Positivt ÖIS mot första vinsten

För en vecka sedan hade ÖIS vid det här laget förlorat med 3-0 på Södertälje Fotbollsarena. Assyriska FF var det klart bättre laget – framför allt i första halvlek – och vann tämligen välförtjänt även om ÖIS åtminstone skrapade ihop chanser till ett mål och en bruten målnolla. I dag var det på Öisgården, som sig bör, fullt fokus på nästa uppgift. För om cirka ett dygn vandrar spelarna ut på Gamla Ullevi redo att strida för tre nya poäng. IK Brage står för motståndet, och som alltid gäller det att vara förberedd in i minsta detalj.

Dagen till ära var passet förlagt till Öisgårdens naturgräs, och rykten säger att de invigde mattan redan tidigare under veckan. I och med det börjar också säsongen på riktigt. OK, gräset var inte perfekt på alla ställen, men naturgräs är naturgräs och känslan av att spela fotboll på riktigt gräs gör det värt att det uppkommer några felstudsar här och där. Dessutom gör det nog gott inför morgondagen. Det syntes att spelarna var ovana vid det lite långsammare underlaget mot Falkenbergs FF efter en hel försäsong präglad utav konstgräs. Förhoppningsvis kan detta göra att de känner sig lite säkrare på underlaget och därmed vågar släppa lös lite mer på Gamla Ullevi.

Vad bättre är är att skadelistan börjar tunnas ut. Hela truppen deltog fullt ut i samtliga dagens övningar och de tidigare frågetecknen Henrik Carlsson, Johan Hedman och Filip Holländer rörde sig till synes obehindrat. För två veckor sedan, dagen före premiären, lunkade var och varannan spelare av planen vad träningen led. Nu börjar saker ordna upp sig – och kanske får vi se även denna trio imorgon. Om än på bänken till att börja med, för ingen av dem slår sig in i den startelva som Hans Prytz valt att mönstra.

Likt Felix beskrivit i tidigare träningsrapporter så övergår det mer och mer till att Hans Prytz tar ett kliv tillbaka och beskådar på avstånd samtidigt som Marcus Lantz är den som driver och manar på, håller i övningar och går in och rättar till i vissa situationer när han känner att det krävs. Framför allt slås man av hans positivitet. Han är väldigt verbal och tvekar inte att berömma när någon gjort någonting bra. Visst, det kan låta banalt, men jag vill ändå tro att det gör skillnad hos den enskilde individen. Slår man bort en boll är det lätt att se det negativa, sjunka med huvudet och gräma ned sig. Men får man istället höra att ”det var en bra slagen boll, fortsätt på den vägen” är chansen större att man inte tappar gnistan i onödan.

Extra viktigt är ju en sådan sak i dagens trupp. ÖIS är som bekant ett oerhört ungt lag och i den åldern är det lätt att se saker svart eller vitt. Påbörjar man ett pass lite tveksamt vaggas man snabbare in i en ond spiral än vad till exempel David Leinar, Peter Abrahamsson och Christofer Bengtsson gör. Och just därför är det en viktig ingrediens att pusha, påminna och klappa på axeln även när bollen inte går fram. Tanken kan ha varit utomordentlig och även det är värt att uppmuntra. Någonting som Marcus Lantz gör på ett föredömligt sätt.

Kanske är det en av orsakerna till att minerna i dag stod uppe vid öronen hos de flesta två raka nederlag till trots. Att man har fått de yngre spelarna på rätt väg. Att inte gräva ned sig utan istället försöka se till det positiva. Att man har fått dem att förstå att det kommer dyka upp motgångar vad säsongen lider och att det inte tjänar någonting till att älta, kolla tillbaka i arkivet och gräma sig över spilld ost.

Det, blandat med ett rätt så lovande spel med fina intentioner från de elva som med all förmodan kommer att starta imorgon, gör att jag med tillförsikt ser fram emot morgondagen och vad ÖIS kan åstadkomma. Vi har kommit till något utav ett vägskäl där ÖIS endera kan ta ett kliv uppåt, eller förlora ännu en gång och gräva sig ännu djupare ned i helvetesgropen. Det är upp till de elva på planen – men det känns som att det är någonting på gång. Imorgon är det ÖIS tur att känna på segersötman!

Följande matchtrupp mönstrar ÖIS mot IK Brage:
1. Peter Abrahamsson
12. Fredrik Andersson
2. Christofer Bengtsson
3. Joakim Hall
5. Jonathan Azulay
7. Jakob Lindström
8. Johan Lundgren
10. Oskar Wallén
13. Johan Hedman
14. Emil Karlsson
15. Ricky Yarsuvat
16. Sebastian Ohlsson
18. Jacob Ericsson
20. Filip Holländer
21. Adam Rosén
25. Tobias Bratt
28. Daniel Paulson
44. David Leinar

Startelvan kommer, utefter vad jag kunde utläsa på Öisgården i eftermiddags, se ut som den gjorde i Södertälje för en vecka sedan. I målet står föga överraskande Peter Abrahamsson. Framför sig har han då en backlinje innehållande Christofer Bengtsson (som i slutet av dagens träning fick en smäll mot knäet och grinade illa, men som sedan reste sig och tog några löpningar vilka gav indikationerna om att det inte var någon fara ändå) till höger, David Leinar och Adam Rosén i mitten samt Jonathan Azulay ute till vänster.

På mittfältet huserar i vanlig ordning Johan Lundgren och Jakob Lindström i de inre delarna. Det finns ingenting annat! Till höger kommer Sebastian Ohlsson hålla till, samtidigt som Jonathan Azulay med all sannolikhet kommer få rikta in sig på att samarbeta tillsammans med Jacob Ericsson (kanske, kanske kommer Richard Yarsuvat att spela här, men det känns ganska så tveksamt) på sin vänsterkant.

Anfallet är dedikerat till Oskar Wallén och Emil Karlsson. Det är som gjutet i sten. Åtminstone ett tag till framöver. Richard Yarsuvat är det tredje alternativet, men dessa herrar kommer få fortsatt förtroende. Någonting som man näppeligen kan klandra Hans Prytz för. Deras säsongsöppning har varit högst tveksam, men vi vet å andra sidan vad de kan ställa till med. Potential finns och förhoppningsvis får de ut den redan imorgon kväll. Det säger vi!