ÖIS måste få in den hårdaste högerkroken

Det är knappt så att man faktiskt kommer ihåg det. ÖIS fick med sig poäng för andra matchen i rad sedan man kryssat mot Varbergs BoIS. Man gjorde inget mål, men man höll också tätt. Det i sig är godkänt, men att livnära sig på enpoängare är ingen hållbar strategi. Belöningen är på tok för liten.

Inte minst visar det sig smärtsamt tydligt när bottenkonkurrenterna vinner. För samtidigt som ÖIS kryssade gick IFK Värnamo och besegrade ett annat bottenlag – Jönköpings Södra – på Finnvedsvallen. Vips, så var ÖIS på nedflyttningsplats igen. Snabbt och lätt gick krysset från godkänt till menlöst. När Pär Cederquist rullade in 2-1 för Värnamo försvann all betydelse av att ha tagit en poäng. Åtminstone känslomässigt.

Men så är det givetvis inte.

Vem vet vad gårdagens 0-0-resultat har för betydelse framöver.

I slutändan kan poängen visa sig avgörande. Den kan vara tungan på vågen. Kampen går i första hand mot IFK Värnamo. Fortfarande. Även Varbergs BoIS och Jönköpings Södra är i allra högsta grad indragna i bottenstriden – men sedan länge har vi vetat att fokus primärt bör vara att bräcka IFK Värnamo.

De sex återstående omgångarna kommer vara en enda lång slagväxling. En högerkrok där, en vänsterkrok här. En strid om att ta fler poäng än de blåvitrandiga. En strid om att undvika direktnedflyttning. En strid om att få kvala sig kvar. När vi summerar säsongen kan kvällens poäng vara den som skiljer lagen åt. Men just nu står det skrivet i stjärnorna. Ingen har facit. Varken du, jag eller någon annan.

Just där ligger också problematiken. Eller tjusningen, beroende hur man väljer att se på det. Genomgående har säsongen 2013 gett en bitter eftersmak. Besvikelsen över tappade poäng har varit återkommande. IFK Värnamo, Landskrona BoIS och Jönköpings Södra på hemmaplan. IK Brage och Varbergs BoIS på bortaplan. Fyra av 14 möjliga poäng. I möten med lag vilka omger oss i tabellen.

Likväl är en liten strimma hopp åter då nästa match är i antågande. Tanken och känslan av att det den här gången blir tre poäng och ett litet, litet lyft i tabellen. Det är näppeligen ett krav – sådana blir svåra att ställa på ett lag som slåss för sin överlevnad – men förhoppningen är svår att vifta bort. Den finns där. Onekligen mot lag likt Varbergs BoIS. Lag som ÖIS bör slå om inte division ett skall bli realitet inom kort.

Det man önskar är bilden av ett lag som sätter tonen från start, som tar tag i spelet och som utnyttjar sina kunskaper. Ett lag som spelar utefter sin förmåga, som förvaltar sina chanser och som inte stressar upp sig så fort de får en knuff i sidan.

En syn vi sett alltför sällan.

Knappt någon gång.

Kvar återstår sex finaler. Den första mot Degerfors IF nu på måndag. Därefter väntar Ängelholms FF på hemmaplan. Men den stora – potentiellt helt avgörande – finalen lär vänta på sig fram tills den andra november.

Då vill det till att ÖIS får in den allra hårdaste högerkroken.