En dyster stund i ett rum med Sebastian Johansson och Kent Carlzon.

Om man som jag har ett sjukligt behov av att hela tiden hålla sig uppdaterad och av stolthet aldrig tänker låta någon annan få reda på någonting innan man själv vet så blir livet ibland svårt. Det blir exempelvis aningen invecklat när det första man ser på morgonen är att man fått ett pressmeddelande där det står att klubben man följer slaviskt ska hålla en presskonferens vid lunchtid.

Med ett heltidsjobb blir detta aningen invecklat. Med lite tur och mycket skicklighet lyckas man dock ta sig till ÖIS-gården.

Väl på ÖIS gården möts jag av ett väldigt tomt rum. Utan den sedvanliga uppställda bänken för dagens talare. Det är dessutom ganska folktomt. Jag hittar några vänner från  Balders Hage att slå mig ner hos och alla frågar vi varandra om den andre vet något. När svaret från alla håll är nej dör diskussionen ganska snabbt och det är som att vi alla tänker samma sak: ”Det är ÖIS, precis vad som helst kan ha hänt och det är ingen idé att spekulera”

Efter ett tag kommer Kent Carlzon förbi och visar journalisterna från GP in i ett lite avskärmat rum och jag följer med. Efter ett tag i rummet tillsammans med en fotograf och en skrivande journalist från GP kommer en man från bildbyrån och mina vänner från Balders Hage. Efter ett tag kommer tre män in i rummet. Det är sportchef Kent Carlzon, Ulf Larén från styrelsen och Sebastian Johansson defensiv innermittfältare. Det känns som att alla i rummet förstår. Sebastian tittar mot oss med ett snett leende och får ur sig ett försiktigt: ”Hej”

Männen sätter sig till bords och Kent Carlzon välkomnar sällskapet till ÖIS-gården och säger sedan:

– Sebastian är en av de mest professionella fotbollsspelarna jag känner, och det är egentligen det som är själet till att vi har en diskussion när vi skriver kontrakt och lovar varandra vissa saker. Och det är mycket på grund av den professionalism som Sebastian har som fotbollsspelare som han har fattat det beslut som han snart ska få berätta om. Men först vill jag säga att vi kommer att pausa Sebastians kontrakt. För att han känner att han inte får ihop sin vardag. Resten kan han berätta själv.

En lite tagen Sebastian Johansson fortsätter med dyster stämma:

– Det är ju som Kent säger. Jag kommer att pausa mitt kontrakt här i Öis jag kommer inte vara med i den dagliga verksamheten mer. Anledningen till det är dels det att jag och min sambo ska ha vårat andra barn nu i maj. Och det gör ju att det är ju det där livspusslet som jag känner att jag inte får ihop. Jag känner mig otillräcklig hemma och jag känner mig otillräcklig här på ÖIS-gården. Man vill ju vara en förebild för dom unga killarna i laget och som det ser ut nu så kan jag tyvärr inte leva upp till dom kraven som jag har på mig själv riktigt. Då blir det 80% liksom och då känner jag att jag inte riktigt mår bra i den situationen och det är anledningen till varför vi har valt att göra så här.

Efter Sebastians utläggning följer en ganska lång tystnad som bara bryts av en kamerablixt vid ett tillfälle.

Kent Carlzon förklarar därefter att man som spelare i ÖIS med ett kontrakt har vissa förpliktelser men att man som förening ibland även måste se det mänskliga också.

– Sebastian gjorde 104 matcher för IFK Göteborg och under den tiden fanns det spelare som kom och gick som dom ville och det var spelare som inte föll i så god jord hos Sebastian och nu upplever han att han är lite samma problem.

Kent tittar på Sebastian och säger:

– Du har sagt till mig att du är förbannad på dig själv att du inte kan göra så mycket som du vill och då ser du framför dig dom spelare som gled lite under den tiden i IFK Göteborg.

– Jo, så är det nog. Man måste nog vara ärlig mot sig själv. För det känns verkligen bäst i magen att ta det här beslutet. Även om det så klart känns tråkigt, fyller Sebastian Johansson i.

Stämningen i rummet är bland oss journalister förstående. Nästan tagna av stundens allvar sitter jag, killen och tjejen från GP samt mina vänner från supporterklubben och stirrar på en ganska tagen Sebastian Johansson som berättar om sin framtid och poängterar att han inte tänkt sluta spela fotboll.

– Även om det inte blir ÖIS nu så vill jag gärna spela någon annanstans och sedan vet man ju aldrig. Om dörren fortfarande är öppen sedan när det privata faller på plats lite bättre så kanske jag hittar tillbaka hit till ÖIS-gården. Det får vi se då.

Kent Carlzon förklarar därefter att klubben befinner sig i en situation där man måste ställa krav på alla spelare oavsett vad dom heter. Han förklarar att man befinner sig i den situationen som ÖIS gör så måste man ställa krav på spelarna och med Sebastians situation blir det svårt att hinna med. Kent förklarar att situationen självklart varit enklare om klubben hade kunnat heltidsanställa sina spelare.

– Jag har ju pratat med Sebastians flickvän som hämtar och lämnar på dagis, handlar, lagar mat och sedan kommer Sebastian hem och mår dåligt. Att Sebastian då tar detta beslutet ser jag som en väldigt fin sida av honom. Då känner jag att vi som förening också att vi har ett socialt ansvar

-Det optimala är väl att Sebastian jobbar på nu, får sitt barn och att vi går bra i serien och kan ta tillbaka Sebastian till hösten igen. Men vi är inte i det ekonomiska läget just nu helt enkelt. Vi har inte de resurserna även om vi hade velat. För detta är en oerhört stor förlust. Men jag vet ingen som mår bra av att bli tvingad när det inte känns bra i magen.

Sebastian öppnar efter det den allmäna frågestunden då Kent Carlzon förklarar att de inte har några nya spelare på gång in i laget just nu. Man kommer att se över om det finns något tillgängligt eller om man behöver något men att man i nuläget inte har tittat på något. Kent påpekar då att matchen mot Häcken gav viss arbetsro. Den gav precis rätt besked. Även om man inte kan förlita sig helt på en enda match menar Kent att den visade på att de unga spelarna håller på en högre nivå än många trott.

Han vädrar också tanken om att Markus Lantz är ett alternativ även om han inte riktigt passar in i policyn med unga snabba spelare varpå Sebastian Johansson flikar in:

– Säg som Beckham sa om sin snabbhet, det är svårt att förlora något man aldrig haft.

En kommentar som lockar fram skratt. Inte minst från Kent Carlzon.

Frågestunden fortsätter men det mesta som frågas är redan besvarat. Sebastian får ännu en gång poängtera att han kan tänka sig att komma tillbaka men att ska satsa på att göra klart sina studier innan han tar beslut om framtiden. Han understryker att hans förhoppning är att fortsätta spela fotboll i någon form. En märkbart dyster Kent Carlzon uttrycker att det är väldigt svårt att arbeta som sportchef med en väldigt begränsad plånbok samtidigt som han ser det som en intressant utmaning att arbeta med att hitta rätt talanger.

Det hela avslutas med att Sebastian får en blomma i rödblå färger av Kent Carlzon som den sistnämnde tydligt poängterar inte är någon begravningsblomma utan ett tack för den tid som varit samtidigt som en kvinna från GT önskar Sebastian lycka till med studier och barnafödandet.

Så avslutades stunden på ÖIS-gården. Den ganska dystra stunden. Frågan vi nu ställer oss är vad klubben väljer att göra nu? Är det dags för Jakob Lindström att redan nu axla manteln och bli det defensiva ankaret? Är det dags för Markus Lantz att snöra på sig skorna? Eller har Kent ett äss i rockärmen?

Allt det där känns just nu oväsentligt. Vi på sambadefensiv vill tacka Sebastian Johansson för den här tiden och ska försöka återkomma med en längre intervju med honom. Då ska vi försöka bena ut saker och ting. Vi ber alltså att få återkomma.