En cuptriumf.

Det finns olika sätt att visa styrka på. Den normala definitionen av en kraftdemonstration är att laget fullständigt kör över sina motståndare i 90 minuter. Fast det finns andra sätt att göra det också.

I gårdagens match mot Syrianska FC visade man att det går att visa styrka på andra sätt. Man brukar säga att en av de viktigaste egenskaperna som finns för att utvecklas, både som människa och fotbollsspelare är att lära av sina misstag. Med det i åtanke visade man under gårdagen en enorm styrka.

Man ska inte säga att den första halvleken var bedrövlig. För då glömmer man försvarsspelet som trots allt höll ihop på ett fullt godkänt sätt i den första halvleken och gjorde att Syrianska inte kom till speciellt många riktigt farliga chanser i den första halvleken trots en tydligare tanke med sitt anfallsspel än hemmalaget. Det är svårt att klandra Jonathan Azulay för att han inte klarar av nickduellen med nära två meter långe Dinko Felic när Syrianska strax innan pausvilan gör matchens första mål.

Anfallsspelet i den första halvleken däremot var under all kritik. Man hade kunnat lägga skulden på Emil Karlsson och Ricky Yarsuvat som hade evinnerligt svårt att skapa något längst fram i banan men det hade inte varit helt rättvist. Då man envist hela den första halvleken igenom söker de två anfallarna med en långboll så fort det finns en liten chans att bollen kan hitta fram. Både Ricky och Emil har många goda egenskaper men ingen av de två är spelare att söka med höjdbollar. Båda är visserligen starka i kroppen men ingen av de två är i närheten av att besitta de targetegenskaper som Oskar Wallén är ensam i truppen om att vara begåvad med.

Då inte heller lagets yttermittfältare rosar marknaden i den första halvleken blir det väldigt svårt att ha ett kreativt anfallsspel.

Holländers formsvacka

Just laget bekymmer med yttermittfältarna i den första halvleken belyser frågan om Filip Holländers vara eller icke vara i en startelva. Den unge yttermittfältaren har under våren inte alls visat upp den form som under fjolåret var en starkt bidragande orsak till lagets framgångar. Frågan är vad som har hänt med Holländer? Har han slarvat med träningen under vintern? Är Filip Holländers bollbehandling inte tillräckligt bra för spel på högre nivå? Är det psyket som spökar?

Självklart är det helt omöjligt för oss vid sidan om att svara på. Klart är dock att någonting inte står helt rätt till. Filip har själv uttryckt att han känner viss frustration över sin form. Förhoppningsvis handlar det också bara om just dålig form. För jag vill inte tro att det är så att Filip Holländers förmåga att springa förbi ytterbackar och slå bra inlägg inte håller för superettan. Det med tanke på hur bra han var under förra säsongen hade det varit evinnerligt tråkigt om det var så att han helt enkelt inte höll för spel på en högre nivå.

I ekvationen vi använder för att förstå oss på Filip Holländer tar vi dock med det faktum att man under försäsongen mött motstånd av mycket hög klass jämfört med vad laget ställdes emot förra säsongen förutom Utsikten har man enbart mött lag som är bättre än samtliga lag man ställdes mot förra säsongen. Om man kommer in i en matchserie med så tuffa matcher på fel sätt kan det lätt att fastna i fel mönster både mentalt och spelmässigt. Kanske kan lite spel i U21-serien och lättare motstånd stärka Filip.

Uppryckning efter paus

Inte för att på något sätt strö salt i såren på en formsvag Filip Holländer men det var i den andra halvleken då Filip ersatts av Sebastian Ohlsson som spelet lyfte. Lagkapten Lindström och de andra spelarna lämnades en ganska lång stund själva i omklädningsrummet då Prytz och Karlén satt kvar på bänken bredvid planen på Valhalla halva pausvilan för att diskutera byten. Oavsett om det var Jakob eller någon av de andra spelarna som tog ton i omklädningsrummet i pausen så fick man resultat efter vilan.

Sebastian Ohlsson kom in och gav energi på sin kant, bollarna började leta sig genom mittfältet upp mot anfallarna och allt såg genast mycket bättre ut efter pausvilan. Helt plötsligt blev det grinigt på planen, ett tecken på att man insett allvaret. Mot en ursinnig Lolo Chanko kunde Jakob Lindström vinna fler och fler dueller och tillsammans med den mer offensive Johan Lundgren styra upp anfallsspelet till något mycket mer effektivt än i den första halvleken.

Jacob Ericsson personifierade den uppryckning laget stod för i den andra halvleken då han spelade upp sig avsevärt mot hur vi tidigare sett honom i sällskapet och fyllde på framgångsrikt från sin kant och även visade kyla i sitt försvarsspel. Tvärt emot den nervösa och stressade spelstil han tidigare haft.

Konsten att gå hela vägen

Att laget lyfter sig spelmässigt i den andra halvleken är en sak. Det hade vart synd och skam om man inte fick ordning på det bedrövliga anfallsspel man spelade i den första halvleken. Vad som däremot är än mer imponerande är att laget lyckas med det som ÖIS under tiden innan Hans Prytz många gånger haft väldigt svårt med. Nämligen att sätta massivt tryck mot motståndarmålet då det behövs som allra mest. Då spelet blev bättre lyckades man också komma till målchanser.

Minns Hedmans nick, som Dwayne Miller i Syrianskamålet får en finger på och petar i stolpen, eller Oskar Walléns stolpträff efter samme Millers minst sagt tveksamma ingripande på en långboll utanför straffområdet. Med lite tur i någon av de situationerna hade man utdelningen varit betydligt bättre.

Istället kom utdelningen då Emil Karlsson krutat in en lös boll i straffområdet via ribban och Jakob Lindström tagit ytterligare steg i sin karrär. För det var precis det Jakob Lindström gjorde igår på Valhalla IPs plastmatta. Han visade återigen att det är psyket som är hans främsta egenskap som fotbollsspelare då han utan tvekan stegade fram i ett skarpt läge och tryckte dit en straff med en självklarhet vid straffpunkten värdig Rickie Lambert.

Med segern mot Syrianska ligger sällskapet nu delad etta i grupp fyra tillsammans med allsvenska Halmstad BK. Nästa vecka väntar allmänna idrottsklubben från Solna på Valhalla. En vinst i den matchen och ett avancemang från gruppen är nära.