Felix är i London, Christian är i Stockholm. När det är ÖIS. Vilka fasoner. Så idag bjuder jag på någon slags hybrid mellan matchrapport, krönika, spelarbetyg o.s.v. Så det så!
Först och främst: Fy sjutton vad gött! Den så efterlängtade första Superettan-segern för året spelades äntligen in på kontot. Rättvist var det dessutom, som grädde på moset.
Matchen
Matchen började rätt trevande och bjöd inte på så många farliga lägen varken åt det ena eller det andra hållet. De första 30-35 minuterna var ÖIS och Brage jämnbra och skapade på ett ungefär lika många (få) lägen var. Kanske att Brage kändes en aning farligare framme på den sista tredjedelen. Men när det var cirka 10-15 minuter kvar började ÖIS skapa lite lägen och sätta rejäl press på Brage. Inte genom något vackert passningsspel, utan genom ren kämpaglöd.
Och visst skulle det väl stått 1-0 efter den första halvleken? Framförallt med tanke på Jakob Lindströms enorma chans bara någon minut innan pausvilan. Som det såg ut från min vinkel fick målvakten bollen på sitt ben när han stod precis på mållinjen och räddade därmed vad som såg ut som 1-0.
Även om ställningen inte var 1-0 efter första halvlek så kunde man ändå känna optimism igen. För bästa halvleken av de dittills fem spelade i årets Superetta måste det varit. Det säger väl visserligen mer om de fyra första, men ändå.
Andra halvlek fortsatte på sätt och vis som den första slutade. ÖIS var det bättre laget, inte genom något finlir, utan som tidigare sagt genom en kämparinsats och en vilja man inte sett i de två föregående matcherna. 16 minuter in i den andra halvleken kom så det efterlängtade målet. Emil Karlsson forcerade in bollen efter att han själv tagit in bollen i den högra delen av straffområdet. Otroligt skönt!
Vad att säga om resten av matchen? ÖIS försvarade sig väl, lät Brage endast skapa någon enstaka farlig målchans. Man stack även upp med ett antal kontringarna som mycket väl kunnat rendera i ännu ett mål. Men 1-0 blev det, och lättnaden var stor bland oss supportrar, och säkerligen även för spelarna och ledarna.
Spelarna
Överlag var denna match ingen som kommer gå till historien, men likväl var det en seger och därmed ett gott dagsjobb av de rödblåa på planen.
Peter var inte sig själv uppe i Södertälje förra helgen, men idag var den Peter vi känner igen tillbaka. Trygg, säker, stabil kryddat med ett par mycket fina räddningar. Så det skall vara.
Några andra som inte heller sett ut att vara sig själva det senaste är vår backlinje. Men idag var det andra bullar. Från Bengtsson på högerkanten via Leinar och Rosén i mitten ut till Azulay på vänsterkanten såg det bra ut! Helt klart bästa insatsen av ÖIS backlinje denna – hittills – korta säsong. Rosén var en jätte idag. Man kunde nästan missta sig för att det var Robin Jonsson som stack upp med ett antal brytningar under matchen, men nejdå, Adam kan det där med vackra stötbrytningar han också. Och så var det Azulay då, som jag och många med mig kritiserat (rättvist) de två inledande matcherna, visade idag upp sig från en helt annan sida. Enligt mig var Azulay kanske bäst på plan idag. I alla fall defensivt. Knappt ett fel i de defensiva regionerna idag. Kul att se!
Ricky fick alltså starta på kanten idag. Det är inget jag föredrar, men även han visade sig från en rätt så bra sida idag. Idag såg jag en glöd i Ricky jag har saknat lite innan. Även det kul att se!
Inte mycket att säga om innermittfältsduon idag, de var bra, varken mer eller mindre. Så även Sebastian ute på vänsterkanten. Godkänd.
Oskar då! Bättre idag? Njae. Tyvärr så ser han ut att vara i en formsvacka för tillfället, den gode Oskar. Inte mycket stämmer för honom. När inte ens höjdduellerna vinns, då är det något som inte står helt rätt till. Uppryckning krävs!
Emil däremot, spelade idag upp sig rejält. I de tidigare matcherna har han inte alls kommit till sin rätta, han har inte ens visat upp någon löpvilja. Idag var det tvärtom. Han kom helt till sin rätta, fick använda sin löpstyrka gång på gång, och tog sig förbi sin försvarare gång på gång. Den sista passningen, avslutningarna och de avgörande dragningarna har han ju som vanligt problem med, men idag gör han det enda målet. Svårt att klaga då.
Nu hoppas jag alla tar sig till Landskrona på söndag. För då skall andra segern i 2013 års Superetta bärgas. Självförtroendet skall sättas rejält inför den stundande cupsemin och det kommande derbyt. Åk med Inferno Örgryte, åk med Balders Hage, åk tåg, åk bil, gör vad ni vill. Men alla skall till Landskrona!
'Seger nummer ett!' have 7 comments
22 april, 2013 @ 23:45 Krilliano
Sjukt skön seger. Bra kämpainsats. Spelet inte hundra alla ggr. Men vad gör det. Tycker nog att du har helt rätt i din analys vad gäller spelarna.
23 april, 2013 @ 00:19 Andreas
Jajamen, otroligt skönt för våra unga spelare med en vinst idag så vi kan lyfta iväg från bottenträsket. Jag håller med dig helt Jonathan om att backlinjen idag var nyckeln till segern. Rosén och Azulay var helt klart bäst på plan. Offensivt var Sebastian och Emil hetast, men varför knuffar inte Emil inte in bollen när han kämpar sig fram till ett så bra lägen?
23 april, 2013 @ 08:12 Martini
Jag håller med dig om att Bengan, Rosén och Azulay var bra i backlinjen. Men Leinar var rätt kass, tror han vann en eller två nickdueller på hela matchen?
Och jättekul att se Ricky med den inställningen idag! Inte mycket kvar av den lojhet som man sett innan.
23 april, 2013 @ 09:00 Adam Waller
Jag tycker inte att man kan påstå att ”innermittfältsduon var bra”. Tvärtom får man väl säga att de återigen blev rejält överkörda. Inställningen är inget fel på, både Lundgren och Lindström krigar och löper, men som innermittfältare måste man någon gång kunna/våga hålla i bollen så att vi får lite lugn i vårt spel.
Lindström spelar den vidare på ett tillslag 9 gånger av 10.Det måste inte vara fel, men någon gång måste han väl kunna hålla i bollen och driva den så att medspelarna kan börja ta löpningar. Och Lundgren ska vi inte prata om just nu. Fattar faktiskt inte vad han sysslar med. Jättefina fasta situationer som tidigare, men han är precis lika stressad som Jakob i sitt spel, vågar inte hålla boll och passningarna är ofta av dålig eller usel kvalite, eller bara väldigt fantasilösa – springer ner – möter – rullar tillbaka till back – springer upp i planen – och så kommer långbollen därför att ingen innermittfältare är kapabel att bygga något.
Det kommer aldrig att hända, men jag hade gärna sett ett försök med tre innermittfältare för att komma åt vårt underläge på innermittfältet: Holländer, Lundgren och Lindström. På kanterna Ricky och Ohlsson som båda kan hota framåt och längst fram Emil eftersom han är en spelare som kan skapa på egen hand och han får oavsett ingen hjälp av Oskar som går och väntar på söderettan-lägen (som han ju är duktig på att förvalta, inget snack om saken) som nästan aldrig dyker upp i superettan. Till spelet i övrigt bidrar han ju just nu i ärlighetens namn väldigt lite.
23 april, 2013 @ 13:54 Anonym
Vårt innermittfält som låste Brages dito på ett föredömligt sätt. Kan förstå att det inte blir några läckerheter från deras håll i det fallet.
Skulle önska att våra kanter kom lite mer inåt i banan, som det är nu blir det många löpningar längs sidlinjen utan boll och utan yta att slå bollen på. Onödiga meter att löpa i långa loppet! Och, dessutom blir de inga riktiga alternativ i spelet.
Wallén har tappat formen, helt klart! Men, bjuder på vissa glimtar av sin talang och får han upp lägstanivån något/några snäpp så blir det väldigt mycket enklare för honom att spela fotboll. Även när han inte är i toppslag.
Karlsson gör en sådan match som man önskar att han skall göra. Löper som få, fattar bättre beslut än tidigare och värderar situationerna bättre. Kliver på i rätt riktning.
Kom på mig själv med att tänka; detta är den fyrbackslinjen vi skall spela med! Detta efter 10-12 minuter. Då hade Leinar och Rosén klämt till Bragespelare i närkamperna, Bengtsson och Azulay täppt till på kanten. Enkelt och resolut spelat. Kloka killar som ser ut att vara bekväma i samspelet!
23 april, 2013 @ 13:55 Jesper
Det sistnämnda anonyma var skrivet av mig.
//
Jesper
ps
Undrar om Dulee hittade till sin plats på bussen, han såg riktigt vilsen ut stundtals.
Misstänker att minst ett av Tauers misslyckade inläggs-, skottförsök hittade en plats på deras buss.
ds
23 april, 2013 @ 16:54 Jakobilandslagetom3år
Först och främst. Härlig seger! Men lirarnas lag är nog numera ett minne blott… Strunt samma, det är skönt att se junisarnas attityd och kompromisslöshet som bevisligen också kan ge segrar. Dock håller jag med om att det blir för stressat på innermittfältet. Dessa båda gossar har så mycket boll och spelförståelse i sig att de borde kunna hålla i bollen mer. Såg flera tillfällen igår när både Jakob och Johan helt sonika kunde ta med sig bollen och löpa uppåt i banan, många luckor fanns. Alla tränare borde visa en DVD med gamle (spanske?) hjälten Ivan de la Pena. Han är / var mästare på att alltid gå framåt och hota från mittfältet. Är säker på att kylan med boll kommer allt eftersom självförtroendet stiger.