En titt i backspegeln med Mats Janson (del 2)

I höstas hoppade klubbchef Mats Janson till mångas förvåning av sitt uppdrag efter två intensiva år. Nu, ett antal månader senare, kontaktade Sambadefensiv honom för en längre intervju och en chans att plöja igenom en hel del av hans tid som klubbchef i ÖIS, varför han slutade och vad som stundar härnäst.

Då samtalet varade under drygt 40 minuter är det uppdelat i ett antal episoder. Här kommer den andra.

» En titt i backspegeln med Mats Janson (del 1)

***

Exakt hur illa däran var ÖIS när du kom 2011?

Det var bara att gå ned i startblocken och försöka dra in pengar direkt för det fanns i stort sett ingenting kvar. Från dag ett var det ett kämpande och slitande. Det blev mycket med likviditetsprognoser och det är allmänt känt att det har varit stökigt.

Kom du in som en frisk fläkt bland många tunga huvuden?

Jag tror att det var nyttigt att ta in någon utifrån som kom med nya in-puts och signaler. Vad jag försökte arbeta med var konstnadsmedvetenhet och konstnadskontroll. Det har man säkerligen delvis haft innan men bara två år tidigare hade klubben varit i Allsvenskan. Därför försökte jag införa att man inte fortsatte i allsvenska fotspår utan att försöka dra ned på alla kostnader vad gäller resor, mat, utrustning, material, driften av gården där jag halverade städningen från två till en dag i veckan, etc. Många bäckar små.

Dessutom hade jag stor hjälp av övriga i att försöka få in mer pengar genom ideella initiativ. Ingen supporter kan ha undgått att vi jobbade med jubileumstavlor, iPhoneskal, med mer. Vi försökte finna många intäktskällor.

Inte heller går det att mjölka alla för mycket utan istället försöka hitta produkter som passar olika. På så sätt kunde alla vara med och bidra.

Den största framgången var att vi fick privatpersoner att känna sig delaktiga i 125-öresmatchen. Det gavs en möjlighet att vara delaktiga. Och att de fick kredd tillbaka genom att de namngavs i sammanräkningen och den annons som var i GP.

2011 var det spelare som Peter, David, Christofer och Sebastian som stannade. På grund av ÖIS-hjärta eller inga anbud?

Både och. Konkursen var ett faktum först februari 2011 och transferfönstret stängde 31 mars. Då har de flesta klubbar redan stängt och gjort klart med sina trupper.

Några av dem var iväg och provtränade – men då var det verkligen inte spelarnas marknad. I månadsskiftet februari och mars görs det inte speciellt många övergångar.

Var de bittra eller beredda att köra i Söderettan?

Jag hade inte jättestor kontakt med det sportsliga. Jag skrev kontrakt den första veckan för då var det bara tio dagar till fönstret stängde, men jag upplevde ingen speciell bitterhet bland spelarna.

Hur lockar man sådana spelare när inga pengar finns?

Då kanske det fanns ett ÖIS-hjärta. Nu satt inte jag och gjorde förhandlingar för det var för kort tid att börja den 21 mars, så där gjorde de som satt i sportrådet ett bra ideellt jobb. Det var inte många som hade skrivit kontrakt när jag kom men det gick snabbt under de tio dagarna.

Kände du att laget var redo för spel i Söderettan?

Jag hade inte följt ÖIS speciellt mycket och var inte insatt i det då. Men man hade ändå med sig en trupp med ganska så många namnkunniga spelare. Sedan vet man att alla lag som kommer till Gamla Ullevi kommer att höja sig 15-25 % – bara för att motståndet heter ÖIS. Varje gång vi var på bortaplan var det årets match. Norrby körde fri entré och Varberg hade mycket folk.

Det är ganska så svårt att vara en tung drake och det finns inte någon serie man bara trampar igenom. ”Mackan” sade det till mig efter att vi gått upp – det är lika svårt att vinna varje serie. Speciellt om man har ett anrikt namn. Då krigar de andra ännu mer.

I premiären 2011 kom Skövde AIK till Ullevi. Jag såg att de gick runt med sina telefoner och fotograferade och förmodligen skickade hem dem till flickvännen. Då fick jag känslan av att ”Oj, de kommer nog vara taggade”. Det var så det var. Samma händelse utspelade sig i flera matcher. Inte gick Peter Abrahamsson och tog foton på vallen i Grästorp…

Höll du koll på matcherna eller lade du allt fokus på ekonomin?

Jag såg samtliga hemmamatcher och hälften av bortamatcherna. Försökte se dem som var inom bilavstånd för att inte vara borta för mycket från min dotter.

Vilken var målsättningen 2011?

Målsättningen var att gå upp. Men alla visste att det var tuffa förutsättningar. Det blev en knackig start men till syvende och sist var det inte långt borta. En kvart, tjugo minuter i bortamatchen mot Skövde var vi på kvalplats.

Budgeten nåddes inte upp.

Den var inte helt satt när jag började. Konkursen var ett faktum i februari och så tillkom jag i mars. Vi jobbade hela tiden med en föränderlig budget där vi inte riktigt visste vad vi hade att röra oss med i och med att man hade kört både i Öfab och ÖIS innan. Men det gick inte runt helt och hållet.

Orsaker?

Sett till division ett-mått hade vi bra publiksiffror, bara Varberg hade högre. Så där låg inte problemen. Men det gäller inte bara ÖIS utan många föreningar där man lägger glädjekalkyler. Man tror på att man drar in mer partnerintäkter och publik än vad som är realistiskt.