Fredrik Andersson: Stolt över att få spela i Sveriges äldsta fotbollsklubb

I skuggan av Peter Abrahamsson gnuggar ÖIS andremålvakt Fredrik Andersson på detaljer dag efter dag. Trots att han gör sin tredje säsong i ÖIS är a-lagsframträdandena tämligen lätträknade. De två senaste säsongerna har han endast startat fyra seriematcher. – Jag är inte nöjd, men jag är ändå lite stolt över att få spela i Sveriges äldsta fotbollsklubb, medger han för Sambadefensiv.

ÖIS gick i dagarna på sommarledighet med 13 inspelade poäng på säsongens 14 inledande omgångar, ett facit som bara räcker till att placera sig tredje sist i tabellen. Dessutom med seriens näst sämsta målskillnad (-12). Enbart IK Brage, jumbon som underpresterat å det grövsta, kan uppvisa en sämre siffra då de i dagsläget har släppt in 20 mål fler än de producerat. Fredrik Andersson, andremålvakt i ÖIS, är inte tillfreds med första halvan av återkomsten till Superettan.

– Nej, det kan man inte vara i och med att vi ligger trea från slutet. Det är allt annat än godkänt. Och sett till vad vi presterade på försäsongen så kan vi inte vara nöjda med att ligga där vi ligger. Men det är väl egentligen inte i så många matcher vi förtjänat att få ihop till mer poäng än de vi har just nu.

– Vi får hoppas på en mycket bättre höst. Tidigare har vi varit väldigt starka på hösten vilket bådar gott i alla fall, säger han.

Så du är varken nöjd spel- eller poängmässigt?

– Vi kan bättre spelmässigt – och gör vi det kommer poängen också. När vi levererar känns det inte som att något lag är särskilt mycket bättre än vad vi är.

I konkurrens med IFK Värnamo basar Hans Prytz över Superettans – och säkerligen även elitfotbollens i stort – yngsta trupp. Med små ekonomiska medel är det den enda vägen att gå. Att värva ungt och oscoutat innan landets större och rikare klubbar får nys om spelarens talang.

I ett sådant läge är ÖIS utom chans. Kommer IFK, Malmö, AIK eller för den delen BK Häcken in i bilden kan man lika gärna lägga ned förhandlingarna direkt. Där har ÖIS ingenting att komma med. Visst, det går att erbjuda speltid och en trygg miljö att växa i, men helhetsmässigt är de riktigt stora klubbarna på en annan nivå.

Därför är det av stor vikt att hela tiden vara aktiv i arbetet att scanna av de lägre divisionerna på attraktiva och oslipade diamanter. Någonting som ÖIS sportchef, med hjälp, har gjort. Bland annat kommer en 18-åring från division tre att gästträna under lägret i Grundsund.

Men allt har inte bara uppsidor. Aldrig något gott som inte för något ont med sig. Men Fredrik Andersson vill, som han kallar det, inte skylla vårsäsongens krassliga poängskörd på en ung och orutinerad trupp även om han medger att det kan finnas brister i detsamma.

– Det är möjligt. Men vi vet vad vi har för (spelar)material. Det är vi i truppen som skall göra det. Att vi har ung trupp kan man inte skylla på. Vi har haft någon avstängning på (Johan) Lundgren och (Jakob) Lindström – det är klart – men bland forwardsuppsättningen tycker jag att vi har väldigt kapabla spelare.

Har det ändå yttrat sig, att truppen är ung?

– Det kanske man kan säga eller skylla på, men jag tycker inte att vi skall göra det, säger han på väg hem från torsdagens träning. Alla unga spelare vi har är lovande och bra fotbollsspelare allihop. Vad åldern sedan är skall inte spela någon roll. Jakob Lindström, till exempel, är fantastiskt duktig. Lundgren är inte gammal han heller och det är två spelare som förmodligen hade gått in i många andra lag i serien.

Fredrik Andersson är med sina 24 år på nacken en i del äldre gardet där Johan Hedman, Emil Karlsson, Peter Abrahamsson, Christofer Bengtsson samt David Leinar ingår. Hur konstigt det än må låta att säga så om en 24-åring så är det precis så det är. På frågan om han som en av de äldre i laget får bära något extra ansvar väljer ”Freddan” att se till båda sidorna.

– Just jag är väl ingen stöttespelare i och med att jag själv inte har varit med särskilt länge, dessutom är även jag debutant – jag har inte ens debuterat i Superettan. Men vid sidan om planen kan man bidra lite. Man vågar prata lite mer i omklädningsrummet – och på träningar är man inte rädd för att säga till heller. Men något tyngre ansvar på mina axlar tycker jag inte att jag känner.

Vilka bär det då?

– Peter (Abrahamsson) är en av de rutinerade tillsammans med (Christofer) Bengtsson och (David) Leinar, och han skall fylla 25 om bara några veckor, men det är både på gott och ont att vi inte har så mycket rutin.

I ÖIS spelarråd sitter Christofer Bengtsson, Peter Abrahamsson, David Leinar och Johan Hedman. Det har beslutats efter röstning. Samtliga spelare i truppen har fått lägga fyra röster var och logiskt nog hamnar de fyra mest frekvent förekomna i det så kallade spelarrådet. En trygghet om någon spelare inte skulle våga ta upp en fråga på egen hand.

– Om någon spelare inte vågar ta upp någonting så kan man välja att gå via dem, eller om det är någonting som vi vill ändra på så kan vi prata ihop oss. Vågar man inte ta upp någonting själv kan man alltid använda dem för de har varit med längre och har därför lite lättare för att ta upp saker med ledare eller styrelse. Så det är som en trygghet, beskriver Fredrik.

I februari 2011 räckte inte den konstgjorda andningen längre. Örgryte Fotboll AB begärdes i konkurs vilket rörde om rejält i en redan omtumlad gryta. Tack vare aktiebolaget räddades ÖIS från att tvingas börja om i sjuan – men spelarkontrakten upphörde att gälla i samband med konkursen vilket logiskt satte igång en spelarflykt. Bland annat lämnade Álvaro Santos, Markus Gustafsson och Pavel Zavadil – tre spelare som utan tvekan hade gjort stor skillnad i division ett. Men två for till Gais varpå den tredje valde något så ovanligt som Strandvallen och Mjällby AIF.

Bara några månader efter ÖFAB:s konkurs skulle ÖIS träda in i ännu en fotbollssäsong. Man lyckades få Peter Abrahamsson att stanna trots att han bland annat var iväg och provspelade på annat håll. Dessutom säkrade man upp en då 22-årig kille från Skene IF. Namnet var Fredrik Andersson. I en första intervju med Tomas Levin uttryckte han hur stort det var att få representera Örgryte Idrottssällskap.

Men alltför många framträdanden har det ännu inte blivit. I seriesammanhang stannar det vid fyra stycken (ett under 2011 och tre matcher under fjolårssäsongen) samtidigt som han har fått stå en hel del under äventyret Svenska Cupen. Men likväl är han tvåa i ledet. Peter Abrahamsson är obotlig etta och har så varit sedan Fredrik Andersson skrev på för ÖIS.

– Det är klart att det inte är roligt att sitta på bänken, men han (Peter Abrahamsson) är fantastiskt duktig. I mitt tycke har han varit vår bästa spelare på vårsäsongen och det tror jag inte många säger emot. Då är det klart att det inte är mycket att orda om även om det har känts väldigt bra för mig i U21. Så länge han gör det så bra som han gör finns det ingen anledning att flytta på honom men händer det någonting så vet jag att jag är redo, säger han innan han tillägger:

– Vi är bästa polare också. Det hade varit enklare om han hade varit ett svin för då hade man kanske kunnat vara lite tyken. Men förutom att han är en djävligt bra målvakt så är han även en fantastisk människa.

Men du valde ändå att stanna – så du måste trivas i klubben?

– Jag trivs väldigt bra. Jag hade ett treårskontrakt så det skulle ju egentligen löpa på över denna säsongen också – men det var lite omförhandling (i och med avancemanget till Superettan). Dessutom vill man vara med och känna på Superettan och se hur det fungerar. Man är ju inget namn – inte så många vet vem jag är – så man har inte direkt varit något jagat villebråd.

Vad är det du gillar med ÖIS?

– Jag var inte med före konkursen – men det känns familjärt och vi har en bra sammanhållning. Jag trivs och kom snabbt in i laget. Blev dessutom bra kompis med många av de äldre och mer rutinerade killarna samtidigt som jag gjorde ett gott intryck på träningarna i början. Då blev allt mycket lättare.

Det har, som sagt, blivit ganska så sparsamt med speltid. Trots att 14 omgångar nu snabbt och lätt sprungit förbi står Fredrik Andersson fortfarande på noll spelade minuter. Men det har blivit ett par ”stora” matcher ändå – och dessutom har han en imponerande vinstsvit.

– Degerfors (cupen 2012) och Syrianska är väl de största matcherna jag spelat. Jag har inte heller förlorat någon match i a-laget sedan cupmatchen mot Falkenbergs FF 2011 i en av mina första matcher. Så det har man med sig.

Kommer superettadebuten vara speciell för dig när den väl kommer?

– Absolut kommer det vara jätteroligt när man väl får chansen. Då är det bara försöka visa och spela till sig förstaspaden. Men just nu är målet att etablera sig i Superettan. Att få känna att man har förtroende att bli uttagen varje match.

Det sägs ofta att målvakters bästa tid kommer när de närmar sig 30 år sålder. Således är 24 ingenting, men man kan å andra sidan inte heller spela bort alla sina möjligheter till att bli någonting i en U21-serie. Men Fredrik själv har väldigt svårt för att veta hur länge han känner att han ”har råd” att stå vid sidan av och inte få spela a-lagsfotboll.

– Omöjligt att säga vad som är vad. Jag har inte varit målvakt särskilt länge – jag blev det året jag skulle fylla 18 – så jag känner att jag utvecklas för varje månad, vecka och träning som går. Då är det fantastiskt att ha Peter att kunna sporra med. Det känns inte som att steget mellan honom och mig är så himla stort, så själv känner jag att jag hade kunnat spela i Superettan.

Hur mycket tänker du på att du är just andremålvakt? Deppar du eller knyter du näven ännu hårdare inför varje träning för att visa vad du kan?

– Varje gång det är tävling är det 110% och fokus på att vara bäst på plan. Då tänker man inte på att man är andremålvakt. Men visst, inför varje laguttagning sitter man och hoppas på att man skall få höra sitt namn i startelvan, säger Fredrik innan han berättar om hur en vanlig knegardag ute på byggena i Skene kan se ut.

– Jag jobbar ganska mycket ute på byggen och när man säger att man spelar fotboll frågar alla om man spelar i Skene eller Kinna. Berättar man då att man spelar i Örgryte lyfter alla på ögonbrynen. Jag är inte nöjd, men jag är ändå lite stolt över att få spela i Sveriges äldsta fotbollsklubb.

Hur tufft är det att jobba åtta timmars arbetsdag och sedan åka raka vägen till ÖIS-gården varje dag?

– Det är klart, det är väldigt slitsamt. Jag kanske har lite extra av den varan i och med att jag är plåtslagare vilket i sig är ett väldigt tufft yrke samtidigt som jag pendlar 35 minuter till och från träningen. Jag somnar lätt på kvällarna i alla fall.

– Men det är värt varenda sekund man lägger för fotbollen. Den har jag velat satsa på sedan fyraårsåldern så det är ingenting jag tänker på. Men det är klart: har det ösregnat hela dagen så kanske det hade varit skönare att bara lägga sig i sängen – men så fort man kliver in i omklädningsrummet och tjôtar så blir man som att man just sovit tio timmar och är hur pigg som helst.

I ÖIS ledarstab sitter bland andra huvudansvarige Hans Prytz, assisterande Jonas Karlén men även allt-i-allon Marcus Lantz som assisterar under a-lagets träningar men som även sitter på högsta stolen när det vankas U21-fotboll. En viktig del i att må bra som människa är att känna att man kan ventilera sina tankar och att man vågar säga vad man tycker. Någonting som Fredrik Andersson inte tycker är något problem att göra med, till exempel, Hans Prytz.

– Jag kan bara tala för mig och vill jag någonting så kan jag absolut göra det. Hans Prytz är väldigt bra på det sättet att han gärna förklarar för spelaren i fråga varför han inte är uttagen trots att han spelat bra, till exempel.

Det är väl där som spelarrådet annars är en perfekt sidoväg?

– Det är svårt att gå till spelarrådet och fråga om sin egna situation. Det är lite fegt. Men är det någonting som många i laget tänker på är det bra med spelarrådet. Om det har med träningar, mat innan och efter matcher eller vad som helst att göra så att man kan ta upp det i grupp.

När serien fortsätter med bortamatch mot Hammarby IF den 20 juli återstår 16 kraftprov. 16 matcher med tre i varje att slåss om. Och för Fredrik Anderssons ÖIS finns ingenting annat än att stanna kvar i Superettan. Och fortsätter hösttrenden så…

– Målsättningen har hela tiden varit att hänga kvar och det är fortfarande 16 omgångar med tre poäng i varje match kvar att spela om. De två senaste säsongerna har vi förlorat en enda match på hösten – visserligen i division ett – men jag tror att vi kommer plocka betydligt fler poäng nu på hösten än vad vi gjorde på våren.

Och den där Hammarbymatchen kan bli rätt rolig?

– Den är väldigt häftig. Att få inviga en arena i Stockholm inför 27 000 fanatiska Hammarbysupportrar och 3 000 Öisare – eller vad det förhoppningsvis kan vara som kommer stå i klacken – kommer vara det största ögonblicket i min fotbollskarriär hittills, myser han.

Dags att bryta en invigningstrend då.

– Jag har för mig att jag var på Borås Arena där de förlorade med 1-0 eller 2-1 eller vad det blev (1-0 blev det, reds. anm.). Och på Swedbank Stadion förlorade de väl med 3-0. Så en vinst vore perfekt!