Seger i regnet

Återigen satt det långt inne. Väntan på en komfortabel seger fortsätter. Eftermiddagen i Skövde var allt annat än bekväm.

ÖIS inledde matchen bäst och med kvarten spelad spred sig en känsla av trygghet. Hade ett mål fallit tidigt i matchen hade det förmodligen också blivit en förhållandevis bekväm eftermiddag. Något tidigt mål kom aldrig och trots ett övertygande antal skott mot hemmamålet i det blöta gräset kom lyckades man inte skapa speciellt många kvalificerade målchanser.

Istället var det Skövde som fick den klart farligaste chansen i den första halvleken. Efter en halvtimma fick hemmalaget en trippelchans som avslutades med ett stenhårt skott som tvingade Fredrik Andersson till en räddning Claes Hellgren fått frispel av. På handbollsmanér sjönk han med kroppen men lyckades hålla armarna kvar högt och styrde ut projektilen till hörna. En ofarlig sådan. ÖIS var dock skakat och avslutningen på den första halvleken var skakig.

I paus friskade regnet i och spelet blev allt mer primitivt. Det kombinationsspel ÖIS i sina bästa stunder under året lyckats med blev för avancerat. Viljan att lirka sig in i straffområdet fanns men man fick det svårt på den tunga planen och de bästa chanserna skapades istället när man kunde ställa om. Jacob Ericsson sprang som vanligt ett halvt marathon på sin kant men bristen på bra huvudspelare i straffområdet gjorde att inläggsspelet inte rönte några vidare framgångar.

ÖIS höll i taktpinnen hela den andra halvleken men var gång på gång nära att straffas av hemmalaget som var vana vid det svårspelade underlaget och ställde om snabbt när läge dök upp. Strax innan den 80:e minuten får Skövde matchens dittills två bästa lägen. Först igenom Florian Brahimi som löper igenom och tvingar Fredrik Anderssson till en fin räddning och sedan på den efterföljande hörnan. Hörnan tvingar Fredrik Andersson till matchens enda misstag när han missbedömer hörnan och bollen får rensas på mållinjen av Jacob Ericsson.

Vid detta läge skiftar känslorna från frustration över utebliven ÖIS-ledning till rädsla för ett baklängesmål. Den känslan ska dock snart bytas ut mot eufori.

I den 82:a minuten får André Nilsson bollen på kanten och skickar in ett inlägg som via ett Skövdeben landar framför Nicolas Sandberg. Hemvändaren gör det han gör allra bäst. Blundar och tar i för kung och fosterland. Avslutet inte helt olikt det han gjorde mål på mot FC Rosengård 2011. Det är hårt, vid närmsta stolpen och målvakten kan inte hålla bollen. Euforin vet inga gränser.

Nicolas springer för livet. Han sliter sig ifrån sina lagkamrater, springer tillbaka mot mittlinjen där klacken står. Hoppar upp i luften och knyter näven innan han försvinner in i supportrarnas armar. Han är överlycklig. Han är tillbaka.

Matchens sista tio minuter blir ett test för nerverna och i den 94:e minuten får Stellan Carlsson ett friläge från mittplan. Han får lite för mycket tid att tänka och chippen går visserligen över målvakten men på fel sida stolpen. I sekvensen efter blåser domaren av och tre poäng är bärgade.

Tre poäng som satt långt inne. Som vanligt.