ÖIS avslutade våren med förlust

Så var vi där igen. Med ÖIS som förlorare i en match 2013. På Skarsjövallen, som den numer kallas, förlorade ÖIS den avslutande matchen före uppehållet med 1-0 mot Ljungskile SK. Mycket tack vare ett tafatt och uddlöst anfallsspel. ÖIS kom under matchens gång till en hel drös av bra lägen – men när det hettade till var kvaliteten rent ut sagt usel.

Kvaliteten på avsluten kan ha varit det som stjälpte ÖIS i kväll. Eller rättade sagt – det var vad som satte ÖIS på pottkanten. För rent spelmässigt, i alla fall under stora delar av första halvlek, var ÖIS med. Och man spelade dessutom lite bättre än sin motståndare. Peter Abrahamsson stod under stora delar sysslolös – varifrån han fick se ÖIS på tok för rädda om fötterna när läget väl dök upp. Var det inte en fot i vägen så var det en strumprullare vilken målvakten kunde plocka upp utan att förta sig.

Därför speglade LSK:s kvitteringsmål inte riktigt matchbilden. Men vad gör det när bollen studsar rätt då målchansen dyker upp. Ur en dålig vinkel drog Peiman Eliassi till varpå bollen styrdes i magtrakten på Jonathan Azulay och ställde Abrahamsson i målet. Lite typiskt ett bottenlag. Nu ligger Ljungskile visserligen inte särskilt bra till de heller – men deras utsatthet är inte av samma grad som ÖIS dito. Men så ser det ofta ut. Man är med hjälpligt, och kanske mer än så, till en början. Plötsligt slappnar man av en millisekund och då ligger bollen i det egna målet och alla undrar vad som hände. Därefter börjar uppförsbacken som bara blir brantare och brantare för varje omgång som går.

I matchminut 55 genomförde ÖIS matchens första byte då Jacob Ericsson byttes av till förmån för Oskar Wallén vilket gjorde att Emil Karlsson fick ta klivet ned i en väldigt offensiv yttermittfältsroll. Bara sekunder före bytet satte Walléns anfallskollega Henrik Carlsson 1-1 till den tillresta klackens stora glädje – men linjedomaren var säker på sin sak. Innan dess att Carlsson stötte returen i mål från nära håll hade han uppmärksammat en offside och höjt flaggan i skyn. Målet alltså inte godkänt.

Efter en timmas spel bytte lagen chanser het vilt för en stund. Efter 62 minuter krutade den tidigare målskytten Peiman Eliassi bollen i kryssribban och bara minuten därpå fick vänsterbacken Niclas Andersén linka av planen utvisad efter att ha fällt Emil Karlsson till sitt andra gula kort. När matchklockan tickat över 64 minuter – alltså just efter utvisningen – skapade ÖIS sin hetaste målchans i matchen när Henrik Carlsson kom fri och missade bollen när han skulle avsluta.

Med tio minuter kvar att spela flyttade i stort samtliga spelare fram i banan och stundtals såg det ut som att ÖIS mönstrade ett femmannaanfall där främst Adam Rosén och Oskar Wallén var männen man sökte med längre bollar adresserade från backlinjen. Men kvittering hade kunnat komma tidigare. För vore det för att domare Glenn Nyberg stod i helt fel position för att se händelsen så är jag säker på att ÖIS hade tilldelats en straffspark i den 71:a matchminuten. Oskar Wallén, som sköt upp bollen på försvararens hand varpå han viftade till den både en och två gånger, var nog argast av alla när han förgäves vädjade till Nyberg att peka mot straffpunkten.

Tyvärr, för ÖIS del, var det det här med kvaliteten och killer-instincten. Att kunna förvalta lägena som dyker upp. Efter 14 avklarade matcher har ÖIS gjort 12 mål – det är 0,86 mål/match. En sådan siffra visar klart och tydligt att ÖIS har gjort för lite mål. Speciellt när man släppt in 24 stycken i andra änden. Det är en sak om målchanser inte skapas – men idag fanns det en uppsjö av lägen att förvalta. Både en, två och tre riktigt kvalitativa möjligheter. Dem måste man ta vara på.