Avancemang trots krampaktigt spel

I kväll kom ytterligare en seger efter en viktoria i Svenska Cupens inledande omgång. Men det var långt ifrån en smärtfri historia som utspelade sig på Odenplans gräsmatta. Trots att Falköping vanligtvis huserar två divisioner ned i jämförelse med ÖIS så blev det verkligen ingen promenadseger. Tack vare en mix av att ÖIS inte gav allt vad man kunde och att Falköping kom heltaggat till det här mötet så blev det en mycket jämn batalj där det inte alls hade varit orättvist om hemmalaget hade vunnit.

Matchen togs annars till en början om hand av ÖIS. Hemmalaget Falköping stod lite grand på hälarna – kanske tog man matchen på lite för stort allvar och därmed fick en aning för stor respekt gentemot sin motståndare? I och med att Falköping inte låg högt i sin press så tilläts ÖIS att rulla boll och inneha den inom laget. Joakim Hall och David Björkeryd, båda för dagen på vänsterkanten, försökte väggspela och trixa sig fram i banan flera gånger. Dock utan något vidare resultat.

Vad matchen led så kom hemmalaget mer och mer in i det hela. Man släppte spärren som till en början satt inkilad i varje spelares kropp och började istället ta för sig. I spetsen hade man kusinerna Westerberg (Per och Jerry) vilka oroade ÖIS backlinje otaliga gånger. Tack vare långa och precisa bollar mot Jerry som sprang på allt och lite till längst fram så lyckades man skapa oreda och stress bland ÖIS:arna. När backlinjen dessutom var nykomponerad och osammanspelt så blev långbollsspelet än mer effektivt.

Och det var också en sådan variant som ledde fram till det första målet. I den 30:e matchminuten slog Falköpings backlinje en lång boll mot Jerry Westerberg. Med en vickning i första bolltouchen fick han bollen runt sin försvarare och hade öppen gata mot Fredrik Andersson. När det väl var dags att göra mål så var det precis vad han gjorde. Med en enkel placering till höger om Fredrik förkunnades matchens första mål. Kalldusch för ÖIS – men inte på något sätt överraskande sett till de föregående minuterna. Då hade Falköping både en och två gånger varit lyckosamma i sina anfallsförsök och bland annat haft ett skott i burgaveln.

Några minuter senare rang det igen. Trodde jag. Och förmodligen de flesta andra också. Sahlin, Leinar & Co vinkade för offside och det gjorde turligt nog även linjedomaren. Annars hade Westerberg gjort sitt andra mål. Det hela påbörjades genom att Per Westerberg utmanade en stillastående och mycket passiv backlinje. Mycket enkelt gick han rakt igenom och fick på ett skott från vänster. Fredrik fick fingertoppar på bollen och returen petade alltså Jerry Westerberg in i ett öppet mål. Men som tidigare nämnt så stod han i en offsideposition. Puh!

Precis som i matchen mot Grundsund så startade Tommy Lycén på högerbacken. Men just innan halvtidsvilan så var det abrupt slutspelat. Oklart varför – men när han lunkade ut mot sidlinjen så rynkade han på ansiktet och därför låter jag det vara sannolikt att det rör sig om någon slags skada. In kom istället Carl Hawunger från Tipselit.

45 spelade. 45 återstående. Vad skulle ÖIS göra av dem? Skulle Prytz kunna väcka liv i liket?

Frågan blev till en början nej. Visserligen skapades en trio av hörnsparkar direkt i inledningen av halvleken men det var totalt resultatlösa. Istället straffade Falköping oss sånär med en långboll bakom vår stela backlinje ännu en gång. Hawunger misslyckades att ställa offside och istället kom Jerry Westerberg ytterligare en gång med en hejdundrandes fart mot Fredrik Andersson. I en snabb aktion vinklade han upp kroppen för att placera trissan i det bortre krysset men bollen ven just utanför. Centimetrar från ett fiasko och ett god natt.

I ett försök att få igång det maskineri som gått på högvarv under näst intill hela vårsäsongen så plockades Jonathan Lindström och Alexander Jeremejeff ut. Ersatte gjorde Markus Anderberg och Oskar Wallén. Ska det bli fart på det nu då?

Det blev det. Sakta men säkert tog ÖIS över hand taktpinnen och förlade spelet på offensiv planhalva. Och bara fyra minuter efter att Wallén entrat planen gjorde han mål – men även denna gång vinkade domaren febrilt med flaggan. Genom en instickare kom Wallén fri, petade bollen förbi målvakten, och lade den enkelt i mål. Men alltså ett avvinkat mål även denna gång.

Men så kom det förlösande 1-1-målet i den 66:e minuten. Rotebrosonen Johan Hedman, som inte har fått starta särskilt många matcher under säsongens gång, fick tag i bollen centralt utanför straffområdet. Därifrån drog han till. Bollen gick efter marken och ned i den vänstra burgaveln.

Falköping då? Jo, det fortsatte med sitt snabba kontringsspel och sina långa bollar mot Westerberg på topp. Han var under 90 minuter ett ständigt hot och en potentiell målskytt. ÖIS backlinje hade svårt att hålla koll på honom – och med lite bättre precision hade han gjort åtminstone ett mål till. När han väl fick läget så lyckades han inte lägga bollen till rätta snabbt nog utan Fredrik Andersson avväjde genom att attackera honom och styra skottet till en hörna. En hörna som blev resultatlös.

Klockan tickade på. Tick, tack. Tick, tack. Från minut 75 och framåt var det krampaktigt på planen. ÖIS höll i bollen och Falköping satsade på sin sedvanliga melodi. En melodi som tillslut ändå straffade sig. I den 88:e minuten gick hemmalaget fullt ut på offensiven då man hamnade i ett numerärt överläge gentemot ÖIS försvarare. Men tack vare en eminent glidtackling av Carl Hawunger på egen planhalva bröts anfallet och spelet vände sedan istället med en krossboll ut mot Wallén på den vänstra kanten. Där kom han ensam mot sin försvarare som han sedan gjorde bort totalt. Med en Afonsoskottfint lade sig försvararen ned och Wallén gled förbi. Sedan sade det pang. Bollen satt i det främre hörnet och 2-1 var ett faktum. Välförtjänt? Nej. Men ändå så otroligt skönt.

Matchen kröntes sedan med en spik i kistan signerad Johan Hedman. Från nära håll, framspelad av Wallén, stötte han bollen i mål. Vi bör inte ta prestationen från Johan – men det krävdes i det läget ingen större bedrift. Halva laget fanns i offensiven för att om möjligt ordna en kvittering – och resterande spelare såg sådär måttligt intresserade ut av att förhindra ett backlängesmål. Men det tar vi så gärna!

När domaren sedan förkunnade full tid drog jag en lättnadens suck. Siffrorna speglade långt ifrån matchen och det här gör vi nog bäst i att glömma – åtminstone sett till prestationen rent inställnings- och spelmässigt. Hade det inte skiljt två divisioner så hade vi blivit straffade gånger två och förmodligen gått förlorande ur striden.

Men en vinst är alltid en vinst. Och vinsten innebär dessutom avancemang i Svenska Cupen! Motståndare är ännu inte klart – det lottas den sjätte augusti. Matchen i fråga kommer att spelas endera den 18:e eller 19:e augusti. Vad som ställer till det är att vi spelar i serien under samma datum – så vi kommer få anledning att återkomma i ärendet.

Mot Champions League!