigt hårt arbetande Bengtsson att stanna och kriga i Division Ett. Men inte heller fjolårssäsongen var särskilt lyckad.

Något som dock denna säsong helt klart får tillskrivas! Han stod för en stark försäsong där jag började återfå förtroendet för honom. Visserligen ådrog han sig en jobbig skada just innan seriestarten – men så fort han var frisk fick Otterstedt och Hall ge plats åt den bildsköne. Och direkt tog han hand om högerkanten igen! Har sedan dess också abonnerat på den platsen, bortsett från när han utgick skadad mot Qviding och därmed inte fanns tillgänglig i möte nummer två. Men valet av Bengan känns givet. Helt klart. Han har spelat mest och gjort det bäst.

Mittback #1: David Leinar

Vad finns egentligen att tillägga? David Leinar har spelat varje minut hittills. Och har allt som oftast också gjort det med bravur. Frånsett några ankor – eller i alla fall mindre lyckade aktioner – har försvaret med lagkaptenen i spetsen varit stabilt. Var visserligen skadad större delen utav försäsongen och många ställde sig därför frågandes till om han skulle erhålla sin mittbacksplats när han var återställd. Hannes Sahlin hade ju tillsammans med Robin Jonsson skött det arbetet med bravur. Men med facit i hand så var valet att åter slussa in Leinar helrätt.

Spelar man alla matcher, från minut ett till 90, så är det nog för att vara med i vårens elva. Så är det bara.

Mittback #2: Robin Jonsson

Även här: inget snack om saken. Robin Jonsson måste vara en av lagets absolut bästa hittills. Ett mål har det dessutom blivit! Kanske inte vad man helst ser av Robin i och för sig – utan jag föredrar att han fortsätter briljera med sina patenterade brytningar när motståndaren minst anar det. Det är sådant vi vill se!

Platsen i mittlåset har varit Robins från försäsongsmatch ett och ända fram till nu. Platsen kommer vara Robins framöver också. Han är för bra för att petas. Speciellt då det inte finns en enda mittback bakom som konkurrerar. En väldigt, väldigt dum situation. Som tidigare nämnt finns Hannes att skyffla in – men han är ju ingen mittback ursprungligen. Vi skall vara glada att både David och Robin har levererat och hållit sig friska. Huva mig, vad osäkert det hade kunnat bli annars.

Vänsterback: Hannes Sahlin

Vänsterbacksplatsen har varit Hannes ända sedan Leinar återkom in i startelvan. Den har Hannes sedan sovit med under huvudkudden om nätterna och plockat fram lagom till matchdagarna. Det är egentligen bara David Björkeryd som i viss mån konkurrerat med Sahlin. Både i laget och i denna vårelva. Men konkurrensen är nog inte särskild hård på någon av ställena. David har visserligen vikarierat med fina prestationer några gånger. Men när Hannes kan spela så finns det ingen tvekan om att han skall göra det. Med sitt fina positionsspel, sina fina inlägg och sin förmåga att avancera framåt med bollen så tillför han en extra dimension på vänsterkanten.

Grattis Hannes, du är uttagen i vårsäsongens elva. Och du var inte ens hotad. Logiskt nog.

Höger yttermittfältare: Johan Pettersson

Äntligen en plats där det förmodligen kan råda delade meningar och därmed lite diskussion. Till skillnad från den gjutna backlinjen så har det roterats en hel del på yttermittfältsplatserna och ingen av de som aspirerar på de platserna har någon gång kunnat känna sig säker att spela. Det har öppnat upp för samtliga att visa framfötterna på träningen och inte minst på planen när man väl fått chansen. Något jag tycker att Johan har gjort.

Johan Petterssons spelstil är underbar. Här har vi en kille som krigar in i det allra sista. Matchen mot Utsikten har jag fortfarande i färskt minne. Två utvisade spelare – och Johan löpte som aldrig förr. Det var nästan jämförbart med en duracellkanin. Upp och ned. Ned och upp. Försvarsspel, anfallsspel. Spyan låg nästan i halsgropen men inte ens det fick honom att sakta ned och sluta kämpa. Sådant älskar jag att se!

Platsen blir alltså Johans. Men inte bara för hans inställning och jävlar anamma. Nej, jag tycker även att han har visat prov på känsliga fötter och ett bra passningsspel. Och det är också det som fäller avgörandet – tillsammans med att han varit med i startelvan oftare än en bubblare så som Anderberg och Björkeryd. Det är dock inte med några hästlängder han drar det längsta strået. Både på grund av den konkurrenssituation som råder, samt att yttermittfältet till viss mån har varit vår sämsta lagdel hittills. Men ändå!

Innermittfältare #1: Jakob Lindström

Den lille, men ack så hårdföre och tuffe, är föga förvånande en av de elva utvalda. Ingen överraskning alls. Jakob har startat alla matcher han kunnat och har presterat på en förhållandevis hög nivå. Skillnaden från förra säsongen då han var ny och ogranskad av de flesta är att han numer har en stor press på sina axlar. Under fjolåret var allt han tog sig för en bonus. Nu förväntar vi oss att han skall göra allt det där hela tiden – och gärna mer än så.

Det är ingen gynnsam situation för Jakob själv. Men i mitt tycke så har han hanterat pressen på ett bra sätt. Prestationerna har visserligen varierat och det har inte alltid varit enbart positivt. Men vad kan man förvänta sig? Man brukar prata om den andra säsongen, året efter debutsäsongen, som något av en baksmälla. Det finns flera typexempel på spelare som inte har klarat av att leverera och göra det som förväntats. Lägg därtill Jakobs ålder. Han har framtiden framför sig. Fortsätter kurvan att peka uppåt kommer det att bli ännu bättre.

Men nej. Att Jakob tar en plats i vårelvan är förmodligen inget som någon rycker på ögonbrynen åt. Snarare var det väldigt väntat. Han har startat alla matcher bortsett då han varit avstängd – och det har aldrig varit något snack om huruvida han bör spela eller inte. Filip Holländer, som egentligen huserar på innermittfältet och som också har gjort det både under försäsong men även under den riktiga säsongen när det behövts, har inte rått på att peta undan Lindström.

Jakob Lindström. Given.

Innermittfältare #2: Sebastian Johansson

Quite old but still going strong! Här vet vi vad vi får. Jämnt. Hela tiden. Städgumman i laget. Jordfräsen på mitten som vinner bollar och fördelar dem. Har varit bra ända sedan ankomsten från Halmstad – och gör vad han skall. Det spelar ingen roll om det är Allsvenskan eller Division Ett. Han glänser varken mer eller mindre. Man får alltid samma stabila jobb gjort. En mycket viktig byggsten i detta rödblå gäng!

Vänster yttermittfältare: Filip Holländer

Det här är förmodligen den plats tillsammans med högermittfältet där jag tvekar mest. Här finns det inga självklara val. Markus Anderberg har på senare tid stuckit upp och levererat – och David Björkeryd är inte så pjåkig han heller. Men valet föll på Filip Holländer. 2012 års joker! Nästan identiskt med Jakob Lindström förra säsongen. Kom in underifrån och gjorde succé direkt. Tog för sig direkt och har fortsatt med det fram tills nu. Har ett härligt driv med bollen och kan även stoltsera med en fin bollträff.

Det faktum att han är ganska så allround har också sin inverkan. Även om han mestadels har utgått från en yttermittfältsposition så har han även spelat någon match i mitten – och på det även i anfallet. Du ser! Han kan göra ett gott dagsverke lite överallt på planen. Det gillar vi. Mycket.

Anfallare #1: Emil Karlsson

Nio mål. En sprudlande start – en sämre avslutning. Allt gick verkligen vägen i början. Två mål i premiären och allt rullade på. Det var energi, energi och energi. Hela tiden löpvillig i djupet.

Men vad säsongen har tuffat på har Emils framfart så sakteliga saktats ned. Målfabrikationen har gått utför och viljan att löpa i djupet har istället bytts ut mot viljan att möta och ta emot boll ute på kanten. Konstigt och dumt, tycker jag. Där gör sig inte Emil särskilt bra.

Men nio mål är ändå nio mål. Det är mer än godkänt! Emil har dessutom startat varje match hittills. Det säger en hel del. Han petas inte ur vårsäsongens elva.

Anfallare #2: Oskar Wallén

Kodeexpressen! Hade en trevande inledning på säsongen men har på senare tid kommit igång ordentligt. Åtminstone i målprotokollet. Det är viktigt. För laget och för Jonathans skytteligatippning. Även om det sistnämnda i sammanhanget egentligen är ganska så oviktigt så är det förstnämnda betydligt viktigare. När Emil sackade efter och tappade känslan för mål så trädde Oskar istället in och gjorde det han är här för. Gjorde mål.

Bakom Oskar och Emil finns framförallt Johan Hedman. Stockholmaren som mest har agerat inhoppare. Tyvärr med ganska så mediokra resultat. Och det skall nog Oskar vara glad för. Hade Hedmans insatser varit bättre så råder det inget tvivel om att det hade varit Oskar som fått nöta bänk istället. Men så var alltså inte fallet och på senare tid har Wallén varvat upp. Och för det belönas han med en plats i min vårelva.

***

Där var den. Publicerad och motiverad. Håller ni med? Eller inte? Känn dig fri att stöta och blöta och framförallt presentera din egen vårsäsongselva i kommentarsfältet. Shoot!