Segra eller dö?

Så skrivs den då. Årets absolut viktigaste text. Förmodligen inte i närheten av att våra årets bästa, men utan konkurrens årets viktigaste.

Det är inte årets viktigaste text för att det är jag som har skrivit den (det är bara ett lyckligt sammanträffande).

Det här är årets viktigaste text för att alla räddningsplankor är förbrukade och för att årets viktigaste uppmanin nu följer. Det är nu eller aldrig, det handlar om att segra eller dö.

***********

Det går att säga mycket om vår säsong i år men i mångt och mycket har den ändå varit helt värdelös. Vi vinner inga matcher, vi kan inte göra mål, våra spelare är odugliga osv., det är så det har låtit i princip hela säsongen. Några har lyckats hålla uppe skenet av viss optimism och positiv anda. Kanske för att försöka muntra upp stämningen i kommentatorsfältet, kanske för att man verkligen, verkligen har trott på det.

Redan i augusti förlikade jag mig med tanken att vi kommer spela i division 1 Södra nästa år. Ta bort förväntningarna helt och hållet för att inte kunna bli annat än positivt överraskad och slippa den värsta besvikelsen. Jag var inne i det där klassiska stadiet av förnekelse där man försöker intala sig själv att det redan är kört för att slippa hoppas och få en, inte obetydligt, enklare resa i livet. Men har jag struntat i att räkna poäng upp till kvalplats, följt de andra lagens matcher och ändå försökt vela tro på det? Självklart har jag haft det, hur ska jag klara av att inte bry mig, att inte fortfarande vilja tro på det?

Jag har trott på den teoretiska, och inte helt osannolika, möjligheten. Vi skulle hålla avståndet till Värnamo och sedan åka dit i sista omgången och ha allting i egna händer. En enda stor finalmatch mot ett jämstarkt lag bottenlag. En god anledning att ändå ha hoppet uppe. Men nu ändrades det ju lite i dag, vår lilla chans blev just ännu mindre.

Är det nu jag på allvar ska förlika mig med division 1 Södra 2014, göra som i augusti och försöka begrava alla känslor rörande tro och hopp för att försöka dämpa fallet? Efter att gjort allt för att stötta ÖIS under hela säsongen, nu lägga sig ner och dö? Är det nu jag ska sätta mig ner och ta en funderare på vad jag egentligen sysslat med under de senaste elva åren av mitt liv? Få existensiell ångest och ifrågasätta vartenda val jag någonsin gjort i livet? Tänka den, i det här läget, helt förbjudna tanken. Ska jag ge upp?

Nej, inte den här dagen heller!

***********

Förutsättningarna för vår vidkommande chans att spela i Superettan är fruktansvärt enkla och samtidig otroligt svåra: två segrar är vad som krävs. Laget som inte vunnit en match 11-mot-11 på nästan fem månader (Östersund hemma i början av juni) måste nu vinna båda sin nästkommande matcher. Men, vi har trots allt allting i våra egna händer. Vi behöver inte åka upp till Gävle, vinna matchen och samtidigt hoppas på att Kalmar förmår ta poäng av Djurgården på Stockholms Stadion. Vi behöver inte ha något fokus på målpling från en annan arena. Allt fokus på vårat eget!

Tidigare frånvaro under säsongen kanske kan förklaras – men nu finns det inga ursäkter längre! Bryr du dig om ÖIS så är du på Gamla Ullevi i morgon. Är du beredd att ge allt för ÖIS tills dess att det är helt kört så ska du ställa dig på Östra Stå, annars finns det lämpligare sektioner. Det är dags att visa var hjärtat sitter och står du på Östra Stå förväntas Du sjunga. Det har varit lite halvdant engagemang tidigare under säsongen men nu handlar det inte bara om Dig längre.  Det här handlar inte om i fall Du är sugen på att sjunga hela matchen, eller att Du inte orkar sjunga hela matchen. Vi är många som har sjungit från Östra Stå i  90 minuter, varje match under hela säsongen och jag tror ingen av oss anser att det varit av lust framför pliktskyldighet. Bryr man sig det minsta om ÖIS och sina medsupportrar så ska man visa det i morgon!

Se till att komma i tid! Skit i att stå i baren – redan på uppvärmning ska spelarna få höra vad den här matchen betyder!

Jävligt stor skam till den som gör sig!