Uddamålsförlust i semifinalen

Det blev inget avancemang i Svenska Cupen. ÖIS förlorade nämligen med 1-0 mot Djurgårdens IF på Stockholm Stadion i dag. Surt och bittert. Inget snack om det. Man hade ju hoppats på något av ett mirakel. Men ÖIS kan ändå åka hem till Göteborg med huvudena högt. Prestationen var sett över 90 minuter bra och med studsarna på rätt sida hade matchutgången kunnat bli en helt annan. Kanske är det där det skiljer sig mellan de två lagen. ÖIS har inte samma effektivitet. De kan inte ta vara på tillräckligt många lägen för att hota ett totalt sett vassare lag. De kunde i alla fall inte göra det i dag.

Framför allt skall dagens backlinje med mittbackarna David Leinar och Adam Rosén i spetsen ha en stor eloge. David Leinar var en jätte i luftrummet och varken Amadou Jawo eller Erton Fejzullahu hade i närheten av en chans att vinna bollen högt upp i banan när Djurgårdens backlinje satsade på de längre bollarna. Gång efter gång var endera Leinar eller Rosén där och skallade undan hemmalagets offensiva försök. En ingrediens som gav ÖIS styrka och stabilitet nog att våga gå på offensiven. Och sett till, åtminstone den första halvleken, var det spelmässigt helt lika.

Visserligen lös ÖIS heta målchanser med sin frånvaro, men det fanns tillfällen där bollen var runt omkring Kenneth Höies stolpar. Oskar Wallén och Emil Karlsson sprang på lite allt möjligt där uppe utan att riktigt komma till, förmodligen på grund av att de var lite för ensamma i kombination med att de mötte ett starkt hemmaförsvar som är av högre klass än det ÖIS ställs mot vanligtvis i Superettan, men bland annat Richard Yarsuvat kom ändå till något läge som hade kunnat mynna ut i en farlighet om precisionen varit en aning vassare.

Det skall dock påpekas att det finns brister i ÖIS backlinje. Någonting som Djurgården hade scoutat rätt väl. Oftast slutade det som sagt med att ÖIS kunde bryta och ställa om, men då och då satt bollen i djupet på framför allt Amadou Jawo. Och då hade ÖIS svårt att hänga med. Vid ett antal sekvenser rann det ut i en hörna som sedermera kunde skallas undan, och vid ett tillfälle kände sig Adam Rosén tvingad att ta till en ojusthet för att stoppa Jawo. Någonting som slutade i ett bra frisparksläge bara någon meter utanför den rödblå straffområdeslinjen. Publiken jublade visserligen för mål, men skottet var lite för tamt och Peter Abrahamsson kunde därför skopa upp bollen relativt enkelt.

Halvlekens absolut bästa chans tilldelades Djurgårdens IF. Utan tvekan. I ett av hemmalagets spelövertag hamnade bollen has just Jawo efter ett inkast långt ned på ÖIS vänstra sida. Efter att Jawo tagit emot bollen vände han upp och avancerade in i ÖIS straffområde. På flykten blev han kapad av Sebastian Ohlsson och domaren tvekade inte när han pekade mot straffpunkten.

Fram klev Erton Fejzullahu. Men fram klev också Peter Abrahamsson. Bollen gick till vänster och Peter kastade sig åt samma håll. Straffen var visserligen i rätt höjd för en målvakt, men att rädda ännu en straff var säkerligen en självförtroendeboost för Abrahamsson. Och framför allt för ÖIS. Nu var det ju fortfarande oavgjort!

I den 49:e matchminuten fick ÖIS sin stora chans att sätta nerv i det redan darriga hemmalaget. Och då genom Sebastian Ohlsson gånger två. I vanliga fall sätter han åtminstone sitt första läge, men denna gång grinade oturen honom rakt i ansiktet. När han dök upp på bortre stolpen efter att Johan Hedman spelat bollen diagonalt genom straffområdet hade han mer eller mindre öppet mål. Visst, både Höie och en försvarare fanns i närheten, men från bara några meters håll var chansen stor att han skulle kunna trycka in bollen. Tyvärr sköt han i insidan av stolpen. Ruggigt nära!

Si så där 25 sekunder därefter hamnade bollen hos Sebastian Ohlsson ännu en gång. Från sin position en bit ut till vänster vände han inåt i banan. Sedan drog han till med en rejäl bananknorr mot den bortre stolpen. Vid en första anblick såg det ut som att den skulle segla någon meter utanför, men för andra gången klingade det till i virket. Och ännu en gång handlade det om centimetrar till fördel för Djurgården.

Tio minuter därpå är det Djurgårdens IF som gör 1-0 genom hemvändande Andreas Johansson. Och det på en till synes feldömd hörna. Rätta mig om jag har fel, men det kändes ytterst tveksamt att Christofer Bengtsson var sist på den bollen. Men hörna blev det och mål lika så. Och för första gången på hela matchen tappade ÖIS i sin markering. Då straffade det sig direkt. På bortre stolpen dök han upp och satte pannan till.

Den kommande kvarten var helt och hållet Djurgårdens. Tack vare målet fick de utökad energi och tro på sitt spel samtidigt som ÖIS trycktes ned i skorna en aning. Amadou Jawo fick en gratischans att sätta 2-0 i ett friläge men lobben smet just utanför och utöver det uppkom ett antal halvchanser där Peter Abrahamsson kunde avvärja på ett eller annat sätt.

Mitt i anstormningen fann dock Oskar Wallén en lucka att sticka på kontring. Sagt och gjort. Via en retfull liten sidledsförflyttning tog han sig förbi sin första bevakare. När han närmade sig straffområdet och fick ytterligare motstånd petade han bollen mellan benen på backen och fick fri gata mot Kenneth Höie. Skottet blev dock en aning felriktat vilket mynnade ut i att den gick någon meter över. Förmodligen på grund av en blandning av stress av att Höie valde att gå och möta honom och att han fick bollen lite för långt ifrån sig när det var dags att trycka till.

Skit!

Det där var nog chansen!

ÖIS fick tillslut en sista chans att spräcka målnollan. Närmare bestämt i matchminut 76. Efter att Johan Lundgren misslyckats med en frispark och fått tillbaka bollen var det David Leinar var framme och skarvade Johan Hedmans inlägg strax utanför målramen. Som tidigare nämnt, skall man ha någonting att hämta mot bättre motstånd bör effektiviten vara på topp. Ungefär som mot AIK. Dyker läget upp skall det förvaltas. Annars blir det tufft. Just vid denna sekvens är det mycket begärt att kräva att Leinar skulle sätta en sådan nick, men generellt sett hade det behövts en upp-shapening för att ha en chans på finalplatsen.

Med några få minuter kvar signalerade Hans Prytz till David Leinar att röra sig upp i anfallet. Tyvärr gav det inget resultat. ÖIS kom inte ens till något offensivt läge de sista sex minuterna. Att spelarna var trötta syntes. Slarviga misstag och smarta hemmaspelare stjälpte ÖIS möjligheter till att få en sista kvitteringschans.

När domaren blåste i pipan och förkunnade att matchen var slut stod det klart att Djurgårdens IF blev ett nummer för stort. Tråkigt som fan, men ÖIS skall lämna cuäventyret med raka ryggar och stolthet i bröstet. Det är inte annat än rätt med tanke på resan de gjort.