Johan Hedman om regn och drömmar

Sambadefensiv tog ett snack med dagens lagkapten, Johan Hedman.

Vad säger du om dagens drabbning?

– Kul att möta Elfsborg, kul att spela på Valhalla med nytt gräs, synd att vi inte kunde göra en bättre match och få med oss ett bättre resultat. Vi håller upp det bra i första, det är jämnt då. Det känns som vi ska kunna gå in i andra och vinna, men trötta ben – vi är inne i en tuff träningsperiod – och de vinner rättvist.

Och lagkapten var du idag.

– Det är kul, det har jag inte varit många gånger. Man blir stolt, men det är knappast något jag kommer att vara under säsongen.

Det var inte Elfsborgs A-lag precis?

– Vi visste att det skulle vara ett mer juniorbetonat lag, de spelade match mot AIK i helgen, så det kom inte som nån jätteöverraskning att Anders Svensson inte spelade innermitt.

Du fick inte sparka honom på benen?

– Det hade kanske varit han som sparkade på mig, men det hade varit kul att få möta honom.

Förra året skrev du att det kanske gjort din sista match i ÖIS-tröjan.

– Jag gjorde ju det! Det är nåt jag har tänkt tre år i rad, men det är kul att spela och svårt att slita sig. Jag ska inte säga nåt om att det är sista säsongen nu.

I stället fick du tillbringa en ruggig kväll på Valhalla.

– Regnet är värre för åskådarna och det är alltid roligt med lira. Jag var tvungen att stå över mot FCT p g a en vadskada, men jag kanske inte kan säga att jag njöt de sista minuterna innan jag blev utbytt – det var jobbigt då.

Du såg trött ut ?

– Jag var mycket trött!

Det var knappast det här du drömde som liten knatte?

– Som liten parvel hade det nog varit att spela med Barcelona och få möta Manchester C idag, men de drömmarna reviderades ganska snabbt. För fem år sedan hade jag inte trott att jag skulle spela i Örgryte. Jag är tacksam att fotbollen gett så mycket och man fått chansen att uppleva mycket, både som spelare i Rotebro och i ÖIS, så det har inte varit några fotbollsdrömmar på länge, det blev andra saker i stället.

Som vadå?

– Journalistiska drömmar eller bli artist,  berömd författare, men man byter ganska friskt och trots att jag fortfarande är 26 år, så dyker nya saker upp.

Berömmelsen lockar?

– Lite är det kanske så, men framförallt vill man vara duktig på det man sysslar med och är man duktig så blir man för eller senare berömd.