Svenska Cupen 2013: AIK

Så här dagen innan match går vi på Sambadefensiv vidare med vår ”inför-Svenska-Cupen”-genomgång där vi simpelt nog tar tempen, jämför och kontrollerar vår kommande motståndare. Vi försöker ge er allt matnyttigt, helt enkelt. En liten inblick, utan att ni skall behöva göra er research på egen hand, i hur AIK har skött sig under 2013 första månader. För det gäller att ha stenkoll på vad som väntar. Framför allt för Hans Prytz, Jonas Karlén, Marcus Lantz och hela spelartruppen förstås – men för att kunna göra en bedömning kring vad som är realistiskt att tro och hoppas på så är det väl på sin plats att även supportrarna har ett hum om både det ena och det andra.

AIK, laget som under förra säsongen var med i kriget om guldet ända in i det sista, har fortsatt huvudtränare Andreas Alm vid rodret. Intet nytt på den fronten. Det är inte heller något nytt att man fortsatt räknar med att tillhöra topplagen i Allsvenskan. Man har grunden – laget – för att lyckas. Nu är Råsunda riven och den sista matchen någonsin har nu spelats där, och istället kommer AIK att flytta in på Friends Arena. Tråkigt, tycker somliga. Nu försvinner all tradition. Skönt, tycker vissa. Nu får de en arena i toppklass där det finns en chans att bygga upp en ny vinnarmentalitet. Och publiken är onekligen med. AIK har sålt över 9 000 årskort vilket är Sveriges toppnotering just nu.

Rent resultatmässigt har det faktiskt varit ganska så risigt under 2013. Det får man ta och säga. Målskyttet, speciellt, har sackat rejält. På säsongens fem inledande matcher mäktade AIK endast med att sätta två bollar i nät (ett mot Portland Timbers och ett mot Halmstad BK förra helgen). Pretty fucking far from OK! Visst, man har tappat Mohamed Bangura till Elfsborg, men anfallsbesättningen AIK förfogar över håller fortfarande en oerhört hög klass. Karikari, Goitom, Kennedy, och listan går vidare. Två mål på 450 minuter är ett underbetyg. Det går inte att säga något annat.

Men målskyttet rasslade till å det grövsta i tisdags när man matchade mot AFC United (tidigare Väsby United). Mot ett lite lättare motstånd släppte AIK lös och vann med 5-0. Inget snack om den saken. Där visade klasskillnaden upp sig och siffrorna rann iväg. Kanske lite för långt. Det vore ju riktigt tröttsamt om detta skulle få AIK att finna lösningar som man inte fann under tidigare matcher även på söndag. Att det knöt upp några hårt åtdragna knutar. Att det kommer få AIK att släppa lös lite mer och våga ta lite mer initiativ. Den risken finns. Anfallare, framför allt, behöver göra mål för att må bra. Det må vara en klyscha utöver det vanliga, men det stämmer likväl. Dessutom behöver ett lag som helhet göra mål och vinna matcher för att komma in i en härlig känsla. Kanske har AIK nu hamnat där, kanske får ÖIS känna på detta om bara ett par dagar.

AIK:s matchrad hittills:

2013-02-08 VC Fusion – AIK 1-0
2013-02-17 FC Dallas – AIK 0-0
2013-02-20 San Jose – AIK 0-0
2013-02-23 Portland Timbers – AIK 1-1
2013-03-03 AIK – Halmstads BK 1-2
2013-03-05 AIK – AFC United 5-0

Vad som går att notera gällande AIK inför söndagens match mot ÖIS på Valhalla IP är att man kommer att få klara sig utan mittbacken Niklas Backman. Enligt rapporter fick han avbryta AFC United-matchen efter att olyckligt ha landat fel efter en nickduell i offensivt straffområde med bara tio minuter kvar att spela. Men i och med att han och Per Karlsson agerade mittbackspar den matchen samt att det är Alexander Milosevic och Daniel Majstorovic som har hållit hus i mitten av backlinjen i majoriteten av tillfällena hittills under säsongen så skall det inte ha någon större effekt på AIK och dess prestation mot ÖIS. Andreas Alm hade med största sannolikhet ändå inte placerat Backman i en kommande startelva. Nej, där sägs alltså Milosevic och Majstorovic åter gå in (med möjligheten att Alm istället väljer Per Karlsson tillsammans med endera Majstorovic eller Milosevic, det återstår att se).

Kan bli ett par minst sagt intressanta dueller vid och runt AIK:s backlinje på Valhalla IP. Är ÖIS mittfältare lite mer precisa i sitt djupledsspel kan Emil Karlsson med sin snabbhet säkerligen rycka ifrån både Milosevic och Majstorovic både en och två gånger. Där har ÖIS ett övertag. Men det gäller att Emil Karlsson löper rätt och tar sig ur markeringen av de tuffa och starka backarna och att Johan Lundgren, kanske framför allt, kan hitta bollarna som sätter Emil Karlsson i bra lägen. Mot Syrianska FC var det alldeles för dålig kvalitet i den delen från ÖIS sida, vilket vi fick se tecken på i den första halvleken, och när ÖIS kom ut som ett nytt lag i halvlek nummer två var det inte lika aktuellt att försöka nå Emil Karlsson i djupledslöpningarna. Men nu lär ÖIS få en ny chans. Bara att hoppas att ÖIS har vässat till insticken.

På resterande delar av planen råder det desto större frågetecken. Att Ivan Turina startar i målet känns väl ganska så självklart, men i övrigt finns det alternativ i mängder. Men kanske att Andreas Alm ändå lägger sin tillit till Martin Lorentzon på högerbacken och Nils-Eric Johansson på vänstersidan. Det är åtminstone vad AIK:arna önskar. Mittfältet önskar de mönstra med Robin Quaison, Celso Borges, Ibrahim Moro och Nabil Bahoui även om dessa bland annat kan ersättas av Helgí Danielsson, Viktor Lundberg, Lalawélé Atakora eller Martin Kayongo-Mutumba. Det finns en uppsjö av tänkbara namn.

Mot AFC United spelade duon Christian Kouakou och Kwame Karikari längst upp i planen. Den konstellationen lär nog inte kvarstå till på söndag. Det får vi anta. AIK har sin sista chans att göra någonting av cupspelet då man förlorade mot Halmstad BK med 1-2 i den inledande omgången – och då finns det betydligt mer spets att putta in. Kouakou bör i alla fall få stå åt sidan. Karikari å sin sida ökade nog sina aktier rejält genom att drämma dit ett hattrick i tisdags, och det gör även att han känns som en av kandidaterna. Men bredvid honom lägger jag mina pengar på att Henok Goitom kommer att spela. Goitom som smällde dit en straffspark sent i den förra cupmatchen. Men det hjälpte inte till mer än att snygga till slutsiffrorna den gången.

Men det är ju så det är. AIK måste slå ÖIS för att ha en chans till en Europa League-plats. Misslyckas man med detta blir Syrianska FC-matchen helgen därpå helt betydelselös. Då har de ingen chans att knipa gruppens förstaplats. Tre, eller fyra, poäng kommer inte att räcka. Och det är så klart AIK väl medvetna om. Det var till och med så att Andreas Alm efter förlusten gick ut i media och sade något i stil med att ”nu blir oerhört svårt att bli gruppsegrare.” Det blir en sista chans att rätta till problemet mot ÖIS på söndag. Förmodligen framför ca 4-500 tillresta Stockholmare. Så det vill till att ÖIS är med från start, att taktiken är rätt upplagd och att laget är med från start. Är de inte det så känns möjligheten att kunna vända på skutan i den andra halvleken mindre trolig då AIK säkerligen är vassare och bättre på att döda en match med den matchbild som var förra söndagen än vad Syrianska FC bevisligen är.