Från brevlådan: tre poäng i huvudstaden

I tisdags spelade U21 mot Djurgårdens IF. På plats fanns Markus Nielsen. Här är hans gästsummering av matchen. Sambadefensiv tackar givetvis för referatet.

Nu när höstmörkret och kylan lägger sig över landet, då vet man att det vankas slutspurt i fotbollens serier och så är även fallet för ÖIS U21. Man är med i Folksam U21 A-slutspel grupp 2 tillsammans med IF Brommapojkarna, BK Häcken samt Djurgårdens IF, och vinnaren i gruppen får spela final mot vinnaren i grupp 1.

I tisdags var det dags för bortamatch mot DIF, det lag som vi får se som största konkurrenten i gruppen och första mötet slutade 2-2 på ÖIS-gården. Nu var det varken Stadion eller Tele2 Arena som fick vara skådeplats för den här bataljen, utan Hjorthagens IP i Ropsten (som för övrigt är en av slutstationerna på tunnelbanans röda linje).

Trots kylan och den lite tokiga avsparkstiden, 17.00, så var vi en hyfsat stor publik som hade bestämt oss för att se lite fotboll, och vi fick se en match som bjöd på en hel del fina anfall, närkamper, och det viktigaste av allt; rödblått mål!

Första 15 minuterna tycker jag att ÖIS, för dagen med Sören Börjesson som ledare, är det hetare laget. Två personer som utmärker sig är Oskar Wallén och Abdel  Bouraima, Oskar med sin fysik och Abdel med sin goda teknik. Det är även Abdel som får matchens första fina målchans när han pressar sig runt sin försvarare och kommer helt fri, men tycks inte få nån riktigt ren träff och avslutet går rakt på målvakten.

I 27:e minuten är det dags för DIF att få ett jätteläge att sätta matchens första mål när en djurgårdare kommer fri mot vår keeper Fredrik Andersson, men Fredrik har en riktigt bra dag och lyckas göra en svettig räddning. Det är även herr Andersson som strax efteråt drar iväg en boll som skarvas på Oskars huvud vidare till anfallskollegan Henrik Carlsson som i sin tur nicktouchar bollen till Abdel som visar kyla när han bara lättar bollen över Djurgårdens målvakt och vi supportrar får vråla ut vår glädje, 1-0 till Sällskapet!

Första halvlek består av mycket kamp, men även rätt fina anfall från båda lagen. Bara fem minuter efter ÖIS ledningsmål så är DIF nära att kvittera, men avslutet från det fina läget i vänsterposition sitter i burgaveln till lättnad för oss rödblåa på läktaren. Strax efter det så får Wallén chansen att utöka ledningen, men tyvärr så uteblev nätrasslet. När domaren blåser av första halvlek så kan grabbarna gå in i omklädningsrummet och värma sig med en 1-0-ledning i ryggen, och känslan av att man bjudit på bra fotboll.

Andra halvlek inleder DIF starkt, och man skapar flera hörnor som är nära att resultera i mål men ÖIS lyckas reda ut situationerna med bl.a. hjälp av Adam Rosén som matchen igenom nickar och rensar bort det mesta som närmar sig straffområdet. Vid ett tillfälle är vi många åskådare som är övertygade om att DIF kommer få in kvitteringen när det uppstår en minst sagt rörig situation i ÖIS straffområde, men efter ett par snedsparkar och en rensning på mållinjen så kan man dra en lättnadens suck sett ur ÖIS-ögon.

Allt eftersom klockan tickar på så blir DIF mer desperata att få till ett mål, och detta öppnar i sin tur upp för flera kontringar för våra grabbar. Oskar, Henrik och Abdel skapar flera chanser, Henrik får läge att avgöra matchen efter en riktigt fin aktion där han dribblar sig förbi två djurgårdare men när skottet ska komma så väljer han att chippa bollen som dock går lite för högt och landar ovanpå målet istället för i det. Till slut får vi äntligen anledning att jubla, ty domaren sätter pipan i munnen och blåser av en mycket underhållande match som alltså slutar med seger för Lirarnas Lag.

Alla i laget stod för en imponerande insats; Fredrik var som en mänsklig mur och släppte inte förbi något, backlinjen stod upp bra mot Djurgårdens anfallsförsök, mittfältarna hade en bra balans mellan defensivt slit och offensiv finess, och där uppe i anfallet så var Oskar kung i luftrummet och Henrik visade att han är en fighter och finlirare i samma person.

Vad den här segern innebär för tabellen har säkert de flesta av er kunnat läsa tidigare i andras texter, så det skippar jag att redogöra utan nöjer mig med att konstatera att det här var tre poäng som värmde rejält i kylan och det var riktigt kul att se framförallt de killar som inte tillhör A-truppen och som jag faktiskt aldrig sett spela utan bara tidigare hört talas om. Känns skönt att veta att grabbarna kunde sätta sig på bussen och åka hem till Göteborg med en go känsla och en välförtjänt vinst, och själv vinkade jag av dem för att sedan bege mig mot tunnelbanan med min rödblåa halsduk väl synligt knuten kring halsen och en stolthet som tinade upp min frusna kropp. Tack för en go match gubbar, det gjorde ni förbannat bra!

Markus Nielsen