När domaren på lördag kväll blåser igång matchen på Tele2 Arena gör han det i ett historiskt ögonblick. Vid samma tidpunkt invigs en ny arena – en arena som skall bli Hammarbys (och för den delen Djurgårdens) hemvist under en lång framtid. Med vid samma tidpunkt blir det för Hammarbysupportrarna också smärtsamt tydligt att Söderstadion är ett minne blott. – Det har varit den mest fasta punkt jag haft i livet under de senaste trettio åren, menar Gustav Gelin som beskriver sig själv som Hammarby- och popmusiksälskare.
Sambadefensiv har inför lördagens match kommit i kontakt med Gustav Gelin, en erkänt insatt och trogen Hammarbysupporter som följer sitt lag i både vått och torrt. På sociala mediet Twitter följs han av flera tusen personer och till vardags arbetar han som frilansjournalist där man bland annat kan få en skymt av honom i Dagens Nyheter (DN) samt som bloggare på fotbollssajten FotbollDirekt.se där han i textform med ojämna mellanrum plitar ned sina tankar om det som ligger honom närmast – nämligen Hammarby IF.
Vad som är synonymt för supporterskapet är att det för alla har börjat någonstans. Endera via ett stort fotbollsintresse, endera i att man som barn glatt fick finna sig i att följa med sin frälste förälder på fotbollsmatch eller i strävan efter identitet och samhörighet. Alla har olika versioner men likväl pekar passionen åt samma håll. För Gustav har engagemanget för Hammarby IF växt fram med olika faktorer som bas.
– Det har växt fram successivt och grundar sig nog i flera saker. Ett stort fotbollsintresse från barnsben, en allt starkare fascination och villkorslös kärlek för Hammarby och kulturen runt föreningen, samt i någon mån också nån sorts strävan efter sammanhang, identitet och gemenskap, antar jag, säger han.
Men att följa en elitklubb har sina baksidor. Framför allt slår det oerhört tungt när resultaten går emot. För varje motgång tappas en del av engagemanget. En del av tilltron till det man håller på med. För varje törn övergår passionen mer och mer in i en sorts depression och ångest. Förmodligen även för Gustav Gelin även om det för honom mer handlar om beslutsfattande högre upp i näringskedjan.
– Jag kan ofta känna hopplöshet och vara nära att ge upp allt, men det har mindre med sportsliga resultat att göra och mer med sättet föreningen har misskötts på under åren.
I en klubb som Hammarby IF är förväntningarna utifrån enorma. Med en supporterskara som få lag i Sverige kan mäta sig med föds per automatik också en press på styrelse, ledare och spelare. Att hålla till i Superettan är inte tillräckligt. Likväl faller laget pladask år efter år.
Med halva 2013 avklarad ser det ut som att ”Bajen” missar topp tre ytterligare en gång. Det skulle i så fall innebära att klubben under 2014 inleder sin femte säsong i Superettan – i rad. Ändå växer sig Hammarbys supportrar allt starkare. Den officiella supportergruppen Bajen Fans uppnår nästan 8 000 medlemmar vilket är en toppnotering bland landets föreningar och vad gäller publiksiffror på hemmamatcherna ligger de inte sällan ovan stadskonkurrenten Djurgårdens IF.
– Vi har aldrig varit en klubb som byggt supporterskap på framgång, säger han. Hammarby Fotboll har ett enda SM-guld på snart hundra års verksamhet. Det föder en kultur där kärleken till klubbmärket och vad det står för är viktigare än vinsterna. Därmed aldrig någonsin sagt att det är OK att inte vinna. Vi ska och vill vinna varje match, sträva efter att vara ett topplag i Allsvenskan, spela i Europa och allt det där. Men det får aldrig vara en förutsättning för ens supporterskap. ”Här ekade sången bland betongen. Här var livet större än framgången”, som våra ultras hade på en fin banderoll i sista matchen på Söderstadion.
Med 20 inspelade poäng landar Hammarby på 14:e plats i tabellen med nio poäng upp till Gif Sundsvall på kvalplats och 13 upp till ledande Örebro SK. Det är inte på något sätt i nivå med vad folket på Södermalm hade väntat sig – men det finns en markant skillnad. När Kennedy Bakircioglü spelar är Hammarby ett lag att räkna med. När han varit frånvarande har det varit plågsamt tydligt.
– Kennedy är så vansinnigt bra att jag flera gånger det senaste året har fått gnugga ögonen för att tro att det verkligen är sant att han spelar i Bajen. Att vi är lite för beroende av honom råder det inget tvivel om, men jag anser att vi ska ha en trupp som bör hålla för toppen av Superettan även utan Kennedy. Tyvärr spelas ju inte fotboll på pappret dock.
Kvalitet finns i till exempel Erik Sundin som gått oerhört trögt. Det engagemang som är kring Hammarby är kanske snarare till spelarnas nackdel än fördel?
– Nja, i fallet Erik Sundin tror jag inte att fansens engagemang är något problem alls. Men i vissa enskilda fall tidigare har det nog påverkat, Freddy Söderberg är väl ett exempel.
På tränarsidan sitter Gregg Berhalter tillsammans med den tidigare Djurgårdstränaren Carlos Banda. I takt med de svikande resultaten har allt större röster hörts om ett bristande förtroende för Gregg som fortsatt huvudansvarig för laget. I Gustavs ögon är han en noggrann tränare – något Sambadefensiv åtminstone inte kan förneka. Vi har nämligen stött på honom på både en och två Öismatcher (Stockholm Stadion och Behrn Arena) under säsongen.
– Det är en galet noggrann och disciplinerad tränare, men att han inte har lyckats med det spelarmaterial och de resurser han har är väl ganska uppenbart. Men han verkar ju bli kvar säsongen ut, så det är väl ganska irrelevant om jag tycker något annat.
Hammarbys hem har sedan 1967 hetat Söderstadion. Där har Hammarbyarna samlats för högstund vid varje matchtillfälle. I sena juni spelades den absolut sista matchen på Söderstadion någonsin. Inför över 13 000 åskådare kryssade ”Bajen” mot Ängelholms FF efter att Kennedy Bakircioglü på frispark kvitterat till 1-1 med fem minuter kvar av matchen.
– Personligen har jag svårt att förstå och ta in det ordentligt fortfarande. Det har varit den mest fasta punkt jag haft i livet under de senaste trettio åren. Mer än ett hem, snarare som en helig plats. Det känns så klart fruktansvärt att vi aldrig mer ska spela där.
Tankar om Tele2 Arena?
– Det är enormt blandade känslor. Sorg och tomhet över att ha lämnat Söderstadion och att ta klivet över på allvar in i den moderna fotbollen. Men också framtidshopp och tillförsikt om att Nya Söderstadion ger nya möjligheter för Hammarby att växa ekonomiskt och publikt – och därmed på sikt även sportsligt. Vi supportrar måste tvinga oss själva att gilla läget och se framåt. Det är den enda vägen!
Redan tidigt i år beskrev Hammarby Fotboll öppet att de önskade möta ÖIS i premiärmatchen på den nya arenan. Några månader senare, när spelschemat spikats, hade de fått genomslag på sin önskan. Sedan dess har ett antal månader runnit förbi. Nu är det bara ett fåtal dagar kvar. Därefter väntas ett stort publikhav befinna sig på Tele2 Arena. Utan tvekan främst Hammarbysupportrar, men det ligger även en förhoppning om att cirka 500 rödblå skall bevittna matchen på plats.
– Ja, sett till de klubbar som spelar i Superettan så är väl Örgryte bland de mest värdiga motståndare vi kan få. En anrik förening från landets andrastad, med en åtminstone relativt stor supporterskara, säger Gustav Gelin på frågan om ”ÖIS är ett värdigt premiärmotstånd”.
Håller du på något sätt med om att det vore symptomatiskt för ett lag som Hammarby att förlora en sådan match där läktarna är så när fyllda av 30 000 supportrar?
– Visst lär det vara många som säger ”typiskt Bajen” om vi torskar, men det får stå för dem.
Å andra sidan: vad talar för att det är ni som jublar klockan 22 på lördag?
– Att vi har ett väldigt mycket bättre fotbollslag än ÖIS. Att vi har 25 000 sjungande fans på läktarna. Att vi spelar på konstgräs vilket gynnar den typ av fotboll som många i laget föredrar att spela, avslutar han.
'”Mer än ett hem, snarare som en helig plats”' has no comments
Bli först att kommentera detta inlägg!