Samtal i vintertid #2: Jacob Ryder

And it’s back! Äntligen! Vi talar såklart om intervjuserien “Samtal i vintertid” där vi – håll i hatten – under vinterhalvåret intervjuar olika personer med ÖIS-anknytning. Först ut var Björn Anklev, och sedan dess har det varit lite tyst kring denna artikelserie, men nu kommer alltså episod nummer två. I läglig tid om du frågar oss. Och i och med detta testar vi ett nytt grepp – nämligen att intervjua en supporter istället för en ledare, spelare, eller liknande. Därför bad vi en av ÖIS supportrar, Jacob Ryder, att besvara ett knippe frågor gällande Örgryte IS, något som han gladeligen gjorde. Bland annat behandlar vi den startelva Jacob skulle vilja se med dagens bemannskap, vilken position han helst skulle vilja förstärka samt vilket mål Jacob själv tycker ÖIS bör ha denna comebacksäsong i landets näst högsta serie.

Då denna intervjuserie har som avsikt att fortsätta vintern ut tar vi gladeligen emot eventuellt intervjutips, och har ni några sådana gör ni bäst i att skicka dessa förslag till vår kontaktmejl. Vi passar även på att länka till vår första del av ”Samtal i vintertid”, den med Björn Anklev, om ni endera har missat den eller känner för att läsa den igen. Men nu: Jacob Ryder. Trevlig läsning!

» Samtal i vinterid #1: Björn Anklev (del 1)
» Samtal i vintertid #1: Björn Anklev (del 2)

Vad har du för åsikt i fallet Robin Jonsson, David Björkeryd, Alexander Jeremejeff, Markus Anderberg och Tommy Lycén? Utifrån vad vi vet: gjorde ÖIS rätt?

Att Anderberg, Lycén och Jeremejeff fick lämna tycker jag var ett helt rätt beslut. Anderberg är på tok för skadebenägen och Lycén har helt enkelt i mina ögon inte levererat tillräckligt för att erbjudas ett nytt kontrakt. Jeremejeff fick knappt spela i Söderettan så det är visserligen svårt att säga hur han klarar sig på den nivån men känslan är ändå att Henrik Carlsson är en mer lovande och intressant spelare i anfallet. Rätt beslut där också med andra ord.

Jag hade gärna sett att Björkeryd och Jonsson stannade. David tycker jag är en duktig spelare med fina spetskunskaper i att lägga hörnor och frisparkar. Dessutom kan han användas både på mittfältet och i backlinjen. Jonsson är en riktigt stabil mittback som gjorde en riktigt fin säsong förra året. Att han har rutin från spel på högre nivå är också det en fördel speciellt när truppen för övrigt är väldigt orutinerad.

Dock så anser jag att om vi nu skall etablera oss i Superettan och på sikt utmana om en plats i Allsvenskan så skall detta göras med en ekonomiskt hållbar modell. Vi kan helt enkelt inte göra förlust varje år utan måste nu framöver minst göra ett nollresultat på den löpande verksamheten. Om vi nu inte kunde ha kvar dessa herrar för att hålla budget så var även det ett korrekt beslut. Hur tråkigt det än är.

Om du fick välja en position att förstärka – vilken hade du då valt och vad för spelartyp är det då du helst ser?

Prioritet ett borde vara en mittback till. Förra året hade vi en väldig tur med få skador och avstängningar på våra mittbackar. Vi kan inte räkna med samma medgång i år. Vidare så vet vi heller inte hur Adam Rosén kommer klara sig i Superettan och Hannes Sahlin anser jag att vi behöver på vänsterbacken. Med tanke på att både Leinar och Rosén är så kallade ”bjässar” med stark fysik och bra huvudspel så vore en mer spelskicklig mittback att föredra. Gärna någon som kan sköta uppspelen.

Vidare känns det lite osäkert på yttermittfältspositionerna. En renodlad ytter med snabba ben som kan utmana i en mot en-situationer och slå fina inlägg vore inte fel. Var beställer man en sådan?

Vet att många ropar efter en anfallare till men jag känner mig ganska lugn där. Jag tror faktiskt att Wallén och Karlsson kommer fungera även i Superettan. Dessutom känns kontraktsförlängningen med Yarsuvat väldigt märklig om vi nu skall ta in en till. Vi har ju även Hedman och Carlsson som alternativ.

ÖIS har ju gjort klart med ett stort antal spelare. Vem av dessa tror du sätter störst avtryck på ÖIS denna första säsong i laget?

Aldrig tidigare har det varit så svårt att förutse om värvningarna kommer vara framgångsrika eller ej. Rosén, Ericsson, Lundgren, Hawunger och Paulson har jag bara sett enstaka gånger i aktion och Nilsson, Bratt och Ohlsson har jag aldrig sett spela.

På pappret så känns Lundgren som det mest spännande nyförvärvet men samtidigt konkurrerar han på innermittfältet där konkurrensen är som störst. Jag säger därför Ericsson. Enligt uppgift så skall han varit aktuell för bland annat Gefle och det vore fantastiskt om han kunde göra succé och bli den givne vänstermittfältaren i startelvan.

Med dagens trupp (fler spelare kommer säkert ansluta): vad har du för förhoppningar till Superettan? Bör målet vara att klara sig kvar, eller skall de sikta högre?

Helt klart så bör målet vara att han fyra lag bakom sig när säsongen är över. Jag tycker också att detta är ett realistiskt mål. Nivån kommer vara helt annorlunda jämfört med Söderettan och det är grymt viktigt att vi alla (klubbledning, tränare, spelare och supportrar) behåller tålamodet även om säsongen skulle börja med några förluster. Därför är det ingen idé att gå och drömma om en topplacering för att sedan bli besviken och frustrerad. Hamnar vi på övre halvan så är det en stor bonus.

Utöver nyförvärven så har flera viktiga spelare förlängt sina kontrakt (David Leinar, Sebastian Johansson, Christofer Bengtsson, Peter Abrahamsson m.fl.) och det är kanske ingen högoddsare att någon av dessa blir säsongens viktigaste spelare. Men vilket av alla dessa nya kontrakt var det viktigaste, och varför?

Sebastian Johansson, helt klart. Jag har alltid hävdat att man kommer långt med ett starkt innermittfält. Ta 09 som exempel, för mig är det en gåta att man inte valde att förstärka centralt innan säsongen. Nu blev vi fullkomligt uppätna på mitten och fiaskot var ett faktum.

Nu har vi en riktigt vasst innermittfält med firma Johansson/Lindström och det känns oerhört tryggt. Detta kan bli det avgörande för att vi lyckas hänga kvar.

Vi skall heller inte glömma vikten av rutin. Det är en helt annan grej att gå in på ett fullsatt Tele2 Arena kontra ett öde Klostergårdens IP. Här gäller det att man behåller kylan och inte går bort sig och då behövs rutin i lagen vilket Seb har.

Peter Abrahamsson var givetvis också en viktig kontraktsförlängning men samtidigt så har vi Fredrik Andersson som en nästan fullgod ersättare. För att ersätta Seb hade vi behövt värva och det är inte alltid så enkelt.

Hur ser din startelva ut i dagsläget?

Abrahamsson

Bengtsson – Leinar – Rosén – Sahlin

Holländer – Johansson – Lindström – Ericsson

Karlsson – Wallén

Möjligen skall Lundgren och/eller Ohlsson in istället för Holländer samt Ericsson. Det får försäsongen utvisa. Jag hoppas verkligen att Rosén är tillräckligt vass eller att en annan mittback värvas så vi slipper flytta in Sahlin i mitten. Annars är det inte så mycket att fundera på. Dock så vore det riktigt skoj om t.ex. Bratt gick in och övertygade tillräckligt för att skicka Bengan till bänken.

***

Vi valde även att avsluta intervjun med några frågor mer ställda utifrån ett supporterperspektiv där inte ÖIS lag 2013 behandlas.

Har supporterskapet till ÖIS personligt och generellt förändrats under åren i Söderettan?

Egentligen ingenting. Jag följer ÖIS lika intensivt oavsett division. Den stora fördelen med Söderettan har varit närheten till många bortamatcher. Som heltidsarbetande småbarnsförälder kan jag inte åka iväg på alla långa bortaresor längre hur mycket jag än vill. Därför har det varit kanon med Utsikten, Qviding, Norrby, Oddevold och Trollhättan i samma serie.

Hur har dessa år i ”gärdsgården” påverkat en som supporter?

Inte mycket. Givetvis blir man en lyckligare supporter när det går bra vilket det har gjort i ”gärdsgården” men annars ligger intresset och engagemanget på samma sjukliga nivå som tidigare. Jag tänker på ÖIS flera gånger om dagen, varje dag, året runt.

Ser du någon skillnad i att stå på klacksektionen idag jämfört med när ÖIS höll till i Allsvenskan till exempel stämningsmässigt?

Jag skulle faktiskt påstå att det är bättre drag i klacken idag jämfört med hur det var senast i Allsvenskan. Möjligt att den sportsliga framgången har inverkat på stämningen med framförallt så tycker jag att det har varit ett stort lyft att flytta till det nedre etaget på långsidan. Nu känner man närheten till spelet på ett helt annat sätt och det känns faktiskt som att man påverkar spelarna mer. Då är det lätt att man tar i lite extra trots att rösten börjar spricka helt.

Det finns en kärna av ÖISARE som alltid kommer gå på alla matcher oavsett serietillhörighet. Många av dessa står i klacken så även om publiksnittet har varit lägre i Söderettan så har tappet inte märkts i klacken. Jag tycker även att klacken har blivit mer välkomnande vilket är oerhört viktigt då vi hela tiden måste jobba för att växa.

Minns själv första gången jag vågade mig över från sittplats till klacken. De är dryga 15 år sedan nu. Jag var grymt nervös och rädd för att någon skulle säga till mig att gå därifrån då jag inte visste hur det funkade. Istället kom en stor kille fram till mig och gav mig en flagga vilket var en stor lättnad. Sedan den dagen har jag blivit kvar i klacken.