Att bena ut besvikelsen

0-3 mot Hammarby på hemmaplan och ÖIS står kvar och stampar i botten medan bottenkollegorna börjar plocka poäng. Veckan kunde sannerligen börjat bättre.

Peters fadäs

Vi kan väl börja med det som på ett tydligt sätt satte prägel på matchen. Nämligen Peter Abrahamssons fullständiga hjärnsläpp i den första minuten. Peter Abrahamssons karriär har innehållit en del missar. Förmodligen var detta den största hittills och den kom mitt under en av målvaktens bästa säsonger i karriären. Det var därför intressant att se hur det skulle påverka Peter.

Tidigare i karriären har han visat att hans psyke i alla lägen inte är till hans fördel. Det har då och då i hans karriär kommit perioder då han agerat ängsligt och utan självförtroende. Den tomma blicken som utbyttes mot vrede i spelargången igår var illavarslande. Att man inte helt i balans efter att ha gjort sin karriärs kanske största misstag är inte på något sätt oväntat. Mitt tvivel försvann dock när jag såg intervjun i TV4:s studio efter matchen.

Till synes utan att tveka gick Peter Abrahamsson dit och förklarade sitt misstag och trots fniss från Erik Sundin och ett fullständigt misslyckat skämt från Patrik Ekwall såg han säkrare ut än någonsin. Peter Abrahamssons karriärutveckling är kanske den intressantaste att följa i hela truppen. Få spelare växer så starkt för varje match på så många plan.

Dock visade väl gårdagen att det kan gå fel även för en spelare som Abrahamsson.

Kritiken mot sportchefen

Arga röster efter matchen har lagt skuld på Kent Carlzon. En åsikt som inte är helt fel. Det bör alltid tittas uppåt i föreningen när resultat inte uppnås på planen. Att kritiken blir som starkast efter en match man förlorar mot Hammarby med en man mindre i stort sett hela matchen är däremot inte helt rätt. Men det kommer alltid en match då bägaren rinner över och då spelar det oftast ingen roll hur matchen förloras.

Ett av argumenten som lyfts är att vi har för få innermittfältare. Ett påstående som stämmer helt och fullt just nu. Men när man lyfter den kritiken bör man också ha i åtanke att man inför säsongen räknade in Filip Holländer och André Nilsson som två alternativ på innermittfältet. Så har dock inte blivit fallet då André Nilsson drog på sig en olycklig korsbandsskada när han precis skrivit på för sällskapet och Filip Holländers efterhängsna sjukdomar som omöjliggjort spel för honom.

Att klaga på den sportsliga ledningen för att man inte har värvat bättre namn är en kritik som är svår att styrka när ekonomin ser ut som den gör. Klubben kämpar fortfarande efter konkursen och i och med ombildandet till alliansförening som kommer ske om lite drygt ett och ett halvt år måste klubben nå ett plusresultat för att finnas kvar. Att bli en ny förening med negativt kapital från start  går inte. Därför måste kostnaderna hållas nere och därmed har de stora namnen uteblivit.

Däremot går det att kritisera sättet truppen är ihopsatt på. Behöver man verkligen sex spelare som kan användas som ytterbackar? (Bengtsson, Bratt, Sahlin, Ericsson, Azulay och Hall) När det ändå finns Rasmus Haraldsson i U19 som går att plocka upp om det skulle krisa. Skulle man offrat Joakim Hall och Bratt för att få loss kapital för att kunna behålla Sebastian Johansson? Hade pengarna man tjänat räckt för att övertyga Sebastian?

För det är innermittfältet som är problemet. Jakob Lindström och Johan Lundgren har inte nått sin potential under säsongen och med mer stabilitet där hade man troligtvis plockat fler poäng även om problemet igår var backlinjens agerande.

Jag sitter inte här och försvarar Kents insatser som sportchef. Med tanke på att målsättningen var att hänga kvar och laget inte är där just nu så har han inte gjort ett tillräckligt bra jobb. Men det går fortfarande inte att komma bort från hur oerhört svag ekonomi klubben har.  Jag väljer därför att fortsätta hålla igen en aning i min kritik.

Utan att ha hört några nya uppgifter känns Jonas Bjurström mer och mer som en stilla dröm. Att han är för dyr för klubben och istället hamnar i Gais efter säsongen är ingen var ett rykte vi hörde.

Tveksamheter i backlinjen

Tanken före match var att denna text skulle bli någon form av avhandling över Marcus Lantz första matcher som tränare. Tyvärr hamnade lite saker emellan och att bedöma hans förmåga efter en av årets tuffaste bortamatcher och en hemmamatch med tio man i 90 minuter är kanske lite väl tufft. Men vi kan ju göra ett försök.

I tre halvlekar fick han backlinjen att fungera alldeles utmärkt. Första halvlek i gårdagens match var bra försvarsmässigt och Hammarbys chanser var lätträknade. Det såg även ut som att man hade fått ordning på innermittfältet där Johan Lundgren helt plötsligt vann boll på ett sätt som nästan förde tankarna till Sebastian Johansson.

Sedan fallerade allt. Jonathan Azulay har fått mycket kritik men det är inte helt rätt. Det första målet får han dock ta på sig. Erik Sundin får obevakad smita in bakom mittbacken och något brister i kommunikationen med Fredrik Andersson ser det ut som, för Azulay släpper bollen och Erik Sundin kan enkelt trycka in den vid den första stolpen. En tabbe.

På bilden syns en avstannande Jonathan Azulay när Erik Sundin kommer i full fart bakom honom.

2-0 målet är dock mer problematiskt. Att Azulay gjorde en felbedömning på det första målet är det inget snack om. Den bollen skulle bort. Nästa mål är dock inte helt och hållet hans fel utan snarare en miss i samarbetet mellan honom och David Leinar. Hur det är tänkt att man ska agera i den här typen av situationer vet jag inte till hundra procent men här går något fel. Se bilden:

David Leinar står några meter framför Jonathan Azulay utan att markera någon spelare. Om det är medvetet att David Leinar ska ta den främre ytan eller ej vet jag inte men i det här läget hamnar Hammarby i ett numerärt överläge i straffområdet och Jonathan Azulay tvingas välja…

Han väljer ingenting egentligen och hamnar mellan Erik Sundin och Mattias Adelstam och den sistnämnde kan relativt omarkerad nicka in Hammarbys andra mål. Här har Marcus Lantz att jobba på. För i duellspelet och när insticken kommer efter marken sköter sig backlinjen bra men samarbetet mellan Jonathan Azulay och David Leinar måste bli bättre om tanken är att det mittbacksparet ska fortsätta säsongen ut. Skulle det vara så att man väljer att ge Adam Rosén chansen nu så finns det saker att jobba på även där men han och David Leinar har haft mer tid tillsammans och det samarbetet känns i nuläget lite mer säkert även om jag förstår tanken med att Azulay och Leinar kompletterar varandras egenskaper bättre än Rosén och Leinar som är ganska lika.

Det är nog däremot dags att bestämma sig snart för vilket mittbackspar man vill satsa på. Hösten kommer inte ge utrymme för speciellt mycket experimenterande.

Effekter av tränarbytet?

Om vi ska bedöma Lantz då så bör vi förmodligen börja med det som Prytz misslyckades med och som var anledningen till att man bytte, nämligen anfallsspelet.

En av dom tydligaste argumenten mot Hans Prytz var att han inte lyckades få laget att spela ett anfallsspel byggt på bollinnehav där laget skapade chanser. Än har ÖIS under Lantz visat upp i tävlingsmatcher att man klarar av att bygga upp ett bollinnehav och lite längre anfall. Omständigheterna har dock knappast tillåtit det och vi bör nog vänta lite till innan vi dömer ut något.

Det går dock att se att anfallsspelet numera bygger i större utsträckning på ett passningsspel efter marken och man söker numera den långa bollen mer sällan. Mer än så är svårt att säga om Marcus Lantz syn på spelet än så länge. Ge mig en vecka till.