Vinst men inte mycket mer på ÖIS-gården

Det blev ingen match för historieböckerna på ÖIS-gården denna lördagförmiddag. Matchen slutade 1-0 efter att Ricky Yarsuvat gjort matchens enda mål. Bara 1-0 mot Qviding var ett resultat som kanske inte riktigt levde upp till många supportrars förväntningar och insatsen var därefter.

En backlinje att vara stolt över

Joakim Hall och Tobias hade fått ansvaret att stänga kanterna och gjorde det efter förutsättningarna bra. Tillsammans med David Leinar och Adam Rosén i backlinjen utgjorde de dagens stabilaste lagdel. Självklart är det aldrig glädjande att målfabrikationen är så skral som den var i denna match när motståndet heter Qviding FIF och spelar i en lägre division men är det något man ska ge Hans Prytz beröm för så är det att han har lyckats styra upp ett försvarssspel som i åratal varit en källa till oro, frustration och ilska.

Så länge jag kan minnas har ÖIS svagaste lagdel varit backlinjen och många gånger har det varit just där skulden lagts när den åttonde trepoängaren tappats till ett kryss eller en förlust i 89:e. Under Hans Prytz har det visserligen också tappats ledningar men det har ganska sällan enbart varit med backlinjen att skylla. Det fina i kråksången numera är också att spelare som Tobias Bratt och Joakim Hall med enkelhet kan kastas in utan att några större missöden sker. När Carl Hawunger i den andra halvleken kliver in som vänsterback och skickar upp Joakim Hall på mittfältet finns det inte heller då några tveksamheter. Hawunger sköter sin uppgift galant. Det finns en tydlig plan för hur försvarasspelet ska skötas. Alla vet sin plats i ledet och åtminstone utifrån ser rollfördelningen solklar ut.

Med en hårt diciplinerad backlinje med en solklar rollfördelning blir det per automatik ganska enkelt att spela mot ett Qviding med ambitionen att rulla sig igenom sina motståndare utan att riktigt ha förmågan att slå den avgörande passningen. Man kan visserligen beundra Qvidings bestämdhet att hålla sig till sin spelmodell och aldrig gå ifrån den men frågan är om det är ett spelsätt man kommer vinna division 1 med. För att ta sig upp från en serie som divsion 1 Södra krävs troligtvis mer än ett hyfsat kortpassningsspel. För Qviding hamnar lätt i samma fälla som flera lag som de senaste åren försökt spela det som i folkmun kallas tiqui-taca. Man klarar av den enkla delen dvs kortpassningarna i backlinje och en bit upp därifrån men när den avgörande bollen ska slås eller när de smarta löpningarna ska tas har man stora problem.

Ett aggressivare presspel kunde hjälpt

Det kan ha varit medvetet men då och då sjönk ÖIS:arna lite väl långt ner när det skulle till att vinna tillbaka bollen vilket gjorde att gästerna fick god tid på sig att vända sig rätt och hitta genomskärare. Visserligen lyckades man ytterst sällan slå en längre passning som hotade nämnvärt.

När Jakob Lindström vinkade upp sina mannar till att sätta press och Prytz eldade på Emil Karlsson och de andra längst fram i planen att sätta press vann man ganska omgående tillbaka bollen eller fick sina motståndare att spela ut densamma över valfri linje.

Med ett lite mer aggressivt presspel i större delar av matchen hade man kunnat ha ett mer sinnrikt anfallsspel där man kunnat skapa fler målchanser än den relativt skrala utdelning man hade i dagens match på ÖIS-gården.

Ett anfallsspel präglat av missförstånd

Tyvärr blev det inte någon lyckad förmiddag för Simon Alexandersson från Vetlanda. Hans inhopp i den andra halvleken bjöd mest på ett antal missförstånd. Självklart är det svårt för en spelare som inte spenderat mer än två veckor med laget att göra allt rätt i matchsituationer och förstå sina medspelare i alla situationer. Frågan är dock hur detta påverkar Alexanderssons framtid i klubben.

Eftersom han får chansen att spela matcher med laget så finns självklart en ambition att spelaren ska göra bra ifrån sig i den matchen. Frågan är dock om man inte hade gett spelaren chansen från start om det var så att man verkligen ville sätta spelaren på prov. Kanske var det så att detta inte var en vanlig provspelsmatch utan Alexanderssons första träningsmatch som ÖIS:are?

Det var inte Simon Alexandersson som hade smärre problem med kommunikationen. Det fanns tveksamheter i kommunikationen även mellan Ricky, Emil och de som skulle leverera bollar till de två. Ricky såg visserligen mer bekväm ut i sin anfallsroll än på länge men han och Emil gick lite för ofta på samma bollar och situationen i den första halvleken när de båda tror att den andre är offside och inte vill ha bollen är inte alls bra.

Men gudarna måste varit emot sällskapet denna eftermiddag. Annars hade Rickys cykelspark gått in. Det är väl bevis nog?