ÖIS är yngst i serien

I och med den risiga ekonomi som ÖIS befogar över har föreningen varit tvunget att ta en annan väg för att över huvud taget ens överleva. Man har fått bortse de äldre, rutinerade och tyngre värvningarna vilka man har suktat efter under tidigare säsonger och istället vänt blicken mot yngre förmågor med karriären framför sig. Spelare under utveckling, alltså. Guldkorn som ännu inte blommat ut och gjort sig ett stort namn i svensk elitfotboll. Det var den enda – dock hårda – vägen att vandra med det som ÖIS bär med sig i bagaget. Jobbigt, tufft och irriterande kan tyckas. Men det finns inte så mycket annat att göra. ÖIS har inte löneutrymme att ro hem en färdigutvecklad klasslirare. Det håller inte för ÖIS 2013. Det är den bistra sanningen som man nog får vänja sig vid illa kvickt om man inte redan har gjort det. Istället får ÖIS sätta sin tillit till de yngre förmågorna så som Jakob Lindström, Filip Holländer, Oskar Wallén och Johan Lundgren. De som fortfarande drömmer om Allsvenskan och senare även utlandet. För ungt: ja, det kan man verkligen säga att ÖIS som lag är. Faktum är att ÖIS kan titulera sig Superettans yngsta lag.

Ja, så är det faktiskt. Att ÖIS är Superettan 2013 yngsta lag med samtliga spelartapp och nyförvärv inräknade (det kan alltså fortfarande ske mindre förändringar vid nya spelarinvesteringar). Kanske ingen större överraskning i och för sig, men ÖIS är långt ifrån det enda laget som lever på små resurser och som därför får leta på ställena där de mer täta klubbarna aldrig ens bemödar sig ta en titt. Bland annat är Östersunds FK och Jönköpings Södra IF två av lagen som ligger ÖIS hack i häl. Och det med en väldigt liten marginal.

Om man istället lägger fokuset kring toppen av lagens snittåldrar så hittar vi tre lag som har passerat 25 år. Nämligen storsatsande Hammarby IF och IK Brage samt vår toppkonkurrent under 2011 – Varbergs BoIS. Där bakom ligger ett antal lag och lurar, däribland GAIS. Konstigt kan tyckas, i och med deras babbel om en trasslig ekonomi och att de också vill in på ”värva yngre-spåret”. Vidare kan vi finna Ängelholms FF, det tidigare Allsvenska gänget Örebro SK och Ljungskile SK bland lagen som har gnetat sig över 24-årsstrecket. Alltså finns det bubblare så som Degerfors IF, Falkenbergs FF, GIF Sundsvall, IFK Värnamo och Landskrona BoIS som varken är bu eller bä vad gäller ålder och som därför parkerar någonstans i mitten. De sticker alltså inte ut varken åt det ena eller det andra hållet. De verkar hålla en ganska så god nivå. Åtminstone får man anta det sett till ÖIS, J Södra och Östersunds FK i botten och Hammarby IF, Varbergs BoIS och IK Brage i toppen. De har sina rutinerade rävar som alltid går att luta sig mot när vinden blåser kallt samtidigt som de har blandat upp dessa med nyplantade kvaliteter som inte vill annat än att knäppa lagkamraterna på näsan och visa att han minsann kan konsten att spela fotboll och att målet inte är någonting annat än att slå sig in i startelvan. Jag tror att det kan vara en perfekt mix. En mix av ungt och gammalt, precis som experterna brukar tala om. De hävdar att det är en framgångsrik uppblandning. Och där är jag villig att hålla med. Så länge karaktärerna är de rätta, vill säga. Är de inte det kan allt bli en enda värdelös film som aldrig tar slut. Otittbart. Och så är det väl, att något av dessa lag kommer att hamna där. Alla lag kan inte nå framgång – oavsett uppbyggnad och fotbollsfilosofi.

Som ni kan se så är ÖIS Superettans enda lag med en snittålder under 22 år. Stabilt! Och jämför man med Hammarby IF, Örebro SK samt IK Brage är det som två vitt skilda världar. Där finns det sannerligen rutin. De klubbarna kryllar av spelare som har varit med förr. Spelare som kan gemet. Där är ÖIS kanske inte riktigt än (om man bortser några få som nog kan få titulera sig ”rutinerade”). Och det är någonting jag tror är viktigt att bära med sig som supporter. Man får i alla fall inte glömma bort det. Det ter sig inte helt logiskt att ÖIS skall spela bländade i alla matcher, etc. Med en så stor skara av yngre spelare kan det bli lite tufft att hålla uppe en hög och jämn nivå. Självklart är det ett mål man bör sikta på – men likväl kan vi nog alla skriva under på att vi ”vet” att spelet kommer ha sina stunder då det inte alls klaffar. Det ingår i receptet, tyvärr. Alla har en inkörningsperiod och för många av ÖIS spelare kommer den att starta (eller pågå) under kommande säsong. Det vill därför till att ”åldermännen” i alla fall gör sitt yttersta för att bistå med energi och djävlar anamma när spelet och orken tryter. Då krävs det att Abrahamsson, Leinar och Bengtsson i störst mån drar igång maskineriet. Kanske att även Johan Hedman och Emil Karlsson bör räknas in i den gruppen med tanke på att de varit med ett par år och dessutom kan stoltsera med en ålder som de flesta i ÖIS inte når upp till. Det kommer onekligen att vila ett stort ansvar på dem.