ÖIS tog tre poäng mot BoIS

Ett kontringsspel av högsta klass, fyra mål och tre rykande färska poäng rakt ned på kontot. Så kan man i korta ordalag sammanfatta ÖIS eftermiddag på Landskrona IP. Efter tre mål i den första halvleken var känslan inför de avslutande 45 minuterna god, trots att hemmalaget reducerade till 1-3 just innan paus. Men ett tidigt frisparksmål efter paus signerat Andreas Dahl skapade darrfötter hos ÖIS, som flera gånger om var nära att släppa in en kvitteringsboll. Men det hela fick ett lyckligt slut efter att Emil Karlsson i matchens sista minuter gjort en Lewandowski och krutat upp en boll i krysset.

Nej, det råder ingen större tvekan om att de Öisare som valt att spendera sin söndagseftermiddag i Landskrona gjorde rätt i sitt val. Inte heller råder det någon tvekan om att ÖIS, åtminstone i halvlek ett, presterade säsongens hittills bästa fotboll. Rent spelmässigt var det inget större övertag, men taktiken att spela på Emil Karlsson i djupet var väluttänkt. Speciellt då Landskrona BoIS:s försvar läckte som ett såll. Det var öppen gata gång efter gång. Tänk er Avenyn en söndag morgon, timmarna efter att rusningen lagt sig. Utan att överdriva hade ÖIS kunnat panga in fyra, fem bollar om effektiviteten landat några procentenheter högre. Så många kvalitativa målchanser hade man.

Framför allt kan nog den inledande kvarten tillskrivas den mest händelserika under denna säsong. Det var chanser åt båda håll, om än mestadels i ÖIS favör. Men man skall inte glömma att hemmalaget sånär fick en drömstart man bara kan drömma om. I matchens andra minut hade man nämligen en boll i överliggaren efter en skarvnick på en av Andreas Dahls alla frisparkar. Klang, sade det. Ruskigt, ruskigt nära en upprepningen av det som skedde i Södertälje för någon vecka sedan.

Innan ÖIS inom loppet av några få minuter både tog ledningen och utökade densamma skulle man dock utjämna ramträffsstatistiken. I den tionde matchminuten fick ÖIS nämligen en hörna som Adam Rosén nådde högst på. Centimeterna var dock på Bill Halvorsens sida och istället för i mål så tog bollen i ribban innan den flög ut över kortlinjen.

Men därefter tog det fart. Och det rejält. Något som vi kan tacka Oskar Wallén för. Det var nämligen han som tog tag i det och rullade in 1-0 till ÖIS i matchens 13:e minut. Förarbetet stod Johan Lundgren för när han tog emot en skarv av Emil Karlsson och sedan passade fram till Oskar Wallén som stod placerad vid straffområdeslinjen. Stark som han är tog han emot bollen, vände upp och drog till. Enkelt, enkelt, enkelt. BoIS-försvararen hade inte en chans. Inte Halvorsen heller, för den delen.

Vad som därefter skedde var att ÖIS fortsatte att trumma på och rida på den våg som just svallat upp runt och kring BoIS planhalva. Richard Yarsuvat fick en halvchans som täcktes ut till en hörna och Jonathan Azulay smekte fram ett inlägg som även det nickades ut till en hörnspark för ÖIS. Och det var på den hörnan som David Leinar gick upp perfekt och knoppade in 0-2. Sekvensen var nästan identisk med den där Adam Rosén prickade virket, men denna gång hamnade bollen på rätt sida målburen. Snacka om drömstart!

Utan något som helst tvivel presterade ÖIS säsongens bästa fotboll i den första halvleken. Man låg tätt på Landskronaspelarna och det var egentligen bara Bradley Surprise som kunde göra något konstruktivt med bollen. Kanske att även Andreas Dahl kan tillskrivas den titeln, men i övrigt ekade det tomt på framträdande hemmaspelare.

ÖIS stressade dem helt enkelt till att göra enkla misstag. Som i den 17:e matchminuten då Johan Hedman vann en boll på mittplan och kvickt serverade Emil Karlsson i djupet. Från en position långt ned till höger nådde han Sebastian Ohlssons panna vid den bortre delen av straffområdet. Sebbe satte pannan till och det var bara några fingertoppar från Bill Halvorsen som stod i vägen för ÖIS tredje mål.

Tillslut kom ÖIS tredje jubel trots allt, men dessförinnan hann hann Oskar Wallén med att bränna två drömlägen. Det var det där med effektiviteten. Hade den funnits där hade ÖIS punkterat tillställningen totalt innan halvtidsvilan. OK, det är dumt att klaga när man trycker dit tre bollar i första halvlek, men man får gå långt bakåt i tiden för att hitta en match där ÖIS haft sådan gata mot motståndarmålet och där dunderchanser radats upp en efter en. I det första läget kom han ur position efter att ha fått bollen av Emil Karlsson i ett två mot ett-läge och i sekvens två smet bollen några centimeter utanför Halvorsens högre stolpe.

I den 35:e matchminuten kom det ändå. Målet som betydde 0-3-ledning för ÖIS. Och tacka Richard Yarsuvat och Emil Karlsson för det. För det var de två herrarna som låg bakom det hela. Yarsuvat agerade framspelare med ett flackt och välplacerat inlägg och Emil Karlsson tog på sig rollen som distinkt avslutare med pannan. Utom chans för Bill Halvorsen. Tre mål mot noll. Borta mål Landskrona BoIS. Efter 35 minuter. Ni hör hur det låter. Man trodde knappt att det var sant.

Men som bekant går det aldrig att vara riktigt lugn och avslappnad som anhängare till ÖIS. Alltid finns det något att oroa sig för. Någonting som gör att det gnager inom en. Och i detta fall var det Landskronas reduceringsmål på tilläggstid i den första halvleken. Ett skitmål, dessutom. Det går inte att säga annat när man glömmer bort en spelare i de bortre delarna utav straffområdet på en hörna i slutet av den första halvleken. Och där straffade Christoffer Tapper Holter ÖIS skoningslöst. Bollen damp ned rakt på foten varpå han drog till via ett ben och in bakom Peter Abrahamsson. Suck, stånk och stön. Tillbaka på ruta ett.

Det blev inte direkt bättre av att Andreas Dahl beslutade sig för att knorra in en frispark på Lionel Messi-manér i uppstarten av den andra halvleken. Efter att Christofer Bengtsson dragit ned Bradley Surprise till vänster utanför ÖIS straffområde lade Dahl upp bollen och drog till. Ett klassavslut och ett klassmål. Han har en vass doja, den där Andreas Dahl. Det visade han där och det visade han under hela matchen med ett flertal vassa frisparkar och hörnor. Att han kommer ställa till jäkelskap i många motståndarförsvar framöver kan vi nog kallt räkna med.

”Nu får ÖIS vakna, annars sitter snart 3-3” skrev jag i mina anteckningar i den 50:e matchminuten. Det som såg så bra ut i den första halvleken var som bortblåst. ÖIS tog inte löpningarna och man hjälpte inte till när medspelaren hade bollen. Istället blev man statister som tjongade iväg i ren stress. Någonting som Landskrona BoIS tog tillvara på. På högerkanten fyllde ytterbacken Patrik Åström på vilket ställde till bekymmer för Sebastian Ohlsson och Jonathan Azulay, och den för dagen initiativrike och duktige Bradley Surprise serverade djupledsbollar till höger och vänster. Det var faktiskt ett rent under att BoIS inte tryckte dit 3-3. För lägen fanns där. Och spelövertaget absolut. Vad som stod i vägen för en kvitteringsboll var ett uppoffrande ÖIS-försvar och en oförmåga att ta vara på de chanser som dök upp. Ungefär som för ÖIS innan paus, alltså.

När matchklockan nått minut 74 visades Hans Prytz upp på läktaren efter att ha vädjat sitt missnöje mot domaren i en situation där han blåst för frispark åt ÖIS samtidigt som Johan Lundgren och Emil Karlsson löpt sig fria till ett två mot noll-läge mot Landskronas burväktare. Och kort därpå höll han på att få se sitt lag släppa in ett tredje mål. Men ännu en gång var det okoncentration som stod i vägen. För bättre läge kan man näppeligen få. Skottet kom från mitten av ÖIS straffområde efter ett inspel snett inåt bakåt från höger, men samtidigt som samtliga i publiken höjde armarna i en måljubelgest kastade sig Christofer Bengtsson in framför och styrde bollen till en hörna.

Matchen skulle sluta med 4-2-seger för ÖIS tillslut. Målet stod Emil Karlsson för, vilket gör att han seglar upp på tre gjorda mål totalt. Ett bra facit sett över fyra matcher. Riktigt bra! Men mestadels är han nog nöjd över att han tog revansch på sig själv efter att ha missat ett öppet mål bara minuten tidigare. Då kom han helt ren med Halvorsen, gjorde helt rätt när han fintade och gick runt, men sedan blev han alldeles för ivrig och som så många gånger förr stressade han iväg ett avslut. Helt ofattbart att kunna missa ett sådant läge, men det är väl å andra sidan Emil Karlsson i ett nötskal.

Desto mer Emil Karlsson är det att göra mål på de chanser som i praktiken är svårare. Öppna mål är tydligen en övermäktig uppgift, men vända bort försvarare och fullständigt kruta upp bollen i krysset. Där har vi Emil Karlssons melodi. Låt vara, men i längden skulle han nog tjäna på att även kunna sätta dit bollar när målvakten inte är i närheten. Denna gång gick det dock vägen och tre sköna pinnar följde därför med spelarbussen hem till Göteborg. Tack för det!