Starten fällde ÖIS mot Assyriska

Det blev ingen vidare trevlig eftermiddag på Södertälje Fotbollsarena. T värtom, faktiskt. ÖIS var inte alls med i matchens inledande minuter – något som man fick sota rejält för. Innan matchuret ens hade nått tio minuter ledde Assyriska FF med 2-0 och matchen var mer eller mindre körd. Visserligen, och det får man trots allt inte glömma, spelade ÖIS upp sig vad matchen led och rent spelmässigt var detta ett uppköp sett till premiären.

Jo, så var det väl trots allt. Att ÖIS, bortsett inledningen utav matchen, visade upp ett bättre spel än det senast mot Falkenbergs FF. Och det ganska så markant. Trots att man förlorade med 3-0 var inte allt skit vilket man kanske kunde tro och också gärna vill få det till. Det fanns vissa ljusglimtar även om den absoluta spetsen i anfallsspelet inte fanns där.

Assyriska FF, som om jag får sia lite förmodligen kommer att bli topp fem i Superettan denna säsong, blev stundtals tillbakapressade av ÖIS och flera gånger om hördes skrik om att ”vi måste lyfta laget” både från läktaren och från tränarbänken. Kanske gick de ned sig på grund av sin ledning – men det säger ändå lite om att ÖIS inte var helt ofarliga. Och det är därför denna förlust så känns så djävla sur. Under fjolårssäsongen var det ÖIS styrka att komma ut taggade och på tå – inte sällan kom ett mål under matchens första tio minuter – men i dag blev det som sagt tvärtom.

Man var inte alls medverkande. Mer som statister faktiskt. Assyriska FF var överlägsna i ÖIS straffområde där David Leinar och Adam Rosén brukar regera och stänga totalt, och det var total förvirring både vid 1-0-målet och deras två-nolla kort därpå. Vid Assyriskas målöppnare fick Johan Lundgren ett hopslag på mitten varpå bollen flög mot Christopher Brandeborn vid ÖIS straffområde. På ett retfullt enkelt sätt spelade han sedan bollen diagonalt i straffområdet där Admir Aganovic relativt ostörd kunde kruta in 1-0 nere i Peters högra stolprot.

2-0 kom bara två minuter senare,  i matchminut åtta, efter att Assyriska FF fått sina tredje hörna i matchen. Och för tredje gången blev det farligt. Till och med så farligt att bollen landade i ÖIS målbur. Åter igen är det alltför taffligt och tafatt. Inget godkänt agerande! Peter Abrahamsson är för mjuk och osäker i luftrummet och David Leinar har inte koll på sin bevakning vilket i sin tur leder till att han nickar bollen rakt in i det egna målet.

Även om ÖIS tog tag i sig själva och jämnade ut matchbilden så att det åtminstone var 50/50 där ute på plastgräset så kom man inte fram till några större målchanser. Visst, Oskar Wallén hade två lägen som hade kunnat mynna ut i något bättre, men båda avsluten var för stressade och oprecisa och landade istället i nätet bakom Robin Malmkvist i Assyriskamålet.

Istället var det Assyriska FF som framkallade de lite hetare målmöjligheterna genom sitt frejdiga och finessrika anfallsspel. Christer Youssef hade en hörnvariant som smekte Abrahamssons högra stolpe och Stefan Batan hade ett bra läge då han skottfintade ned Christofer Bengtsson varpå han letade passning snett inåt bakåt där Jonathan Azulay dök upp som en räddande ängel.

Även om det skulle visa sig vara ÖIS som var det mer offensiva och spelförande laget i den andra halvleken så började densamma med ett virrigt ÖIS-försvar, ännu en gång. Och det är bara att tacka Peter Abrahamsson för att matchen inte dödades totalt efter 46 minuters spel. När David Leinar och Christofer Bengtsson stod och halvsov kom djupledsbollen mot Stefan Batan som krutade på med sin patenterade vänsterslänga i ett försök att finna det bortre hörnet. Samma syndrom som mot Falkenbergs FF och även i den första halvleken. Vakna, ÖIS!

Vakna var väl just vad man gjorde. Hans Prytz genomförde ett tidigt byte där Jacob Ericsson fick lämna plats åt Richard Yarsuvat. I samband med detta satsade ÖIS offensivt och placerade Yarsuvat i en släpande anfallsroll just bakom Oskar Wallén och Emil Karlsson. Nu fick det bära eller brista! Allt eller inget! Mot tre poäng! Och bytet fick önskad effekt. Det var väl inget Pippo Inzaghi-inhopp men likväl såg han ganska så pigg ut, och det syntes att han ville visa upp sig från sin bästa sida. Pigga ben, finurliga instick och offensiva försök. Men det var inte Yarsuvat som fick ÖIS absolut bästa chans till att återföda lite liv och tro i sina medspelare. Nej, det var Sebastian Ohlsson som så när lyckades med den bedriften efter ett volleyskott som styrdes på någon i trafiken framför mål – men målvakten Robin Malmkvist agerade partydödare när han bytte riktning i luften och låg som ett streck samtidigt som han sträckte ut allt vad han kunde och fick ut bollen till en hörna.

Tyvärr kom inte ÖIS så mycket närmre än så. David Leinar försattes att agera targetspelare längst fram i slutet och bollar lyftes från framför allt Johan Lundgren men även från Jakob Lindström, Adam Rosén, Sebastian Ohlsson och Jonathan Azulay. Anfallarna gjorde allt vad de kunde för att komma åt bollen, men då Oskar Wallén och även Emil Karlsson sedan tidigare var utbytta blev det lite ensamt för David Leinar där uppe. De avslutande kvalitativa lägena dök upp på tilläggstid när Richard Yarsuvat först missade öppet mål efter att ha dribblat bort målvakten och då Daniel Paulson misslyckades med att lobba bollen över en helt felplacerad Malmkvist.

Men i det läget var matchen redan körd. För sedan tidigare hade Admir Catovic passat på att sticka på kontring och kruta in 3-0 när ÖIS låg högt upp med hela laget för att försöka få in en boll. Ett onödigt mål kan tyckas, men det är samtidigt någonting man får räkna med när man skickar upp folk för att försöka skaka liv i det hela. Och i ärlighetens namn: 2- eller 3-0 spelar ingen större roll. Målskillnad kan komma att spela roll när serien summeras, men så länge det finns en teoretisk chans att vända på steken så gör ÖIS så klart helt rätt i att försöka ta den.

Spelmässigt var detta ett steg i rätt riktning mot i premiären, men noll poäng är noll poäng och i nästa omgång kommer ÖIS till något utav ett vägkval. Att hamna i en mindre kris eller ta ett steg uppåt. Att känna att man är med någorlunda. IK Brage gästar Gamla Ullevi, och tre poäng är vad som gäller. Det räcker inte att spela OK. Samtidigt är och kommer detta vara realitet under hela säsongen. ÖIS kommer få slåss med näbbar och klor för att stanna kvar i serien. Det fastslog vi redan efter avancemanget förra året och den tanken kvarstår.

Tyvärr uteblir både presskonferensrapporten och spelarintervjuerna i dag. Vi var tvungna att lämna Södertälje Fotbollsarena direkt efter slutsignal och hann därför inte med detta. Hoppas att ni har överseende med det.