Spelarbetyg Örgryte IS – Degerfors IF

Så då sitter man här med ännu en seger nedpackad i bagaget. En i mängden. De börjar bli många nu. Väldigt många. Och denna kom dessutom relativt enkelt. Trots att det handlade om ett Superettanmotstånd – vilket de visserligen inte bevisade rent spelmässigt. ÖIS hade kontroll på händelserna i 80 av 90 minuter och Degerfors visade inte på något sätt att man spelar i en högre division. Hade man satt en ovetandes Chilenare att gissa vilket lag som huserade i den högre divisionen hade han förmodligen pekat ut det rödklädda laget. För ÖIS var faktiskt bättre av de två!

Segern i sig innebar en extra boost självförtroende, men också att man får något av sötma även till nästkommande försäsong. För i mars månad kommer ett gruppspel av avgöras och har vi lite tur med lottningen där så kan några riktigt härliga matcher komma att vänta oss. Sambadefensiv drömmer om derbyn. Derbyn mot blåvita och grönsvarta lillebröder. Och allt detta på den så ofta utråkiga försäsongen!

Men dit är det långt. Först skall tomten hälsa på och det nya året firas med raketer och skumpa. Därför lämnar vi det därhän för nu och riktar istället åter blickarna mot den match som spelades igår. För nere på planen huserade sammanlagt 14 spelare som här och nu skall betygsättas. Och i vanlig ordning (vi behöver väl knappt nämna det här längre?) är det trion Felix Jonsson, Jonathan Larsson och Christian Börjesson som ventilerat sina tankar. Det är dock Christian ni skall skälla ut om ni inte håller med – för det är han som har stått för sammanställningen. I vanlig ordning omber vi er att näst intill strunta i siffran och istället läsa den efterföljande texten. Det är i den bedömningen kommer mest till sin rätta!

Fredrik Andersson 3,33 (Felix 4, Jonathan och Christian 3)

Att man inte märker någon skillnad på om det är Peter eller Fredrik som står säger en hel del. Denna Fredrik kan man sannerligen lita på! Vi måste ha Division Ett Södras bästa andramålvakt. Visst måste vi? När Peter Abrahamsson av diverse skäl inte kan eller får spela så stiger Fredrik Andersson alltid in och levererar. Och det rejält. Något som värmer vårt Sambadefensivhjärta.

Blickar vi tillbaka på Fredriks insats igår så är den fullt godkänt och lite därtill. Visserligen var Degerfors under stora delar av den här matchen ofantligt uddlösa i offensiven och de få gånger de försökte få till någonting så stod ÖIS backlinje i vägen. Många bollar nådde alltså inte ens Fredriks nävar.

Men när bollen väl gjorde det så fanns han där – på rätt ställe. Som i den första halvleken då Brandeborn fick öppet skottläge centralt i straffområdet. Trots att han mörsade på efter marken så lät sig Fredrik inte överlistas. Nej då, där stod han och väntade på bollen. Sedan fällde han ut benet och styrde bollen rakt upp i luften. Under bollens färd reste han sig upp och hoppade därpå upp och plockade ned bollen. Han bjöd alltså till och med på ett cirkusnummer. Mitt under brinnande match! Låt vara att det med all sannolikhet inte var planerat. Men det skiter vi i.

Skall dock ha lite minus för sina insatser med fötterna. Ibland tycker vi att det känns som att han har en övertro på sina fötters bollkontroll och känslighet. Du är ingen Neuer än. Det fick vi bekräftat på både liggande- och rullande boll.

Johan Pettersson 3 (Felix 4, Christian 3, Jonathan 2)

Jaha. Var höll Johan Pettersson hus då? Påminn oss! På högerbacken säger du? OK, ja det kanske stämmer.

Ungefär så var det. För ingen av oss fick någon riktigt bild över Johans insats. Han syntes aldrig till. Sattes oförsynt sällan på några svårare tester heller för den delen. Och det medförde att han väldigt sällan höll i bollen. Han var alltså varken bra eller dålig. Vilket i och för sig kan vara ett rätt så bra betyg till en back. För lägger man inte märke till dem så har de förmodligen inte heller gjort något dåligt eller dumdristigt.

Vi är dock eniga om att Johan Pettersson gärna hade fått fylla på mer i offensiven. Framför sig hade han den namne Hedman som när bollen, för en gångs skull, befann sig deras sida av planen var på tok för ensam. Vi klagade lite på Tommy och hans ovilja att följa med upp i anfallen mot Oddevold och här och nu gör vi detsamma med ”JP”.

Vi kräver inte att det skall vara Marcelo-style, men det skadar inte att försöka hjälpa till då och då. Det ställer fler frågor till motståndarens backlinje, som Jens Fjellström hade sagt. Och vi ställer gärna så många frågor som möjligt. Men det går inte om ytterbacken inte följer med!

David Leinar 3 (Samtliga 3)

En vanlig Leinar-dag på jobbet.

Tung och tuff som en betongklump i försvaret. Opasserbar. Kungen av nickduellerna. Både i defensiven men även i offensiven när det vankades hörnor.

Ja, vad mer finns att tillägga? Säkerligen en hel del, men ingenting vettigt. Han gjorde vad han skulle. Inte så mycket mer än så. Men det räcker. En vanlig Leinar-dag på jobbet.

Hannes Sahlin 3,66 (Jonathan och Christian 4, Felix 3)

Dagen till ära hade Hannes fått en ny mittbackspartner. Om vi bortser från matchen i Grundsund så var det här första gången som Sahlin och Leinar spelade ihop. Men vilken succé! Raka motsatsen mot vad mittlåset har mäktat med det senaste. Nu var det åter lugnt och tryggt. Man släppte helt enkelt inte en djävel över bron. Till skillnad från Robin Jonsson, som är mer tillbakadragen och inte lika dominant som Leinar, så gormar och dirigerar vår kapten laget stup i kvarten. Kan det ha varit det som hjälpte Hannes till en bra insats? Att hela tiden få uppbackning och en uppdatering över var spelare och boll befinner sig.

För Hannes var nog den bättre av de två. Trots Leinars Leinar-dag. Det var en fröjd att se honom! Passningarna satt. Men framförallt så satt glidtacklingarna. Oh Jesus crist! Han räddade och avvärjde farliga Degerforslägen innan det brände till rejält flera gånger. Precis när motståndaren var på väg att trycka in bollen i boxen så dök han upp med en perfekt tajmad glidtackling. Gilla!

Det här var faktiskt riktigt bra. Inte minst var det en liten ångestdämpare inför stundande matcher. Nu vet vi att vi har ett mittlås som fungerar även om Robin Jonsson inte finns med. Det ger också ett större andrum till Robin själv som kan ta det extra lugnt med sin magmuskel och rehabilitera den väl innan han ger sig ut på fältet för att jaga Superettare igen!

David Björkeryd 2 (Samtliga 2)

Vi gör nog bäst i att dela upp Björkeryds insats i två delar. En del som var godkänd. En andra del som inte var lika godkänd. För här svängde det! Stundtals var det tvärstängt. Stundtals stod dörren på vid gavel. Och så ska vi väl inte ha det! Dörren ska väl vara stängd matchen igenom.

I början av matchen var dörren i alla fall stängd. Då hade Björkeryd bra kontroll på grejerna. Samspelet med Tommy Lycén fanns där och han hittade den långa passen till Richard Yarsuvat även den några gånger.

Tyvärr öppnades dörren helt i upptakten av den andra halvleken. Vem fan öppnade den? Den ska ha stryk! För helt plötsligt blev han om- och förbisprungen ute på sin vänsterkant flera gånger om. Och det av Degerforsspelaren Rennie. Vi ska vara glada att det inte smällde till rejält bakom Fredrik Andersson – för det var otroligt nära. Vi får tacka Rennie och hans avslut för det. Passningen som gick till Johan Pettersson som rensade iväg bollen till hörna någon meter från mållinjen tackar vi också för! Danke.

Vad matchen led tycktes orken rinna ur Davids kropp. Den där gnistan fanns inte där fullt ut och i hemlöpen hann han inte alls med. Istället fick Tommy Lycén lägga i räserväxeln och styra hemåt och täcka upp. Men nej, vi glömmer nog det här. Nu. För det var inget att skriva in i någon bästa-insats-bok. Sannerligen inte.

Har du glömt det än?

Johan Hedman 2,66 (Felix 4, Jonathan och Christian 2)

Här var det delade meningar! I alla fall delade betygutdelningar. Felix drämmer in en fyra och tycker att Johan Hedman står för en av sina bästa insatser i den rödblåa tröjan. Resterande två tycker visserligen precis som Felix att de två assisterna är riktiga godbitar och att man förtjänar ett stort plus i kanten om man lyckas smeka fram två assist. Men ändå räcker det inte till mer än en tvåa. Och det på grund av prestationen under matchen i sin helhet.

Och det är där det krångliga börjar. För det råder oerhört tudelade åsikter kring Hedmans insats. Var den bra? Eller dålig? Är den värd en fyra, trea eller en tvåa? Vad gjorde han som var bra? Etc, med mera och så vidare. Ni hajar. Vi har olika bedömningsmallar eller så såg vi väl två olika matcher. Det kanske är så.

Något vi dock är eniga om är att inläggen satt där de skulle och att det gärna får fortsätta så. Gärna! Jättegärna!

Jonathan Lindström 2,33 (Felix 3, Jonathan och Christian 2)

Det händer inte ofta – men igår fick Jonathan Lindström spela på det centrala mittfältet då varken Sebastian Johansson eller Filip Holländer fanns tillgängliga. Och han gjorde det godkänt. I alla fall om man ser till hur det brukar vara.

Framförallt så var han betydligt mer vårdad i sitt spel än brukligt. Han chansade inte lika mycket i sina ageranden utan hade lite mer pondus och här-kommer-jag-och-ni-andra-får-flytta-på-er-känsla. Speciellt i den första kvarten. Tyvärr mattades den känslan av lite vad det led och i slutet fanns den knappt där alls. Då kom han istället fel in i flera situationer och det var inte långt ifrån att han fick lunka av med två ostskivar upptryckta i nyllet för andra matchen i rad.

Men överlag en godkänd insats. Man får ha i åtanke att han inte ofta spelar från start längre – och än mindre på det centrala mittfältet. Det tar ett tag att växa in i kostymen, att komma in i det fullt och att känna sig bekväm. Så är det.

Jakob Lindström 3,66 (Jonathan och Christian 4, Felix 3)

Lagets dammsugare, skall vi kalla honom det nu när Seb är frånvarande? Det skall vi nog. Åtminstone om vi ser till Jakobs insats mot Degerfors. För djävlar vad taggad han var. Redan från start. Han eldade på och slet sedan vidare i vanlig stil. Axlade den lite mer defensiva rollen när brorsan huserade lite längre upp i planen och det gjorde han med den äran. Han var en dammsugare helt enkelt. Han sög upp allt. Varenda boll.

Jakob var dessutom den som hjälpte till att bygga upp anfallen. När backlinjen höll i bollen mötte han, tog emot, vände upp och spelade vidare. Det behöver inte vara svårare än så. Då slipper vi långbollarna mot hårt kämpade anfallare.

Vi skulle nog kunna gå så långt som att säga att han var ÖIS bästa spelare. Men vi garderar oss ändå lite och medger att Yarsuvat och Wallén var på i stort sett samma nivå.

Tommy Lycén 2,66 (Felix och Jonathan 3, Christian 2)

”Hedman kommer på kanten och slår ett inlägg. Inne i boxen kommer en vilt framrusande Lycén som trycker till! Mål! Tommy Lycén gör mål med pannan! Har ni sett!? Det är osannolikt!”

Det var en högoddsare det. Att Lycén skulle nicka in ett mål. Upp med en hand den som trodde det. Nej, precis. Ingen.

Utöver det högst oväntade nickmålet så skötte sig Tommy helt OK. Han hade i alla fall orken och viljan. Han ville uträtta saker. Han ville skapa och vara ett orosmoment för DIF:s backlinje. Och det lyckades han väl med då och då, men tyvärr alldeles för sällan. Skall dock ha en eloge för sitt eviga slit och för att han tog lite mer av den defensiva rollen och hjälpte Björkeryd i hemlöpet när han kom på efterkälken.

Oskar Wallén 3,66 (Felix och Christian 4, Jonathan 3)

Oskar Wallén var igår som han alltid skall vara. Hård, djävlig och otroligt bestämd. Då är han som bäst. För då får till och med de tuffaste av försvarare en jobbig afton. Nedanför på läktaren satt Mikael Stahre och Håkan Mild och man kunde se dem småle när Wallén tryckte till en försvarare i en löpduell så att han stöp i gräset. Det är så det skall se ut. Alltid. Ingen pardon.

Som så ofta förr så befann han sig också på de rätta stället på rätt tidpunkt. När bollen kom in i boxen så fanns han där redo att trycka in bollen. Smack! Det är alldeles underbart att se. Och det är ännu underbarare att Oskar nu har gjort tre mål på två kvalmatcher. Ta gärna med dig den formen in i serien. Snälla!

Richard Yarsuvat 3,33 (Jonathan 4, Felix och Christian 3)

Oj! Vilken fantastiskt bra första halvlek Yarsuvat stod för. Riktigt, riktigt bra. Han tog väl avvägda löpningar, han kom ned i planen och mötte bollen, han jobbade klart varenda hemlöp och stannade inte vid mittlinjen och han kryddade detta med fina nedtagningar och allt som oftast precisa passningar. Det var som natt och dag om man jämför med matchen i Uddevalla. Inget konstigt egentligen – då kom han in i ett väldigt otacksamt läge – men via den här prestationen fick Prytz förmodligen klart för sig att det finns mer anfallsalternativ än Wallén och Karlsson.

I den andra halvleken mattades den lysande insatsen av en aning. Han var inte lika löpvillig och hade framförallt inte lika mycket boll. Så därför lämnar vi det här och nu. För det fanns massvis av positiva bitar och vi väljer att fokusera på dem!

Avbytare

Henrik Carlsson 2 (Samtliga 2)

Här bevisades verkligen vår skadesituation rörande innermittfältet. För Henrik Carlsson fick alltså byta av Jonathan Lindström och lira centralt på mittfältet. Surprise! Skräll!

Men det gick ganska så bra. Bättre än väntat. Speciellt då man har i åtanke att han var tvungen att spela på en ovan position – och dessutom i hans största match som fotbollsspelare någonsin. Visserligen syntes han inte jättemycket, han fanns bara där på mitten, men vi kan inte minnas att han stod för någon jättefadäs och det är väl bra så gott som så. Dessutom höll han på att strumprulla in en balja – men skottet blev en aning för löst och målvakten plockade relativt enkelt upp det skottet.

Emil Karlsson 2,33 (Felix 3, Jonathan och Christian 2)

Är den gamla goda Emil tillbaka? Kan det verkligen vara så bra?

Det här var åtminstone ett steg ytterligare i rätt riktning. Ett steg mot vårsäsongsformen. För nu gör han vad han behärskar bäst. Vad som är det optimala för honom. Han löper i djupled och det i kollosala mängder. Vrioom! Vi slipper numer dumheterna när han går ut på kanten och försöker dribbla av en motståndare vilket i 99 % av fallen istället resulterade i en Boyd Mwila. Alltså att han dribblade av sig själv.

Och det var ju ett av dessa Duracellkaninslöpen som föranledde spiken i kistan. För när Johan Hedman slog bollen i djupet så fanns han där direkt, Emil. Försvararen hade inte en suck i den löpduellen. Den ensamt kvarvarande mittbacken hamnade i valet och kvalet om han skulle stöta eller ha hand om Wallén i mitten och som så många gånger förr leder det till att det blir något slags mellanting. Vilket inte alls blev något lyckat för DIF:aren. Men för ÖIS blev det det! En perfekt passning av Emil nådde Walléns doja. Mål. ÖIS till gruppspel. Bye, bye Degern. Ses nästa år. Kanske.

Alexander Jeremejeff

Spelade för kort tid för att betygsättas. Men mäktade inte med ett jota sedan han kom in. Vi som febrilt hoppades på ett mål och ett stärkt självförtroende. Skit!